Beröm och uppmärksamhet

Allt sedan doktor Sigmund Freud har psykologin rört det som gällt mörka och lite kusliga frågor, som psykiska symtom och oförklarliga fysiska sjukdomsyttringar (t ex i nu aktuell debatt om vårdval och alternativ till de vårdval vi kan göra idag). I den fördjupade och existentiellt berättigade psykologi som jag själv utvecklat och företrätt under många års praktisk utvecklingsarbete (och på ett efterfrågestyrt sätt), handlar psykologin snarare och tvärtom om den språkligt givna fenomenologin bakom produktivt arbete, estetik, glädje och skönhet, d v s skönhetens och skapandets inre och mer absoluta livsavgörande väsen. Den här psykologin har ett positivt anslag men, ska varken förväxlas med det som går under beteckningen "positiv psykologi" eller t ex "kognitiv psykologi". Den gäller mer hur vi förstår och tänker om livets skönhet (även när vi inte bör backa undan för mötet med de mörkaste kontinenterna och de mest djuriska sidorna i våra egna personligheter), samt vilka användbara begrepp vi behöver för det som driver oss framåt och motiverar oss till ett godare liv, ett mera glatt, underbart och hälsosammare liv? etc.etc.

När det i New York verksamma företaget Sterling Who’s Who nu i april 2008 uppmärksammar mitt arbete med utvecklingen av den här ”Skönhetens psykologi” med ett hedrande certifikat, känns det som något lite väl spektakulärt, osvenskt och ovanligt blygsamt för en inbiten nordbo. Certifikatet säger: ”Torbjorn K.A. Eliazon is recognized by Sterling Who’s Who as one of the top professionals in your field. Sterling Who’s Who recognizes your excellent performance and your sincere commitment to your industry” [Ung.översättning: ”Torbjörn K A Eliazon har utsetts av Sterling Who’s Who som en av de främsta inom sitt yrkesområde. Sterling Who’s Who vill därför berömma högpresterande resultat och ett innerligt engagemang inom det verksamhetsområde han verkar”.] Sterling Who’s Who är ett globalt verksamt företag som uppmärksammar de mest framstående personerna runt om i världen, vilket naturligtvis gör utmärkelsen både glädande och hedrande. I Sverige och på den Västeuropeiska kontinenten styr nihilism, avund och Jantelagsmentalitet att vi vanligen inte bör tillskriva eller annonsera oss själva positiva attribut på det här sättet.

Media, journalister och konsumenter av journalistik föredrar att avslöja, dissekera och fokusera på en skandalisering av folks liv och verk och exploaterar mänskliga brister utan diskretion i t om högre utsträckning än vad vi som psykologer själva gör. Den främsta offentliga uppmärksamhet som de flesta vanliga människor, hårt arbetande entreprenörer och småföretagare kan förvänta sig är ofta en negativ uppmärksamhet i form av t ex återkommande skatterevisioner, upphandlingsrestriktioner och en myndighetsgranskning såsom när hyggliga trafikpoliser med uppsåt att påtala brister stoppar dem för rutinkontroller vid vägkanten. Kanske bör vi alla hellre bli bättre på att ge beröm och uppmärksamhet till varandra, lägga band på förutfattade meningar och alltför granskande föreställningar, avundmotiv och stränga rättvisekrav?

K A T Eliazon