Nu ger vi alla en diagnos, så blir allting bättre? Många skilda verksamheter som en religiös fundamentalism, astrologiska horoskop, biologism och idag den moderna empirin och forskningen om människors vardagsproblem och psykologiska tillkortakommanden riskerar att behäfta sig med en önskan om kategorisering och ett elitistiskt, ja nästan fascistoid ”vi-och-dom-tänkande” som inte längre känner några rimlighetens gränser i ett slags sekteristiska subkulturer. Användandet av fraser och begrepp innebär snabbt att man slår igen dörrarna och hamnar i återvändsgränder i en humanistiskt syftande välfärdsutövning, där människor inte längre ses som namn och personer med en unik historia utan där du som människa betraktas som anomali i mänskligheten, med avvikande diagnostiska kategorier.
Efter Descartes, med undantag av korta tidsperioder under existentialismens och psykoanalysens blomstring i föregående århundrade, finns ingen vederhäftig kulturkritik mot den fördumning och det bildningsförakt som nu tycks ha slagit rot. Den verkar nu även arbeta för en förslagen hälso- och sjukvårdsindustri, där stora globala läkemedelsföretag står i finrummen och gnuggar händerna tillsammans med statligt och landstingskommunalt finansierade institutioner med förförande statistiska instrument, spamming av nyhetsstationer och andra hästhandlarfasoner. Kritik tystas och kritiska metoder belackas.
Bemötande i föräldraskap, ett bra ledarskap, utmärkta relationer, bra pedagogik, marknadsföring, psykoterapi och annat behandlingsarbete har tilliten och förtroendet gemensamt. Tilliten till att jag i sammanhang av beroende och över/underordning inte lämnas ensam och övergiven i det som berör mig starkt på olika sätt och tilliten till att mina yttringar, uttryck och min öppenhet inte avvisas eller får oförutsedda negativa konsekvenser.
Förtroendet innebär att jag tillskriver någon annan en slags trygghet, stöd, hjälp, vetande, erfarenhet och vägvisning som livet i övrigt inte ger motsvarande bilder för (därför att livet är osäkert och oförutsägbart till sin natur). Livet lever mig mer, än vad jag själv lever livet! Förtroende förtjänas och innebär att min förundran, erfarenhet, min varseblivning, mina tankar och frågor, bemöts uppmärksamt och tas på nogsamt allvar utan att förringas eller negligeras som tidskrävande, obekväma eller naiva. Det här kräver en förmåga till närvaro, lyssnande, inlevelse och empatisk identifikation med utgångspunkten i diskursen samt tid för eftertanke, reflektion, distansering och perspektiv. En inte oväsentlig aspekt i bemötandefrågor är vanligen att beakta den absolut största undran i framställningen, nämligen den om en existentiell ensamhet och om en mänsklig likhet, skörhet eller vulnerabel oskuldsfullhet bortom den ibland försiktigt och unikt specificerade frågan.
De sista veckorna har vi fått exempel på när vi av okritiska och okunniga nyhetsförmedlingar genom halvt lurade forskares villfarna ögon och delvis bedragna hjälpsökande, förmedlas inlindade budskap om problemställningar som vi inte alls trodde existerade i sinnevärlden. Nyhetsförmedlingen har handlat om att medvetenheten om bristen på kunskap och forskning om flickor, yngre kvinnors utsatthet och särskilt kvinnor med ADHD och Autismspektrumstörningar (ASD) sägs ha blivit större. Behovet av mer hänsyn, förståelse, kunskap och handledning om psykologisk plågsamma problemställningar, sociala interaktionssvårigheter och/eller koncentrationssvårigheter anses därför också bli större inom olika områden.
De redovisade forskningsresultaten säger att under den tidigaste barndomen (före 4 år) har flickor och pojkar haft ungefär lika stor sannolikhet att råka ut för olika anpassningssvårigheter (Maccoby, Snö & Jacklin, 1984; Keenan & Shaw, 1997). Prevalensen för ADHD har länge bedömts ligga på ca 5% av befolkningen för barn i skolåldern (Scahill & Schwab-Stone, 2000). ASD (t ex Asperger) har ansetts vara ett mer sällsynt tillstånd och man har trott att bägge tillstånden främst drabbat män och pojkar. Men, nyligen gjorda studier (Wing & Potter, 2002; Fombonne, 2005; Baird et al., 2006; Gillberg, Cederlund, Lamberg & Zeijlon, 2006; Ellefsen, Kampmann, Billstedt, Gillberg & Gillberg,2007, Lesinskiene & Puras, 2001; Mattila et al., 2007, Baker (2002), Sturm et al. (2004) och nu senast Svenny Kopp (2010) har t ex i sin rapport ”GIRLS WITH SOCIAL AND/OR ATTENTION IMPAIRMENTS” visat på stora könsskillnader och att problemställningarna och komplexiteten i dem är större, vanligare och mer genomgripande för även flickors och kvinnors möjligheter att finna fram till och kunna leva ett bra liv, än vad man tidigare trott.
Bl. a så har man förut tagit pojkarnas symtombilder mer allvarligt och ofta bagatelliserat eller negligerat flickornas svårigheter och symtom (som inte sällan visar sig helt annorlunda och under helt andra tidpunkter i livet). Hittills har kunskapsområdet därför främst byggt just på resultat från forskning som gällt pojkar och kriminaliserade män och ett faktum att remisser till psykologisk expertis oftast gällt beteenden med mer synbara utåtageranden. Här har unga pojkar oftast i åldern 5- 11 år varit normativt överrepresenterade i bedömningarna.
Ett flertal olika ihållande regulatoriska problem, svårigheter i nära relationer, samarbete och grupper, kravfylldhet, temperament, impulsivitet som vacklande motorik och språkutveckling betraktas idag som tidiga larmsignaler. Dessa har nämligen visat sig kunna predicera mer negativa sociala färdigheter och ett sämre adaptivt beteende senare i utvecklingen (Schmid, Schreier, Meyer & Wolke, 2010). Problemen kan gälla t ex
1. Undandragenhet och blygsel
2. Rädslor och fobier
3. Tics och tvångshandlingar
4. Överdriven gråt och nedstämdhet
5. Hyperaktivitet
6. Vredesutbrott
7. Problem kring ätande, mathållning, hygien och kläder
8. Sömnsvårigheter
9. Motorik
10. Språkutveckling
Ska vi helt förlita oss på t ex psykiatrikern Svenny Kopps slutsatser (2010) så betyder dessa symtom att personen antagligen lider av autism eller andra autismspektrumstörningar (med eller utan ADHD) alldeles oavsett belastning av sociala missförhållanden eller individens begåvningsnivå! En allvarlig invändning till ovanstående är att resultatbeskrivningarna i den här typen av ”forskning” ofta desavuerar och helt förringar tidigare kunskap och vetande som inte ens finns representerade av referenshänvisningar i rapporterna. Naturligtvis så utlovar man (vanligen med ett ganska vagt, hänvisande men oprecist underbyggt resonemang i förbigående) också att det idag finns snabba effektiva metoder att hjälpa människor, utan att samtidigt tala om att det är den allt ökande konsumtionen av sådana metoder som accentuerar behov, föder forskning, biverkningar (som uppdagas åratal efteråt) och ytterligare allvarlig symtombildning och elitism. Man tillskriver och delar helt meningslöst upp människor i diagnostiska variabler, men överger dem helt och hållet i åtgärder, metoder, bot och behandling.
Människor av kött och blod med något slags symtom anonymiseras gruppvis, utnyttjas, mobbas och hängs ut omgjorda till experimentella statistiska tal i otaliga och kostnadskrävande rapporter. Etiskt och mänskligt bör man fråga sig om den här typen av kunskapsgenerering är försvarbar i ett demokratiskt samhälle där många troskyldiga individer förlitar sig på, lutar sig emot eller skräms upp av olika larmrapporter. När de nya rönen dessutom antagligen får stora och genomgripande arbetsmarknadspolitiska och försäkringsmässiga konsekvenser, därtill antagligen får en förstärkt menlig inverkan på en tidvis skör identitetsutveckling har något i bemötandet av frågeställningen blivit riktigt och allvarligt fel.
K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom
Eliazon.net är en blogg för författaren Torbjörn K A Eliazon's personliga reflektioner, kommentarer & inlägg om aktuella omvärldshändelser och skeenden, nyhetsflöden, livsstil & hälsa. Besök även Facebooksidan : www.eliazon.eu. Ambitionen hos Eliazon är att på ett naturligt sätt förstå, verka och finnas i den vardag nära människorna, där mänsklig psykologi och kommunikation uppstår, pågår och ständigt blir till. Köp mina böcker här: http://www.NorthernWind.eu
söndag 17 oktober 2010
söndag 3 oktober 2010
Stöd och hjälp vid akut kris
Behovet av en positiv och flexibel psykologisk handledning, vägledning, utredning och behandling bara ökar. Det finns gott om forskning som påvisar en hög evidens för att psykologiska insatser av olika slag gör mycket stor nytta inom många områden i samhällslivet.
Barn och ungdomars motivation och utveckling är ett område som behöver uppmärksammas. Utveckling av kunskapsstöd, metoder, åtgärdsprogram och förhållningssätt för utveckling, prevention, samverkan, stöd till föräldrar och vårdnadshavare, sjukvårdspersonal, elevhälsa, rektorer och lärare är mycket angelägna.
Kompetenshöjning och rehabilitering. De höga talen av arbetslöshet och utanförskap (kanske särskilt i gruppen av unga vuxna) behöver mötas med matchning av olika individuella intressen för att bl a höja utbildnings- och kompetensnivåer, fördjupa och stärka yrkeskunnande och rehabiliteringsinsatser. Antalet människor med psykoterapeutiska behov som lider nedstämdhet, depressivitet och ångesttillstånd (t ex fobier) innebär ett stort folkhälsoproblem.
Beteende, livsstil- och attitydförändringar. Många människor lever idag i ovanor och i direkta ekonomiska trångmål med behov av vägledning i hur man ska rekonstruera och sanera sina ekonomiska mellanhavanden, prioritera om i sina livsinställningar, hantera missbruksliknande situationer, beroenden och relationer.
Neuropsykiatriska och psykometriska bedömningar. Minnesförändringar uppstår i ökad omfattning och behöver utredas med en växande andel äldre i befolkningen. För äldre personer finns idag alltför lite möjlighet att få psykologbehandling eller psykometriska undersökningar gjorda inom t ex primärvården. Inom den primärkommunala äldreomsorgen är möjligheten idag närmast obefintlig. Psykometrik eller psykologtester används även vid rekrytering inom näringslivet, studie- och arbetslivsvägledning av arbetssökande på arbetsförmedlingen samt vid allmänpsykologiska bedömningar som t ex. vid utredning av barn med särskilda behov inom skolans område eller lösningsmedelsskador inom industrin.
Kris, omställnings- och konflikthantering. Med ökad tidspress, psykisk belastning, stress, våld- och hotsituationer inom t ex. arbetsliv och i interpersonella relationer, ökar riskerna för helt oväntade händelser och plötsliga förlopp av oförutsägbarhet. I paniken vid händelseutvecklingen och i konfliktens epicentrum vet man ofta inte vad som behöver göras, vart man kan gå eller ens vem man kan ringa till, för att få den hjälp och stöd man behöver i sådana här situationer.
K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom
Barn och ungdomars motivation och utveckling är ett område som behöver uppmärksammas. Utveckling av kunskapsstöd, metoder, åtgärdsprogram och förhållningssätt för utveckling, prevention, samverkan, stöd till föräldrar och vårdnadshavare, sjukvårdspersonal, elevhälsa, rektorer och lärare är mycket angelägna.
Kompetenshöjning och rehabilitering. De höga talen av arbetslöshet och utanförskap (kanske särskilt i gruppen av unga vuxna) behöver mötas med matchning av olika individuella intressen för att bl a höja utbildnings- och kompetensnivåer, fördjupa och stärka yrkeskunnande och rehabiliteringsinsatser. Antalet människor med psykoterapeutiska behov som lider nedstämdhet, depressivitet och ångesttillstånd (t ex fobier) innebär ett stort folkhälsoproblem.
Beteende, livsstil- och attitydförändringar. Många människor lever idag i ovanor och i direkta ekonomiska trångmål med behov av vägledning i hur man ska rekonstruera och sanera sina ekonomiska mellanhavanden, prioritera om i sina livsinställningar, hantera missbruksliknande situationer, beroenden och relationer.
Neuropsykiatriska och psykometriska bedömningar. Minnesförändringar uppstår i ökad omfattning och behöver utredas med en växande andel äldre i befolkningen. För äldre personer finns idag alltför lite möjlighet att få psykologbehandling eller psykometriska undersökningar gjorda inom t ex primärvården. Inom den primärkommunala äldreomsorgen är möjligheten idag närmast obefintlig. Psykometrik eller psykologtester används även vid rekrytering inom näringslivet, studie- och arbetslivsvägledning av arbetssökande på arbetsförmedlingen samt vid allmänpsykologiska bedömningar som t ex. vid utredning av barn med särskilda behov inom skolans område eller lösningsmedelsskador inom industrin.
Kris, omställnings- och konflikthantering. Med ökad tidspress, psykisk belastning, stress, våld- och hotsituationer inom t ex. arbetsliv och i interpersonella relationer, ökar riskerna för helt oväntade händelser och plötsliga förlopp av oförutsägbarhet. I paniken vid händelseutvecklingen och i konfliktens epicentrum vet man ofta inte vad som behöver göras, vart man kan gå eller ens vem man kan ringa till, för att få den hjälp och stöd man behöver i sådana här situationer.
K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom
söndag 19 september 2010
Psykologisk analys av valet 2010.
Så har de svenska väljarna sagt sitt i 2010 års val och under valnatten begrundar vi lite lätt bleka i ansiktet följande siffror när samtliga 5668 valdistrikt blivit räknade:
Moderaterna 30,0%
Centerpartiet 6,6%
Folkpartiet 7,1%
Kristdemokraterna 5,6%
Socialdemokraterna 30,9%
Vänsterpartiet 5,6%
Miljöpartiet 7,2%
Sverigedemokraterna 5,7%
Övriga partier 1,4%
Resultatet innebär att Alliansen segrar, men uppnår inte egen majoritet med sina 172 mandat. De rödgröna får 157 mandat och Sverigedemokraterna blir vågmästare i den nyvalda Riksdagen med sina 20 mandat. Landets riksdag har därmed begåvats med en helt ny sammansättning av ledamöter med en tydlig politisk förskjutning mot vad många kommentarer beskriver som ideologisk kantring mot kallare och mer sorgsamma högervindar.
En kort psykologisk analys av resultaten visar en inte oväntad (se tidigare blogginlägg nedan) allvarlig politisk reaktion från framförallt lätt förvirrade unga män och arbetslösa som upplever sig svekfullt behandlade och bortglömda av den hittills varande politiska diskursen och kultureliten. Måste t ex. kulturkritiken inte hellre fördjupas och öppnas upp för ännu mer sköna ståndpunkter från ytterligare människor än det personliga tyckande, de få stagnerande chefsredaktör och de åderlåtet förenklade expertkommentarer, som idag får dominera samhällsdebatten vid sidan av politikerna?
Tendensen i valet följer därmed tydligt min nyskrivna bok om bl a syndriftens och Fadersnamnets genomgripande inverkan på våra liv, samt hur ett outtalat naket och hett begär efter ett ännu mer autentiskt och trovärdigt ledarskap löper amok när det förminskas och inte tas tillräckligt allvarligt.
Följderna blir en ekonomiskt, politiskt och socialt gruvsammare verklighet för många människor. Valutfallet visar tydligt hur svenska väljare sökte en landsfader (symboliserad av Fredrik Reinfelt och Moderaterna), men också fick hans "skugga", den nye extremmoderaten - 31-årige Jimmie Åkesson som en oväntat tvivelaktig fadersgestalt och bonus på köpet! Tablå, du sköna nya värld, tyvärr besannas vi i vår teoretisering, snabbare än bläcket till våra skrivare ibland hinner torka.
K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom
Moderaterna 30,0%
Centerpartiet 6,6%
Folkpartiet 7,1%
Kristdemokraterna 5,6%
Socialdemokraterna 30,9%
Vänsterpartiet 5,6%
Miljöpartiet 7,2%
Sverigedemokraterna 5,7%
Övriga partier 1,4%
Resultatet innebär att Alliansen segrar, men uppnår inte egen majoritet med sina 172 mandat. De rödgröna får 157 mandat och Sverigedemokraterna blir vågmästare i den nyvalda Riksdagen med sina 20 mandat. Landets riksdag har därmed begåvats med en helt ny sammansättning av ledamöter med en tydlig politisk förskjutning mot vad många kommentarer beskriver som ideologisk kantring mot kallare och mer sorgsamma högervindar.
En kort psykologisk analys av resultaten visar en inte oväntad (se tidigare blogginlägg nedan) allvarlig politisk reaktion från framförallt lätt förvirrade unga män och arbetslösa som upplever sig svekfullt behandlade och bortglömda av den hittills varande politiska diskursen och kultureliten. Måste t ex. kulturkritiken inte hellre fördjupas och öppnas upp för ännu mer sköna ståndpunkter från ytterligare människor än det personliga tyckande, de få stagnerande chefsredaktör och de åderlåtet förenklade expertkommentarer, som idag får dominera samhällsdebatten vid sidan av politikerna?
Tendensen i valet följer därmed tydligt min nyskrivna bok om bl a syndriftens och Fadersnamnets genomgripande inverkan på våra liv, samt hur ett outtalat naket och hett begär efter ett ännu mer autentiskt och trovärdigt ledarskap löper amok när det förminskas och inte tas tillräckligt allvarligt.
Följderna blir en ekonomiskt, politiskt och socialt gruvsammare verklighet för många människor. Valutfallet visar tydligt hur svenska väljare sökte en landsfader (symboliserad av Fredrik Reinfelt och Moderaterna), men också fick hans "skugga", den nye extremmoderaten - 31-årige Jimmie Åkesson som en oväntat tvivelaktig fadersgestalt och bonus på köpet! Tablå, du sköna nya värld, tyvärr besannas vi i vår teoretisering, snabbare än bläcket till våra skrivare ibland hinner torka.
K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom
tisdag 7 september 2010
Valets auktoritet
I sitt desperata krav på en jämlikhet som vill radera intressanta könsskillnader och deras betydelse riskerar de röd-gröna att associeras till en bröstpumpsideologi, som man inte förstår de djupare psykologiska konsekvenserna utav själva. Det här och en villfaren vilja att gulla med några intellektuella och karriärsugna damer, gör det då enkelt för motståndarna att sno åt sig ledartröjan som det ledande arbetarpartiet i Sverige
Ja, samling vid pumpen. Valdagen året 2010 närmar sig. När de röd-gröna saknar en ordentlig "stake" och genomtänkt tanke som omfattar alla i sina förslag flyr väljarna. Enligt opinionsundersökningar så går de röd-gröna partierna med socialdemokratin i spetsen mot ett katastrofval. Orsaken till det här ligger i leken med just bröstpumpen om man så vill, som symboliserar substitutet för den brist på fallos som man lider. Det här och vissa feministers och journalisters tabubeläggande av traditionella manliga värderingar driver horder av väljare in i osäkerhet, låg självkänsla och förvirring i politisk tillhörighet och ideologi.
Solidaritet och hoppfullhet i ett samhälle måste nämligen också omfatta och tilltala männen och killarna i samhället. Det feministiska genusperspektivet (oftast formulerat av missnöjda medelklasskvinnor som säger sig tillhöra vänsterblocket), har därmed drivits för långt. Partiledare som Lars Ohly och miljöpartiets språkrör Peter Eriksson försöker desperat undkomma stämpeln av en mesig underordning till feminismen genom att tafatt försöka flörta med typiskt manliga lekområden som teknik, ekonomi, idrott och fotboll (vilket naturligtvia underminerar tilltron till dem ytterligare).
I den här outtalade atmosfären av ett val som tycks ha kommit att handla om en feministisk ideologi kontra en traditionell manlig arbetarideologi, är det inte så konstigt att moderaterna blir det nya arbetarpartiet eftersom vänsterblocket avsagt sig sin huvudideologi till förmån för Schymans lilla röda plus Freuds välkända kung Oidipusbeskrivning. Ideologerna inom den tidigare s.k. arbetarrörelsen har så att säga "sålt bort taskan till räven". Arbetarrörelsen, som vi känner den sedan tidigare, med fackförbunden som en central kärngruppering, står troligen inför en stor och gruvlig omprövning efter valet, om man någonsin vill återse regeringsmakten igen.
Det här beskrivna (desauveringen av traditionella strukturer), skymmer nu tyvärr helt ljuset för de viktiga sakfrågorna i den politiska debatten idag och skadar ytterligare tilltron till våra politiker för lång tid framåt. Liksom kyrkan tidigare försökt göra, måste man få kvinnorna och deras tämjda skuggfigurer att bättre besinna sig och tiga bättre i församlingen. Man måste återvinna en ideologi som bättre förstår t ex marknadsföring och människors mer grundläggande behov(som t ex genusfrågan också utifrån en maskulin horisont). Arbetarrörelsen gör därför troligen bäst i att som näringslivet gör, i högre utsträckning överlämna politiken till de mer distingerade, äldre och belevade gentlemännen i sina organisationer
K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom
Ja, samling vid pumpen. Valdagen året 2010 närmar sig. När de röd-gröna saknar en ordentlig "stake" och genomtänkt tanke som omfattar alla i sina förslag flyr väljarna. Enligt opinionsundersökningar så går de röd-gröna partierna med socialdemokratin i spetsen mot ett katastrofval. Orsaken till det här ligger i leken med just bröstpumpen om man så vill, som symboliserar substitutet för den brist på fallos som man lider. Det här och vissa feministers och journalisters tabubeläggande av traditionella manliga värderingar driver horder av väljare in i osäkerhet, låg självkänsla och förvirring i politisk tillhörighet och ideologi.
Solidaritet och hoppfullhet i ett samhälle måste nämligen också omfatta och tilltala männen och killarna i samhället. Det feministiska genusperspektivet (oftast formulerat av missnöjda medelklasskvinnor som säger sig tillhöra vänsterblocket), har därmed drivits för långt. Partiledare som Lars Ohly och miljöpartiets språkrör Peter Eriksson försöker desperat undkomma stämpeln av en mesig underordning till feminismen genom att tafatt försöka flörta med typiskt manliga lekområden som teknik, ekonomi, idrott och fotboll (vilket naturligtvia underminerar tilltron till dem ytterligare).
I den här outtalade atmosfären av ett val som tycks ha kommit att handla om en feministisk ideologi kontra en traditionell manlig arbetarideologi, är det inte så konstigt att moderaterna blir det nya arbetarpartiet eftersom vänsterblocket avsagt sig sin huvudideologi till förmån för Schymans lilla röda plus Freuds välkända kung Oidipusbeskrivning. Ideologerna inom den tidigare s.k. arbetarrörelsen har så att säga "sålt bort taskan till räven". Arbetarrörelsen, som vi känner den sedan tidigare, med fackförbunden som en central kärngruppering, står troligen inför en stor och gruvlig omprövning efter valet, om man någonsin vill återse regeringsmakten igen.
Det här beskrivna (desauveringen av traditionella strukturer), skymmer nu tyvärr helt ljuset för de viktiga sakfrågorna i den politiska debatten idag och skadar ytterligare tilltron till våra politiker för lång tid framåt. Liksom kyrkan tidigare försökt göra, måste man få kvinnorna och deras tämjda skuggfigurer att bättre besinna sig och tiga bättre i församlingen. Man måste återvinna en ideologi som bättre förstår t ex marknadsföring och människors mer grundläggande behov(som t ex genusfrågan också utifrån en maskulin horisont). Arbetarrörelsen gör därför troligen bäst i att som näringslivet gör, i högre utsträckning överlämna politiken till de mer distingerade, äldre och belevade gentlemännen i sina organisationer
K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom
torsdag 15 juli 2010
Recept på skönhet
Det har ifrågasatts om en person i min position gör människar, eller om jag enbart lyssnar eller pratar med någon. Finns det möjligen recept på liv, välmående, njutning och skönhet, på samma sätt som landstinget idag föreskriver motion på recept? Media intresserar sig för de vackra människorna och dem som tyvärr tappar ansiktet och exploateras för ett lösnummer. Sommarhettan består.
Så gör möjligen också skönheten och attraktionen. Många anser utseendet så viktigt, att man utvecklar en extrem form av utseendefixering med svår ångest och tvångstankar, s.k. dysmorfofobi (Body Dysmorphic Disorder BDD). Ibland, till följd av detta även en social fobi.
Frågan om hur vi ser ut är, och blir alltmer intressant, men är också mycket mer komplex än vi inledningsvis anar. Åtta av tio svenskar anser t ex att utseendet har en stor betydelse för t ex vår framgång i jobbet. Emma K. Evesham, denna enastående kvinna - som enligt Lacan inte finns - har diktat en fairy-tale som exklusivt publiceras på Eliazon.com. En sommarläsning om att inte tappa sitt ansikte, om att hellre se bra ut, om ögats aptit, attraktiviteten, skönheten och vår hunger på livet. Läs berättelsen här: Tappa ansiktet?
Ha en fortsatt härlig sommar!
K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom
Så gör möjligen också skönheten och attraktionen. Många anser utseendet så viktigt, att man utvecklar en extrem form av utseendefixering med svår ångest och tvångstankar, s.k. dysmorfofobi (Body Dysmorphic Disorder BDD). Ibland, till följd av detta även en social fobi.
Frågan om hur vi ser ut är, och blir alltmer intressant, men är också mycket mer komplex än vi inledningsvis anar. Åtta av tio svenskar anser t ex att utseendet har en stor betydelse för t ex vår framgång i jobbet. Emma K. Evesham, denna enastående kvinna - som enligt Lacan inte finns - har diktat en fairy-tale som exklusivt publiceras på Eliazon.com. En sommarläsning om att inte tappa sitt ansikte, om att hellre se bra ut, om ögats aptit, attraktiviteten, skönheten och vår hunger på livet. Läs berättelsen här: Tappa ansiktet?
Ha en fortsatt härlig sommar!
K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom
måndag 28 juni 2010
Ekonomi, politik och ledarskap
Nobelpristagren Paul Krugmans kontroversiella uttalande om att europeiska politiker medvetet vill se sin befolkning lida som utslag av medvetet ledarskap och maktutövning, är nog att gå lite för långt, anser psykolog Torbjörn K A Eliazon (upphovsman till begreppen œcopathy eller œcopati).
Det politiska etablisemanget i Europa önskar och vill att människorna ska lida. Det här är en fullt medveten strategi för ledarskapets utövning av den ekonomiskt ortodoxa skolan, som till exempel Borg, Reinfeldt och Allians för Sverige går till val på. En seger för en ortodoxi som har föga och lite med ekonomisk rationell analys att göra, vars främsta grundsats är att införandet av ett psykologiskt lidande och en ekonomisk traumatisering och blottställning av andra människor är hur du bäst visar ett bra och effektivt ledarskap i svåra tider.
Att göra människor marginaliserade och fattiga är inte enbart tecken på illa förd politik, utan m a o ett medvetet drag för att få och vinna makt över människors liv och vardag. Den här mycket kraftiga salvan av argument mot det sittande politiska ledarskapet, kommer inte från en socialist ute på vänsterkanten. Det uttrycks i stället av nobelpristagaren i ekonomi, Paul Krugman i tidningen New York Times den 27 juni. Krugman varnar dessutom för att världen är på väg in i den tredje stora depressionen (efter den "långa" depressionen med deflation och instabilitet som följde på den stora paniken 1873, och den "stora" depressionen, åren med massarbetslöshet som följde finanskrisen 1929-1931).
Enligt Krugman kommer t ex många arbetslösa människor och människor som befinner sig i utanförskap idag, aldrig att komma in på den reguljära arbetsmarknaden. Det allvarliga i Krugmans kritik är, (förutom att han tror på en stor ekonomisk härdsmälta som moderna människor inte känt vidden och styrkan utav,) inte minst att han därtill anklagar politiska beslutsfattare för att utöva en fullt medveten ekopati, som maktmedel. Detta är ganska hårresande och riskerar förutom att polarisera den politiska diskursen, kanske helt skriva om den politiska kartan och vidga motsättningarna mellan olika subgrupper i samhället. Ekopatin såsom jag själv definierat begreppet har främst enligt min mening exekuterats på ett mer omedvetet och individuellt plan, som girig hunger efter pengar, rikedom och ekonomisk fartblindhet i strukturella beslutsskick inom enskilda företag och organisationer. Krugman går med sitt uttalande ännu längre och vill betrakta ekopati som en världsomspännande politisk rörelse! Okunnig skrämselpropaganda eller verklighet? Jag vill nog påstå att Paul Krugman ogrundat underbygger en teori om en möjlig ekonomisk utveckling, med osakliga argument som enbart ökar politikerförakt och underminerar demokratin.
K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom
Du kan även läsa, kommentera eller milla denna artikel på Newsmill.se
Det politiska etablisemanget i Europa önskar och vill att människorna ska lida. Det här är en fullt medveten strategi för ledarskapets utövning av den ekonomiskt ortodoxa skolan, som till exempel Borg, Reinfeldt och Allians för Sverige går till val på. En seger för en ortodoxi som har föga och lite med ekonomisk rationell analys att göra, vars främsta grundsats är att införandet av ett psykologiskt lidande och en ekonomisk traumatisering och blottställning av andra människor är hur du bäst visar ett bra och effektivt ledarskap i svåra tider.
Att göra människor marginaliserade och fattiga är inte enbart tecken på illa förd politik, utan m a o ett medvetet drag för att få och vinna makt över människors liv och vardag. Den här mycket kraftiga salvan av argument mot det sittande politiska ledarskapet, kommer inte från en socialist ute på vänsterkanten. Det uttrycks i stället av nobelpristagaren i ekonomi, Paul Krugman i tidningen New York Times den 27 juni. Krugman varnar dessutom för att världen är på väg in i den tredje stora depressionen (efter den "långa" depressionen med deflation och instabilitet som följde på den stora paniken 1873, och den "stora" depressionen, åren med massarbetslöshet som följde finanskrisen 1929-1931).
Enligt Krugman kommer t ex många arbetslösa människor och människor som befinner sig i utanförskap idag, aldrig att komma in på den reguljära arbetsmarknaden. Det allvarliga i Krugmans kritik är, (förutom att han tror på en stor ekonomisk härdsmälta som moderna människor inte känt vidden och styrkan utav,) inte minst att han därtill anklagar politiska beslutsfattare för att utöva en fullt medveten ekopati, som maktmedel. Detta är ganska hårresande och riskerar förutom att polarisera den politiska diskursen, kanske helt skriva om den politiska kartan och vidga motsättningarna mellan olika subgrupper i samhället. Ekopatin såsom jag själv definierat begreppet har främst enligt min mening exekuterats på ett mer omedvetet och individuellt plan, som girig hunger efter pengar, rikedom och ekonomisk fartblindhet i strukturella beslutsskick inom enskilda företag och organisationer. Krugman går med sitt uttalande ännu längre och vill betrakta ekopati som en världsomspännande politisk rörelse! Okunnig skrämselpropaganda eller verklighet? Jag vill nog påstå att Paul Krugman ogrundat underbygger en teori om en möjlig ekonomisk utveckling, med osakliga argument som enbart ökar politikerförakt och underminerar demokratin.
K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom
Du kan även läsa, kommentera eller milla denna artikel på Newsmill.se
söndag 16 maj 2010
Legenden Lady Godiva
och när tusen år sedan har gått…..
Åren går, men förändras vi? Denna sedesamma berättelse om en liten händelse för 1000 år sedan tycks mig lika högaktuell och lärorik idag, säger psykologen Torbjörn K A Eliazon.
”Den berör frågor som skattepolitik, val, kärlek, avund, modet, könsrelationer, varumärken, välfärdens och skönhetens rena förbannelse och vår önskan att bli förstådda eller sedda (i alla dess tvetydiga former).”
En fantastisk berättelse, om ett lika fantastiskt liv, ett millenium innan din egen dotters födelse. Men, har vi lärt oss något? Läs den här: Lady Godiva
K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom
Prinsessbröllop mellan Victoria och Daniel:
Därför älskar vi Victoria!
Åren går, men förändras vi? Denna sedesamma berättelse om en liten händelse för 1000 år sedan tycks mig lika högaktuell och lärorik idag, säger psykologen Torbjörn K A Eliazon.
”Den berör frågor som skattepolitik, val, kärlek, avund, modet, könsrelationer, varumärken, välfärdens och skönhetens rena förbannelse och vår önskan att bli förstådda eller sedda (i alla dess tvetydiga former).”
En fantastisk berättelse, om ett lika fantastiskt liv, ett millenium innan din egen dotters födelse. Men, har vi lärt oss något? Läs den här: Lady Godiva
K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom
Prinsessbröllop mellan Victoria och Daniel:
Därför älskar vi Victoria!
torsdag 13 maj 2010
Nya jobb i vården
Söker du jobb eller nya utmaningar inom vården? Håll ut, det finns hopp! Utan att explicit formulera sig på det sättet är Regeringen nu på väg att genomföra en av sina mest ekonomiskt handlingskraftiga, jobbskapande, effektiva och omvälvande arbetsmarknads- och vårdreformer någonsin. Regeringen föreslår en LOVE-reform (SOU 2009:84) som närmast innebär en kulturrevolution inom arbetsmarknads- och vårdområdena. En mycket positiv och hoppingivande förändring i landstingens förutsättningar att fritt organisera sin verksamhet genom att äntligen ge alla privata vårdgivare och vårdentreprenörer (som t ex läkare, sjukgymnaster, arbetsterapeuter, sjuksköterskor och psykologer) möjligheten att fritt etablera sig och verka med samverkansavtal och offentlig finansiering.
På ett mycket klokt sätt fastlår man i förslaget att god hälsa inte är en tydligt avgränsad tjänst, en produkt som kan köpas eller konsumeras, utan den goda hälsan snarare bör betraktas som en pågående process med flera aktörer ofta inblandade. En process som inte alltid har en lätt definierbar början eller slut. Utredningen föreslår därför en ny etableringsplattform för verksamhet inom den öppna hälso- och sjukvården utanför primärvården. Det föreslagna systemet bygger på en ny lag om vårdgivaretablering (LOVE) som ska träda i kraft från den 1 januari 2011. Utformningen av etableringsplattformen siktar på att åstadkomma en styrning mot vårdens mål och resultat, samt premierar sammanhållna vårdprocesser för aktuella klienter. Utredningen anser att en inriktning bör vara att skapa ersättningssystem som är samarbets- och hälsofrämjande och stimulerar nytänkande.
En enskild etablering enligt det föreslagna systemet är reglerad och sker i två steg. I det första steget ska den vårdgivare som vill etablera sig med offentlig finansiering erhålla tillstånd och genomföra en registrering. Detta sker hos tillsynsmyndigheten, t ex Socialstyrelsen som idag driver ett vårdgivarregister för oss som är legitimerad personal. Där bedöms om vårdgivaren har adekvat kompetens för att bedriva den aktuella verksamheten. I det andra steget ansöker vårdgivaren om godkännande i det landsting där verksamheten ska bedrivas. Det är således vårdentreprenören som tar initiativet till att formulera en avsiktsförklaring för etablering.
Många människor i Sverige (särskilt inom offentlig sektor och fackförening tyvärr), förväxlar oftast ett utbyggt trygghets- och välfärdssystem för de svagaste grupperna i samhället med åtgärder och politiska budskap som hellre gagnar deras egen löneutveckling och trygghet i anställningen bäst. Solidariteten att ge den absolut bästa hjälpen till dem som behöver den bäst sätts därmed ur spel och det är sorgligt faktum hur tidigare progressiva grupper, åsikter, ideologier och t o m behandlingstekniker korrumperats och blivit vakthundar av verksamheter som inte fungerar som de ska. Det radikalt nya och annorlunda i LOVE är att man åter sätter de mest utsatta människornas behov och valfrihet i fokus igen, framför ruinerande särintressen (som vi idag ser resultaten av i bl a Greklands ekonomi).
Etableringsrätten i utredningens förslag protegerar rättvisa förutsättningar att kunna etablera sig i den gemensamt finansierade hälso- och sjukvården, något som särskilt gynnar de som önskar ett något högre integritetsskydd för sina personliga talanger och tillkortakommanden och kvinnors förutsättningar (såväl som blivande eller egna vårdföretagare och som vårdtagare). Samtidigt som Regeringens förslag kritiskt granskar vårdutövarens bekvämlighet och sätt att organisera verksamheten, effektiviteten och kompetensen i behandlingsåtgärder, optimerar regeringsförslaget på ett bra sätt hur man bäst använder knappa gemensamma ekonomiska resurser. För hårt pressade kommuner, landsting och arbetsgivare med bl a stigande behov av en kostnadsdrivande psykiatrisk vård, äldrevård, företagshälsovård och skolhälsovård innebär det här utmärkta och reellt personliga valfrihetsförslaget en nödvändig avlastning och mycket väsentliga besparingsmöjligheter och effektivitetsvinster.
Eliazon har allt sedan 1989 bedrivit nätverksbaserat och privat klientfokuserat företags-, skol-, hälso- och sjukvård. Idag med mottagningsställen i bl a Östersund och Göteborg. Andelen privat driven hälso- och sjukvård har egentligen minskat genom landstingens marknadsmonopol sedan 2001, men vi genomför insatser via olika samarbeten och underleverantörer. Syftet med samarbeten är en ömsesidig intention och ”win-win” lösning som ska gagna både uppdragstagare och företaget Eliazon. Samarbeten erbjuder vanligen uppdragstagare större personlig frihet, intressanta, omväxlande och intellektuellt stimulerande arbetsuppgifter, plus extraordinära personliga utvecklingsmöjligheter (t ex för vidareutbildning och forskning), i spännande och energigivande framtidsbranscher.
För Eliazon innebär syftet med samarbeten oftast ett samordnat förfarande främst av en horisontell kompletterande kollegial natur. Samarbeten ger bättre kompletterande bredd, styrka och konkurrensfördelar vid offentliga upphandlingar, kortare, effektivare, flexiblare inställelsetider och väntetider för kunder, fler perspektiv och prövade behandlingsmetoder. Bättre täckningsbidrag i prissättning, ökad produktion, innovation och mångfald i tjänsteutbud. Samarbeten kan också tillföra ekonomiska fördelar, eftersom det kan vara ett sätt att dela marknadsföringsinsatser, risker, minska på kostnader, dela på, maximera utveckling, potential, prestation, know-how och begåvning, samt att snabbare lansera innovativa idéer och förslag ut till marknaden. Samarbeten tillför effektivitetsvinster vid inköp, standardisering, kvalitetsuppföljning, administration, annonsering och informationsutbyten.
Nu när Regeringen är beredd att genomföra en bra och mycket klientfokuserad reformering strävar Eliazon som redan etablerad vårdaktör mot ytterligare samarbeten och verksamhetsutveckling. Den positiva psykologin om ökat välmående, förbättrad arbetsförmåga, välbefinnade, skönhet och produktivitet tangerar ockå många andra verksamhetsområden. För att tillhandahålla god service och vidare ha kapacitet att leverera tjänster med god kvalité i sådan omfattning att våra kunders behov snabbt kan tillfredställas söker Eliazon därför ytterligare underleverantörer runt om i landet. Är du därför korrekt auktoriserad eller legitimerad inom ditt yrke (med examen från ett välrenommerat institut, universitet eller högskola) som t ex ekonom, jurist, läkare, sjuksköterska, sjukgymnast, arbetsterapeut, psykolog, psykoterapeut, socionom, beteendevetare, miljöingenjör, pedagog, diakon, präst, personaladministratör, hälsoutvecklare, massageterapeut, bild- eller musikterapeut, coach, skönhetsanalytiker, couturier, stylist, marknadsförare, reklammakare, modeskapare, bildkonstnär, illustratör, designer, curator, art director, konsthantverkare, maskör, frisör, bildlärare, modist, parfymör, scenograf, webbdesigner etc, tecknar vi gärna ytterligare underleverantörsavtal, kanske med dig eller ditt företag. Ansök om och upprätta ett förslag till underleverantörsavtal med Eliazon här.
K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom
På ett mycket klokt sätt fastlår man i förslaget att god hälsa inte är en tydligt avgränsad tjänst, en produkt som kan köpas eller konsumeras, utan den goda hälsan snarare bör betraktas som en pågående process med flera aktörer ofta inblandade. En process som inte alltid har en lätt definierbar början eller slut. Utredningen föreslår därför en ny etableringsplattform för verksamhet inom den öppna hälso- och sjukvården utanför primärvården. Det föreslagna systemet bygger på en ny lag om vårdgivaretablering (LOVE) som ska träda i kraft från den 1 januari 2011. Utformningen av etableringsplattformen siktar på att åstadkomma en styrning mot vårdens mål och resultat, samt premierar sammanhållna vårdprocesser för aktuella klienter. Utredningen anser att en inriktning bör vara att skapa ersättningssystem som är samarbets- och hälsofrämjande och stimulerar nytänkande.
En enskild etablering enligt det föreslagna systemet är reglerad och sker i två steg. I det första steget ska den vårdgivare som vill etablera sig med offentlig finansiering erhålla tillstånd och genomföra en registrering. Detta sker hos tillsynsmyndigheten, t ex Socialstyrelsen som idag driver ett vårdgivarregister för oss som är legitimerad personal. Där bedöms om vårdgivaren har adekvat kompetens för att bedriva den aktuella verksamheten. I det andra steget ansöker vårdgivaren om godkännande i det landsting där verksamheten ska bedrivas. Det är således vårdentreprenören som tar initiativet till att formulera en avsiktsförklaring för etablering.
Många människor i Sverige (särskilt inom offentlig sektor och fackförening tyvärr), förväxlar oftast ett utbyggt trygghets- och välfärdssystem för de svagaste grupperna i samhället med åtgärder och politiska budskap som hellre gagnar deras egen löneutveckling och trygghet i anställningen bäst. Solidariteten att ge den absolut bästa hjälpen till dem som behöver den bäst sätts därmed ur spel och det är sorgligt faktum hur tidigare progressiva grupper, åsikter, ideologier och t o m behandlingstekniker korrumperats och blivit vakthundar av verksamheter som inte fungerar som de ska. Det radikalt nya och annorlunda i LOVE är att man åter sätter de mest utsatta människornas behov och valfrihet i fokus igen, framför ruinerande särintressen (som vi idag ser resultaten av i bl a Greklands ekonomi).
Etableringsrätten i utredningens förslag protegerar rättvisa förutsättningar att kunna etablera sig i den gemensamt finansierade hälso- och sjukvården, något som särskilt gynnar de som önskar ett något högre integritetsskydd för sina personliga talanger och tillkortakommanden och kvinnors förutsättningar (såväl som blivande eller egna vårdföretagare och som vårdtagare). Samtidigt som Regeringens förslag kritiskt granskar vårdutövarens bekvämlighet och sätt att organisera verksamheten, effektiviteten och kompetensen i behandlingsåtgärder, optimerar regeringsförslaget på ett bra sätt hur man bäst använder knappa gemensamma ekonomiska resurser. För hårt pressade kommuner, landsting och arbetsgivare med bl a stigande behov av en kostnadsdrivande psykiatrisk vård, äldrevård, företagshälsovård och skolhälsovård innebär det här utmärkta och reellt personliga valfrihetsförslaget en nödvändig avlastning och mycket väsentliga besparingsmöjligheter och effektivitetsvinster.
Eliazon har allt sedan 1989 bedrivit nätverksbaserat och privat klientfokuserat företags-, skol-, hälso- och sjukvård. Idag med mottagningsställen i bl a Östersund och Göteborg. Andelen privat driven hälso- och sjukvård har egentligen minskat genom landstingens marknadsmonopol sedan 2001, men vi genomför insatser via olika samarbeten och underleverantörer. Syftet med samarbeten är en ömsesidig intention och ”win-win” lösning som ska gagna både uppdragstagare och företaget Eliazon. Samarbeten erbjuder vanligen uppdragstagare större personlig frihet, intressanta, omväxlande och intellektuellt stimulerande arbetsuppgifter, plus extraordinära personliga utvecklingsmöjligheter (t ex för vidareutbildning och forskning), i spännande och energigivande framtidsbranscher.
För Eliazon innebär syftet med samarbeten oftast ett samordnat förfarande främst av en horisontell kompletterande kollegial natur. Samarbeten ger bättre kompletterande bredd, styrka och konkurrensfördelar vid offentliga upphandlingar, kortare, effektivare, flexiblare inställelsetider och väntetider för kunder, fler perspektiv och prövade behandlingsmetoder. Bättre täckningsbidrag i prissättning, ökad produktion, innovation och mångfald i tjänsteutbud. Samarbeten kan också tillföra ekonomiska fördelar, eftersom det kan vara ett sätt att dela marknadsföringsinsatser, risker, minska på kostnader, dela på, maximera utveckling, potential, prestation, know-how och begåvning, samt att snabbare lansera innovativa idéer och förslag ut till marknaden. Samarbeten tillför effektivitetsvinster vid inköp, standardisering, kvalitetsuppföljning, administration, annonsering och informationsutbyten.
Nu när Regeringen är beredd att genomföra en bra och mycket klientfokuserad reformering strävar Eliazon som redan etablerad vårdaktör mot ytterligare samarbeten och verksamhetsutveckling. Den positiva psykologin om ökat välmående, förbättrad arbetsförmåga, välbefinnade, skönhet och produktivitet tangerar ockå många andra verksamhetsområden. För att tillhandahålla god service och vidare ha kapacitet att leverera tjänster med god kvalité i sådan omfattning att våra kunders behov snabbt kan tillfredställas söker Eliazon därför ytterligare underleverantörer runt om i landet. Är du därför korrekt auktoriserad eller legitimerad inom ditt yrke (med examen från ett välrenommerat institut, universitet eller högskola) som t ex ekonom, jurist, läkare, sjuksköterska, sjukgymnast, arbetsterapeut, psykolog, psykoterapeut, socionom, beteendevetare, miljöingenjör, pedagog, diakon, präst, personaladministratör, hälsoutvecklare, massageterapeut, bild- eller musikterapeut, coach, skönhetsanalytiker, couturier, stylist, marknadsförare, reklammakare, modeskapare, bildkonstnär, illustratör, designer, curator, art director, konsthantverkare, maskör, frisör, bildlärare, modist, parfymör, scenograf, webbdesigner etc, tecknar vi gärna ytterligare underleverantörsavtal, kanske med dig eller ditt företag. Ansök om och upprätta ett förslag till underleverantörsavtal med Eliazon här.
K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom
fredag 23 april 2010
Mer än en piga?
Är den svenska befolkningen blott konsumerande valboskap, pigor och dränger eller vill vi någonting mer och existentiellt annorlunda frågar sig leg.psykolog/socionom Torbjörn K A Eliazon i denna artikel om bl a utförsäkring, auktoritetsbehov, prinsessbröllop och riksdagsval.
Äldre herrar kan nostalgiskt tycka att det nog var bättre förr. Det här för att som en av de äldre herrarna sa: -" Förr kunde man få en bra dräng för 30: - och en bra piga för bara 15: -" (per månad)! Idag är den ledande politiska devisen från samtliga politiska partier i Sverige densamma som judarna löd under i koncentrationslägren "Arbeit macht Freiheit" d v s det är genom arbete och karriär vi ska bli självförverkligade, klokare och fria. Det senare gäller förstås med vissa inskränkningar speciellt som den citerade äldre herrens filosofi och klassificering av arbetskraften finns kvar, särskilt inom det hårdföra segment inom kapitalismen som kallats slavens arbete eller WalMart-ekonomi.
Pig- och dräng terminologin bottnar ur en lutheransk arbetsmoral genomsyrad av altruism, nit, redlighet och försakelse av egna behov som lever kvar i bl. a de utförsäkrades ömmande kroppar och i girigheten (som den t ex uttrycker sig i konsumtionsmönster, lönebildning och visat sig i bonusexcesser, bank- och finanskris). En girig hunger som föraktas av några och dyrkas av andra. Paradoxalt nog så har samtidigt det främsta argumentet för att försvara t ex prinsessbröllop, kungahuset och en ekonomisk välsituerad politisk kuria och statsapparat, blivit just att man är eller tjänar som pigor och drängar (åt folket eller näringslivet) och dessutom har rimligt modesta löner som håller konsumtion och efterfrågan uppe.
Det finaste man kan vara idag är kändis, men också kändisen bör vara en arbetsmyra, en fotsoldat, en piga eller tjänande dräng för publicistiken. T ex de politiska valdebatterna idag (särskilt med ökade inslag av personval) handlar om vilken partiledare som är den bästa pigan eller drängen. (Härigenom blir RUT-avdraget särskilt symboliskt laddad i valdebatten.) Om målsättningen och ambitionen blir för otydlig, oklar eller uppfattas som extravagant och oförståelig förlorar vi snart fotfästet i menigheten för att inte tala om - måttfullheten. Blir anklagade för - att vilja mer! Den existentiella friheten lindas hela tiden in i den ekonomiska materialitetens konkreta realitet. Frågan är om vår samtid, våra medmänniskor, arbetsmarknaden, politiker, religionen och etiken någonsin betraktar vårt existentiella berättigande och frihetspatos högre än den inledande drängfilosofin (jmfr även Hegels berömda Herre-Slav-allegori).
I vår moderna tillvaro och till trots av det synbart jämbördiga i den utbredda drängmoralen, ingår antagligen ett starkt behov och en underliggande stor längtan efter en annan suveränare styrka och en hyggligare verksam auktoritet. En auktoritet vars hopp och positiva narcissism är värd vår beundran, som vi kan böja oss inför, behärskas och eventuellt också bli misshandlade av. Ett samma starka väsen som sagornas hjältar berömmer sig för att ha besegrat och en individ som bortom utnyttjandet i drängfilosofin kan försäkra oss om, att vi verkligen är hans älskade barn. Tankens övertygande bestämdhet, viljans styrka och hans handlingars tyngd skapar här gestalten för våra drömmar vid sidan av en uttalad självständighet, oberoende och en närapå gudomlig bekymmerslöshet som kan stegras till det hänsynslösa.
Andliga ledare som Dalai Lama och bibelns Moses kan vara två sådana här gestalter. Man måste givetvis beundra en sådan människa, man kan lita på honom, men man kan inte låta bli att nog också frukta och avundas honom. Gestalten påverkar nämligen sina medmänniskor genom sin autentiska personlighet, sina drömmar, sin godhet och stramt burna idéer och vägvisning. Under vår livstid utdömer vi många andra ovärdiga personer och försöker i dem utforma ett anlete. Personer, ledare, chefer, idoler och människor vilkas verkan på samtid eller eftervärld kan ifrågasättas. Hur är det då möjligt att de flesta framlever sina liv som pigor och drängar och andra enskilda människor utvecklar en aktivitet som förmår förändra livslinjer, svar och definitioner, förflytta berg kanske för århundraden och generationer framåt?
K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom
Äldre herrar kan nostalgiskt tycka att det nog var bättre förr. Det här för att som en av de äldre herrarna sa: -" Förr kunde man få en bra dräng för 30: - och en bra piga för bara 15: -" (per månad)! Idag är den ledande politiska devisen från samtliga politiska partier i Sverige densamma som judarna löd under i koncentrationslägren "Arbeit macht Freiheit" d v s det är genom arbete och karriär vi ska bli självförverkligade, klokare och fria. Det senare gäller förstås med vissa inskränkningar speciellt som den citerade äldre herrens filosofi och klassificering av arbetskraften finns kvar, särskilt inom det hårdföra segment inom kapitalismen som kallats slavens arbete eller WalMart-ekonomi.
Pig- och dräng terminologin bottnar ur en lutheransk arbetsmoral genomsyrad av altruism, nit, redlighet och försakelse av egna behov som lever kvar i bl. a de utförsäkrades ömmande kroppar och i girigheten (som den t ex uttrycker sig i konsumtionsmönster, lönebildning och visat sig i bonusexcesser, bank- och finanskris). En girig hunger som föraktas av några och dyrkas av andra. Paradoxalt nog så har samtidigt det främsta argumentet för att försvara t ex prinsessbröllop, kungahuset och en ekonomisk välsituerad politisk kuria och statsapparat, blivit just att man är eller tjänar som pigor och drängar (åt folket eller näringslivet) och dessutom har rimligt modesta löner som håller konsumtion och efterfrågan uppe.
Det finaste man kan vara idag är kändis, men också kändisen bör vara en arbetsmyra, en fotsoldat, en piga eller tjänande dräng för publicistiken. T ex de politiska valdebatterna idag (särskilt med ökade inslag av personval) handlar om vilken partiledare som är den bästa pigan eller drängen. (Härigenom blir RUT-avdraget särskilt symboliskt laddad i valdebatten.) Om målsättningen och ambitionen blir för otydlig, oklar eller uppfattas som extravagant och oförståelig förlorar vi snart fotfästet i menigheten för att inte tala om - måttfullheten. Blir anklagade för - att vilja mer! Den existentiella friheten lindas hela tiden in i den ekonomiska materialitetens konkreta realitet. Frågan är om vår samtid, våra medmänniskor, arbetsmarknaden, politiker, religionen och etiken någonsin betraktar vårt existentiella berättigande och frihetspatos högre än den inledande drängfilosofin (jmfr även Hegels berömda Herre-Slav-allegori).
I vår moderna tillvaro och till trots av det synbart jämbördiga i den utbredda drängmoralen, ingår antagligen ett starkt behov och en underliggande stor längtan efter en annan suveränare styrka och en hyggligare verksam auktoritet. En auktoritet vars hopp och positiva narcissism är värd vår beundran, som vi kan böja oss inför, behärskas och eventuellt också bli misshandlade av. Ett samma starka väsen som sagornas hjältar berömmer sig för att ha besegrat och en individ som bortom utnyttjandet i drängfilosofin kan försäkra oss om, att vi verkligen är hans älskade barn. Tankens övertygande bestämdhet, viljans styrka och hans handlingars tyngd skapar här gestalten för våra drömmar vid sidan av en uttalad självständighet, oberoende och en närapå gudomlig bekymmerslöshet som kan stegras till det hänsynslösa.
Andliga ledare som Dalai Lama och bibelns Moses kan vara två sådana här gestalter. Man måste givetvis beundra en sådan människa, man kan lita på honom, men man kan inte låta bli att nog också frukta och avundas honom. Gestalten påverkar nämligen sina medmänniskor genom sin autentiska personlighet, sina drömmar, sin godhet och stramt burna idéer och vägvisning. Under vår livstid utdömer vi många andra ovärdiga personer och försöker i dem utforma ett anlete. Personer, ledare, chefer, idoler och människor vilkas verkan på samtid eller eftervärld kan ifrågasättas. Hur är det då möjligt att de flesta framlever sina liv som pigor och drängar och andra enskilda människor utvecklar en aktivitet som förmår förändra livslinjer, svar och definitioner, förflytta berg kanske för århundraden och generationer framåt?
K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom
fredag 5 mars 2010
Victoria och Daniel
Varför älskar vi Victoria och Daniel, kungabröllop och kungahuset?
Väl tajmat inför stundande prinsessbrölopp och ett kommande riksdagsval, i en särskilt exklusiv och mycket hedersam intervju med Eliazon, presenterar nu tidskriften QUEEN (nr 1/2010) de intrikata svaren på varför vi egentligen älskar och behöver vårt kungahus i Sverige.
Kung Carl XVI Gustaf, drottning Silvia för att inte tala om prinsessorna Victoria och Madeleine och prins Carl Philip har ju verkligen sitt svenska folks hjärtliga stöd. Ca 70 procent av svenskarna vill nämligen ha fortsatt monarki i Sverige. Vetenskapsjournalisten Catarina Baldo Zagadou, är frilansskribenten som tagit sig an att på djupet psykologiskt analysera den spännande och politiskt delvis heta frågan om kungahusets betydelse i samarbete med oss och Göteborgs universitet. Begrunda alla oväntade frågor och svar som t om kan förändra, påverka och förlösa en mer oförutsägbar, annorlunda eller intressant valutgång i höst. Läs det unika och fantastiska reportaget om varför vi älskar kungahuset och kronprinsessan Victoria här.
K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom
Väl tajmat inför stundande prinsessbrölopp och ett kommande riksdagsval, i en särskilt exklusiv och mycket hedersam intervju med Eliazon, presenterar nu tidskriften QUEEN (nr 1/2010) de intrikata svaren på varför vi egentligen älskar och behöver vårt kungahus i Sverige.
Kung Carl XVI Gustaf, drottning Silvia för att inte tala om prinsessorna Victoria och Madeleine och prins Carl Philip har ju verkligen sitt svenska folks hjärtliga stöd. Ca 70 procent av svenskarna vill nämligen ha fortsatt monarki i Sverige. Vetenskapsjournalisten Catarina Baldo Zagadou, är frilansskribenten som tagit sig an att på djupet psykologiskt analysera den spännande och politiskt delvis heta frågan om kungahusets betydelse i samarbete med oss och Göteborgs universitet. Begrunda alla oväntade frågor och svar som t om kan förändra, påverka och förlösa en mer oförutsägbar, annorlunda eller intressant valutgång i höst. Läs det unika och fantastiska reportaget om varför vi älskar kungahuset och kronprinsessan Victoria här.
K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom
fredag 1 januari 2010
Dåligt minne och glömska hos äldre
Aj då, glömde du nyårshälsningen!? Glömska, glömmer saker, dåligt minne och kom ihåg och liknande beskrivningar på kognitiva minnessvårigheter kan bero på ett flertal orsaker (t ex ångest, stress, depression, koncentrationsproblem, hormonella rubbningar, utveckling mot Alzheimers sjukdom eller andra demensformer, men t o m ingå som en del av de normala processerna i åldrandet). Åldrandets inverkan på minnet varierar påtagligt beroende på vilka minnesfunktioner som man avser. Vi psykologer pratar ofta om glömskan som bortfall i olika funktioner hos minnet (verbalt och visuellt arbetsminne, visuospatial igenkänning och återgivning, episodiskt och semantiskt långtidsminne, minnesprocesser, sammanbindning etc).
Flera longitudinella forskningsstudier (t ex av Lars Nygren och Lars-Göran Nilsson vid Betulaprojektet i Umeå och av Sherry Willis vid Pennsylvania University, Arthur Kramer vid Illinois University, Jerome Yesavage vid Stanford University samt Michael Marsiske vid University of Florida) visar på betydande individuella skillnader i hur kognition och minne försämras av hög ålder. Många väl utbildade äldre som idag använder god ekonomi till att skaffa sig ökad insikt och kunskap om vad de behöver, kan dock belönas med ett betydligt friskare liv, större självtillfredställande samt att kunna leva längre och mer innehållsrikt än tidigare generationer.
De äldres andel av befolkningen passerar nu de yngre. Människor som fyllt 65 år utgör snart över 20 procent av befolkningen, vilket innebär mer än en fördubbling sedan 1950. År 2040 väntas de äldre människorna utgöra en fjärdedel av hela den svenska befolkningen. Samhället, privat sektor och inte minst en offentlig sektor, måste därför leva upp till nya och högre förväntningar att anpassa sitt utbud av tjänster till de äldre människornas växande behov och efterfrågan, även på en bra hälsoutveckling inom kognitionens och tänkandets område. Glömskan är t ex inte en given bieffekt av ett naturligt åldrande, utan kan i många fall behöva utredas närmare och mer ingående.
När andelen äldre ökar insjuknar allt fler personer i demens. Det blir då allt viktigare att upptäcka demensutvecklingen i ett tidigt skede, eftersom nya mediciner hela tiden utvecklas för att bromsa insjuknandet. Inför verksamhetsåret 2010 erbjuder nu Eliazon därför ett helt nytt kognitivt batteri av vetenskapligt beprövade visuospatsiala tester och psykometriska screeninginstrument som vart och ett för sig, visat stor användbarhet att t ex tidigt upptäcka och predicera Alzheimers sjukdom (och även andra sjukdomar och hjärnskador), långt innan de kan avläsas vid t ex funktionella magnetkameraundersökningar (fMRI). Fördelen är bl a att man tidigt kan bedöma riskmarkörer för vissa tillstånd och undanröja oberättigad oro såväl hos den som genomgår utredningen som hos deras närstående och anhöriga. En nackdel kan vara att en valid och reliabel dikotomisering ökar kraven på resurser för ytterligare differentialdiagnostik, utredning och behandling.
Om personen som genomgår utredningen samtycker till det, kan testresultaten vidare ge aktuella företagsläkare, distriktsläkare och andra vårdgivare ytterligare differentialdiagnostiskt underlag vid svårbedömda diffusa symtom och tecken på ohälsa, med tillägg av en sannolikt tidigare remittering till neurologiska och geriatriska specialister samt förskrivning av uppbromsande behandlingsinsatser (t ex medicinering tidigarelagd i sjukdomsförloppet) för aktuella fall. Den psykometriska utvärderingen går relativt snabbt att administrera, och är en mycket kostnadseffektiv och en billig men bra psykohygienisk investering utan biverkningar för klienten. Testerna tillhandahålls på mottagningar i Östersund (Tidsbeställning tel. 063 - 10 32 50) och Göteborg (tel 031 - 711 20 50).
GOD HÄLSA + BRA MINNE =
GOTT NYTT ÅR - 2010!
K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom
Flera longitudinella forskningsstudier (t ex av Lars Nygren och Lars-Göran Nilsson vid Betulaprojektet i Umeå och av Sherry Willis vid Pennsylvania University, Arthur Kramer vid Illinois University, Jerome Yesavage vid Stanford University samt Michael Marsiske vid University of Florida) visar på betydande individuella skillnader i hur kognition och minne försämras av hög ålder. Många väl utbildade äldre som idag använder god ekonomi till att skaffa sig ökad insikt och kunskap om vad de behöver, kan dock belönas med ett betydligt friskare liv, större självtillfredställande samt att kunna leva längre och mer innehållsrikt än tidigare generationer.
De äldres andel av befolkningen passerar nu de yngre. Människor som fyllt 65 år utgör snart över 20 procent av befolkningen, vilket innebär mer än en fördubbling sedan 1950. År 2040 väntas de äldre människorna utgöra en fjärdedel av hela den svenska befolkningen. Samhället, privat sektor och inte minst en offentlig sektor, måste därför leva upp till nya och högre förväntningar att anpassa sitt utbud av tjänster till de äldre människornas växande behov och efterfrågan, även på en bra hälsoutveckling inom kognitionens och tänkandets område. Glömskan är t ex inte en given bieffekt av ett naturligt åldrande, utan kan i många fall behöva utredas närmare och mer ingående.
När andelen äldre ökar insjuknar allt fler personer i demens. Det blir då allt viktigare att upptäcka demensutvecklingen i ett tidigt skede, eftersom nya mediciner hela tiden utvecklas för att bromsa insjuknandet. Inför verksamhetsåret 2010 erbjuder nu Eliazon därför ett helt nytt kognitivt batteri av vetenskapligt beprövade visuospatsiala tester och psykometriska screeninginstrument som vart och ett för sig, visat stor användbarhet att t ex tidigt upptäcka och predicera Alzheimers sjukdom (och även andra sjukdomar och hjärnskador), långt innan de kan avläsas vid t ex funktionella magnetkameraundersökningar (fMRI). Fördelen är bl a att man tidigt kan bedöma riskmarkörer för vissa tillstånd och undanröja oberättigad oro såväl hos den som genomgår utredningen som hos deras närstående och anhöriga. En nackdel kan vara att en valid och reliabel dikotomisering ökar kraven på resurser för ytterligare differentialdiagnostik, utredning och behandling.
Om personen som genomgår utredningen samtycker till det, kan testresultaten vidare ge aktuella företagsläkare, distriktsläkare och andra vårdgivare ytterligare differentialdiagnostiskt underlag vid svårbedömda diffusa symtom och tecken på ohälsa, med tillägg av en sannolikt tidigare remittering till neurologiska och geriatriska specialister samt förskrivning av uppbromsande behandlingsinsatser (t ex medicinering tidigarelagd i sjukdomsförloppet) för aktuella fall. Den psykometriska utvärderingen går relativt snabbt att administrera, och är en mycket kostnadseffektiv och en billig men bra psykohygienisk investering utan biverkningar för klienten. Testerna tillhandahålls på mottagningar i Östersund (Tidsbeställning tel. 063 - 10 32 50) och Göteborg (tel 031 - 711 20 50).
GOD HÄLSA + BRA MINNE =
GOTT NYTT ÅR - 2010!
K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom
tisdag 8 december 2009
Hets mot sjuka
Elitismen i arbetslivet, hetsen och föraktet mot funktionshindrade, sjuka och mindre välmående människor måste minska. Ett sätt att göra det på vore att lämna de korporativistiska storskaliga lösningarna och i stället överväga mindre decentraliserade lösningar där den enskilde individen friare får och kan välja, skriver Torbjörn K A Eliazon.
Jag försöker lära ut att man inte får slå andra människor, absolut inte kvinnor och särskilt inte sparka mot människor som redan ligger. Om en enskild yrkesutövare eller vanlig privatperson skulle agera på det sättet ställs han/hon vanligen inför domstol. Är det då annorlunda om organisationer agerar med motsvarande effekter för t ex en enskild? Ja, uppenbarligen i Sverige, där föraktet för nedbrutna människor, funktionshindrade, sjuka och svaga ökar med följden av en oövertänkt klappjakt och undertoner av fördomar, sifferexercis, Walmartekonomi, könsrasism och diskriminering.
Kvinnor i 40-50-årsåldern särskilt med diagnosen psykiska besvär står inte så högt i kurs just nu. Bor kvinnan därtill i Norrland och tvingats stressa sönder sig själv inom vården, skolan, omsorgen om barnen eller de äldre i samhället, ska hon antingen försörjas av någon penningstark make eller betraktas som en förfärligt flyttbar och flexibel Svarte Petter. Om kvinnan dessutom lider av kroniska sjukdomar som ms, kol eller andra fysiska skador i muskulatur, skelett och rörelseapparat får hon ändå helt skylla sig själv. Åtminstone är det så här som Försäkringskassan, socialförsäkringsministern Cristina Husmark Pehrsson och arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorin tycks resonera när man säger sig äntligen vilja bygga en bro mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Något som en del professionellt verksamma egentligen drömt om de sista tjugo åren, som en enda stor KAMRATLIG, samverkande, stor och effektiv Rehabiliteringsmyndighet, (men mer som en sammanläggning av två helt dysfunktionella myndigheter.
Aktuella kvinnor som nu tvingas lämna sjukförsäkringen och infinna sig på Arbetsförmedlingen får förstås avsevärt mindre pengar att leva av. Taket i sjukpenningen är 20 060 kronor i månaden - medan den nya ersättningen på Arbetsförmedlingen högst kan bli 14 906 kronor, och som lägst endast 4 906 kronor. Genom ett obligatoriskt introduktionsprogram hos Arbetsförmedlingen får kvinnorna tre månader på sig att upprätta en individuell plan som sedan måste förverkligas under upp till ett och ett halvt år i Arbetsförmedlingens regi. Kvinnorna har därtill i snitt redan varit inskrivna och valsat runt hos Försäkringskassans många olika rehabiliteringshandläggare i 3-4 år, utan andra åtgärder än dolda insinuationer och förtidspensioneringar. Frågan är vad Försäkringskassan utöver ett ifrågasättande av behandlare och läkare egentligen i övrigt erbjudit kvinnorna de här åren, som Arbetsförmedlingen nu har att lösa med en snabbfix-lösning med s k jobbcoach-kompetens (d v s ett nytt statligt sanktionerat yrke, men helt okänt inom det vetenskapligt beprövade utbildningsområdet)???
Ekopati kan kort sägas vara en slags ekonomiskt rasism eller tyranni som på ibland outgrundliga vägar, (t ex genom dålig chefsstyrning) implementerats och fått stort fotfäste i en organisation. Jag har tidigare beskrivit begreppen ekopati och kvinnomisshandel och ser i min sorg hur den senaste tidens panikartade diskussion kring sjukförsäkringen tyvärr växer till ett kardinalexempel på båda begreppen. De sjaskiga och hänsynslösa strukturer företrädda av Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen, som tämligen känslokallt, konsekvent lekmannamässigt och inkompetent leker runt med enskilda människors allvarliga liv och hälsa, år ut och år in. Vart har medmänskligheten, empatin, värmen och den positiva tilltron till att vi tids nog löser saker och ting (och utan extrem hets och datumexercis) tagit vägen i de här organisationerna? Det handlar ju väl ändå inte om att sortera äggen i någon slags äggkartong på en fabrik!?
Yngre nytillkommande politiker (som t ex ordföranden i Socialförsäkringsutskottet Gunnar Axén (m), vice ordförande i Socialförsäkringsutskottet Veronica Palm (s), Matilda Ernkrans (s), Mats G Nilsson (m), Fredrick Federley (c), Kalle Larsson (v), Lena Hallengren (s), Emma Henriksson (kd), Jasenko Omanovic (s), Emma Carlsson Löfdahl (fp), Magdalena Streijffert (s) ordförande i Arbetsmarknadsutskottet Hillevi Engström (m), Tomas Tobé (m), Luciano Astudillo (s), Anna König Jerlmyr (m), Josefin Brink (v), Ulf Holm (mp), Annie Johansson (c) behöver inte skämmas över utvecklingen, men måste efterhand lära sig förstå, hantera, ta avstånd från och vädra ut de ingrodda ekopatiska mönstren och strömningarna som tyvärr uppstått i de här verksamheterna.
Önskar man återfå en välfärd också för fler än sina utslitna mödrar och fäder, måste man överväga en snar reformering av den likriktande etiken i frågeställningarna och förstå att snabba korporativistiska storskaliga lösningar inte längre fungerar eller är vägen framåt. Kanske omvärdera om frågorna överhuvudtaget kan handläggas av verksamheter som de etablerade politikerna i den äldre generationen helt uppenbart förlorat all insyn, perspektiv, kontroll eller auktoritet över. Lös upp ett stagnerat Institutionssverige också på detta område. Inför hellre vård och rehabiliteringscheckar och skattemässiga avdragsmöjligheter för privatpersoner också inom rehabiliterings- och hälsoområdet så att de kompetenta, decentraliserade och ofta högst utbildade privata verksamhetsutövarnas möjligheter att hjälpa till blir en aktiv valmöjlighet och en resurs som praktiskt kan användas fullt ut.
K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom
Du kan även läsa, kommentera eller milla denna artikel på Newsmill.se
Jag försöker lära ut att man inte får slå andra människor, absolut inte kvinnor och särskilt inte sparka mot människor som redan ligger. Om en enskild yrkesutövare eller vanlig privatperson skulle agera på det sättet ställs han/hon vanligen inför domstol. Är det då annorlunda om organisationer agerar med motsvarande effekter för t ex en enskild? Ja, uppenbarligen i Sverige, där föraktet för nedbrutna människor, funktionshindrade, sjuka och svaga ökar med följden av en oövertänkt klappjakt och undertoner av fördomar, sifferexercis, Walmartekonomi, könsrasism och diskriminering.
Kvinnor i 40-50-årsåldern särskilt med diagnosen psykiska besvär står inte så högt i kurs just nu. Bor kvinnan därtill i Norrland och tvingats stressa sönder sig själv inom vården, skolan, omsorgen om barnen eller de äldre i samhället, ska hon antingen försörjas av någon penningstark make eller betraktas som en förfärligt flyttbar och flexibel Svarte Petter. Om kvinnan dessutom lider av kroniska sjukdomar som ms, kol eller andra fysiska skador i muskulatur, skelett och rörelseapparat får hon ändå helt skylla sig själv. Åtminstone är det så här som Försäkringskassan, socialförsäkringsministern Cristina Husmark Pehrsson och arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorin tycks resonera när man säger sig äntligen vilja bygga en bro mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Något som en del professionellt verksamma egentligen drömt om de sista tjugo åren, som en enda stor KAMRATLIG, samverkande, stor och effektiv Rehabiliteringsmyndighet, (men mer som en sammanläggning av två helt dysfunktionella myndigheter.
Aktuella kvinnor som nu tvingas lämna sjukförsäkringen och infinna sig på Arbetsförmedlingen får förstås avsevärt mindre pengar att leva av. Taket i sjukpenningen är 20 060 kronor i månaden - medan den nya ersättningen på Arbetsförmedlingen högst kan bli 14 906 kronor, och som lägst endast 4 906 kronor. Genom ett obligatoriskt introduktionsprogram hos Arbetsförmedlingen får kvinnorna tre månader på sig att upprätta en individuell plan som sedan måste förverkligas under upp till ett och ett halvt år i Arbetsförmedlingens regi. Kvinnorna har därtill i snitt redan varit inskrivna och valsat runt hos Försäkringskassans många olika rehabiliteringshandläggare i 3-4 år, utan andra åtgärder än dolda insinuationer och förtidspensioneringar. Frågan är vad Försäkringskassan utöver ett ifrågasättande av behandlare och läkare egentligen i övrigt erbjudit kvinnorna de här åren, som Arbetsförmedlingen nu har att lösa med en snabbfix-lösning med s k jobbcoach-kompetens (d v s ett nytt statligt sanktionerat yrke, men helt okänt inom det vetenskapligt beprövade utbildningsområdet)???
Ekopati kan kort sägas vara en slags ekonomiskt rasism eller tyranni som på ibland outgrundliga vägar, (t ex genom dålig chefsstyrning) implementerats och fått stort fotfäste i en organisation. Jag har tidigare beskrivit begreppen ekopati och kvinnomisshandel och ser i min sorg hur den senaste tidens panikartade diskussion kring sjukförsäkringen tyvärr växer till ett kardinalexempel på båda begreppen. De sjaskiga och hänsynslösa strukturer företrädda av Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen, som tämligen känslokallt, konsekvent lekmannamässigt och inkompetent leker runt med enskilda människors allvarliga liv och hälsa, år ut och år in. Vart har medmänskligheten, empatin, värmen och den positiva tilltron till att vi tids nog löser saker och ting (och utan extrem hets och datumexercis) tagit vägen i de här organisationerna? Det handlar ju väl ändå inte om att sortera äggen i någon slags äggkartong på en fabrik!?
Yngre nytillkommande politiker (som t ex ordföranden i Socialförsäkringsutskottet Gunnar Axén (m), vice ordförande i Socialförsäkringsutskottet Veronica Palm (s), Matilda Ernkrans (s), Mats G Nilsson (m), Fredrick Federley (c), Kalle Larsson (v), Lena Hallengren (s), Emma Henriksson (kd), Jasenko Omanovic (s), Emma Carlsson Löfdahl (fp), Magdalena Streijffert (s) ordförande i Arbetsmarknadsutskottet Hillevi Engström (m), Tomas Tobé (m), Luciano Astudillo (s), Anna König Jerlmyr (m), Josefin Brink (v), Ulf Holm (mp), Annie Johansson (c) behöver inte skämmas över utvecklingen, men måste efterhand lära sig förstå, hantera, ta avstånd från och vädra ut de ingrodda ekopatiska mönstren och strömningarna som tyvärr uppstått i de här verksamheterna.
Önskar man återfå en välfärd också för fler än sina utslitna mödrar och fäder, måste man överväga en snar reformering av den likriktande etiken i frågeställningarna och förstå att snabba korporativistiska storskaliga lösningar inte längre fungerar eller är vägen framåt. Kanske omvärdera om frågorna överhuvudtaget kan handläggas av verksamheter som de etablerade politikerna i den äldre generationen helt uppenbart förlorat all insyn, perspektiv, kontroll eller auktoritet över. Lös upp ett stagnerat Institutionssverige också på detta område. Inför hellre vård och rehabiliteringscheckar och skattemässiga avdragsmöjligheter för privatpersoner också inom rehabiliterings- och hälsoområdet så att de kompetenta, decentraliserade och ofta högst utbildade privata verksamhetsutövarnas möjligheter att hjälpa till blir en aktiv valmöjlighet och en resurs som praktiskt kan användas fullt ut.
K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom
Du kan även läsa, kommentera eller milla denna artikel på Newsmill.se
fredag 6 november 2009
Tig i församlingen!
Tala är silver, tiga är guld. Det vi tillåts visa upp som blickfång eller säga andra måste ha en gräns eller bortre punkt som inte får passeras eller exploateras. Detta för att en demokratisk civilisation och en privat sfär i vår tillvaro ska vara möjlig. Tabun och tigande fyller här antagligen en viktig funktion för att skydda människor mot djuriska beteenden och infall, rovdjursögon och allt för hett och öppet affektliv, tror psykolog Torbjörn K A Eliazon.
Tig i församlingen och prata hellre din sanning i slutna, stängda och välisolerade terapirum! En inflammerad debatt har uppstått betr. hur barn exploateras och utnyttjas i media. Vi skulle kunna tro att gränsen för vad jag har kallat ”vår hungriga och rovgiriga blick” förhoppningsvis är nådd, när en person som kallats terapeut med uppenbara yrkesmässiga vanföreställningar viker ut sina egna och sina klienters tillkortakommanden och brister inför miljontals åskådare (sanktionerad av ett Public Service-företag vars affärsidé blivit att slakta det privata med offentlig finansiering). Man kan som en av landets få rakryggade journalister i den aktuella debatten – Kattis Ahlström känna stor sorg, skam och en enorm vanmakt över den kommersialiserade utvecklingen, men skadorna är redan i de aktuella fallen- skedda, om ännu ej fullbordade.
Det finns t o m en stor risk i att man enbart som aktör i debatten, deltar i att förstärka exploateringen och skadorna ytterligare. Men, kan vi då lära något av den och all denna längtan efter - blickfång? Det som den refererade debatten om medias exploatering av barn ytterst handlar om är att en civilisation måste vidmakthålla och värna sina tabun och integritetsregler, för att bestå och fungera demokratiskt och socialt också inom syndriftens område. Idag luckras den privata sfären upp och sönderfaller alltmer i olika privata uttryck för att bli blickfång på offentliga arenor.
Det är lika tveksamt, olämpligt och skadligt att offentligt diskutera enskilda människors privata preferenser, livsval, affekter och känsloliv som det är att tillåta rasistiska personer och partiers (också helt känslostyrda) extrema åsikter i ett samhälle som vill vidmakthålla demokratiska och språkligt kommunikativa ambitioner. Det här gäller alldeles oavsett om den offentliga arenan för det privata uttrycket kallas en självbiografisk bestseller, Facebook, Bilddagboken, Blogger, Skavlan, Här är ditt liv, Ett fall för Louise eller avslöjande journalistik i Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Göteborgs-Posten, Aftonbladet eller Uppdrag Granskning.
Att uppmana människor att helt tiga sönder vissa affektdrivande och polariserande spörsmål är därför en god utarbetad teknik och en klokt avvägd demokratisk handling. Public Service och övriga medias ogenomtänkta övergrepp mot bland annat barn ingår i ett större sammanhang av en kommersiell och konsumtionsstyrd rå exploatering av syndriften och voyeristiskt/exhibitionistiska tendenser och drömmar hos människor. Denna syndrift som är en del av vår varseblivning, styr våra begär, konsumtionsmönster, handlingsberedskap, vårt tittande och seende.Individuellt och i gruppbeteendet. I den allt mer visuellt framställda värld vi konsumerar och har att hantera, accelererar betydelsen för syndriftens fenomenologi och uttryck som blickfång.
Syndriftens inverkan och betydelse måste därför nogsammare beaktas och implementeras i vår lagstiftning, etikettreglerna för våra umgängesformer i t ex media och övervakningssamhället, våra etiska överväganden och ställningstaganden, osv. Individuellt måste vi ta ett större eget ansvar för syndriften så att vi kan glädjas i den i stället för att krossas utav den. Intill detta är allvarligt begrundat och väl beaktat är det klokast att faktiskt helt beslöja sig som de muslimska kvinnorna eller helt tiga i församlingen.
Vad är syndriften?
K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom
Du kan även läsa, kommentera eller milla denna artikel på Newsmill.se
Tig i församlingen och prata hellre din sanning i slutna, stängda och välisolerade terapirum! En inflammerad debatt har uppstått betr. hur barn exploateras och utnyttjas i media. Vi skulle kunna tro att gränsen för vad jag har kallat ”vår hungriga och rovgiriga blick” förhoppningsvis är nådd, när en person som kallats terapeut med uppenbara yrkesmässiga vanföreställningar viker ut sina egna och sina klienters tillkortakommanden och brister inför miljontals åskådare (sanktionerad av ett Public Service-företag vars affärsidé blivit att slakta det privata med offentlig finansiering). Man kan som en av landets få rakryggade journalister i den aktuella debatten – Kattis Ahlström känna stor sorg, skam och en enorm vanmakt över den kommersialiserade utvecklingen, men skadorna är redan i de aktuella fallen- skedda, om ännu ej fullbordade.
Det finns t o m en stor risk i att man enbart som aktör i debatten, deltar i att förstärka exploateringen och skadorna ytterligare. Men, kan vi då lära något av den och all denna längtan efter - blickfång? Det som den refererade debatten om medias exploatering av barn ytterst handlar om är att en civilisation måste vidmakthålla och värna sina tabun och integritetsregler, för att bestå och fungera demokratiskt och socialt också inom syndriftens område. Idag luckras den privata sfären upp och sönderfaller alltmer i olika privata uttryck för att bli blickfång på offentliga arenor.
Det är lika tveksamt, olämpligt och skadligt att offentligt diskutera enskilda människors privata preferenser, livsval, affekter och känsloliv som det är att tillåta rasistiska personer och partiers (också helt känslostyrda) extrema åsikter i ett samhälle som vill vidmakthålla demokratiska och språkligt kommunikativa ambitioner. Det här gäller alldeles oavsett om den offentliga arenan för det privata uttrycket kallas en självbiografisk bestseller, Facebook, Bilddagboken, Blogger, Skavlan, Här är ditt liv, Ett fall för Louise eller avslöjande journalistik i Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Göteborgs-Posten, Aftonbladet eller Uppdrag Granskning.
Att uppmana människor att helt tiga sönder vissa affektdrivande och polariserande spörsmål är därför en god utarbetad teknik och en klokt avvägd demokratisk handling. Public Service och övriga medias ogenomtänkta övergrepp mot bland annat barn ingår i ett större sammanhang av en kommersiell och konsumtionsstyrd rå exploatering av syndriften och voyeristiskt/exhibitionistiska tendenser och drömmar hos människor. Denna syndrift som är en del av vår varseblivning, styr våra begär, konsumtionsmönster, handlingsberedskap, vårt tittande och seende.Individuellt och i gruppbeteendet. I den allt mer visuellt framställda värld vi konsumerar och har att hantera, accelererar betydelsen för syndriftens fenomenologi och uttryck som blickfång.
Syndriftens inverkan och betydelse måste därför nogsammare beaktas och implementeras i vår lagstiftning, etikettreglerna för våra umgängesformer i t ex media och övervakningssamhället, våra etiska överväganden och ställningstaganden, osv. Individuellt måste vi ta ett större eget ansvar för syndriften så att vi kan glädjas i den i stället för att krossas utav den. Intill detta är allvarligt begrundat och väl beaktat är det klokast att faktiskt helt beslöja sig som de muslimska kvinnorna eller helt tiga i församlingen.
Vad är syndriften?
K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom
Du kan även läsa, kommentera eller milla denna artikel på Newsmill.se
torsdag 24 september 2009
Hot och våld på jobbet
Hot och våldssituationer ökar markant i storstäder som Göteborg och Stockholm. Genomtänkta psykosociala skyddsronder och utvecklade bedömningsmodeller är två sätt att förbättra säkerheten. Kvinnors hälsa drabbas värst av ökat hot och våld på jobbet.
I och med helikopterånet i Västberga har ytterligare ett spektakulärt rån skett i Sverige. Men, den här typen av stora, planerade rån är mycket ovanliga och har blivit mindre möjliga att genomföra genom bättre säkerhetstänkande inom bankerna och duktigare polisarbete de sista åren. För gemene man gör de här mer sällan förekommande brotten mest skada i det att de fungerar som branding i brottssyndikatens ungdomsrekrytering och som negativa signaler om att kriminellt beteende är häftigt och kan löna sig för ungdomar i ekonomiskt trångmål.
Hot och våld är dock ett starkt stigande psykosocialt arbetsmiljöproblem inom flera andra branscher och inom verksamheter där många kvinnor arbetar. Butiks- och personrånen är 100 gånger vanligare än värdetransportrånen. Under åren 2002-2004 anmäldes sammanlagt 4 754 fall av arbetsskador uppkomna på grund av hot eller våld mot kvinnor. Motsvarande siffra för män var 2 375 fall. Överlag är kvinnor mer utsatta än män i arbetslivet, då cirka 18 procent av kvinnorna och 10 procent av männen uppger att de någon gång under de senaste 12 månaderna varit utsatta för våld eller hot om våld på sina arbetsplatser. För kvinnor förekommer flest fall inom områdena omsorg av äldre och funktionshindrade, skola och hälso- och sjukvård. Om man tar hänsyn till antal kvinnor som arbetar inom olika områden är riskerna störst inom övrig omsorg/sociala insatser, transport, detaljhandel och post/bank. Interna bråk och sexuella trakasserier arbetskamrater emellan förekommer också i större utsträckning på arbetsplatser där man konfronteras med externt hot och våld.
Överallt där åtråvärda varor, pengar eller värdeföremål hanteras har våld eller hot om våld blivit ett tilltagande problemen i arbetslivet. Över 80 % av personalen inom t ex handelssektorn upplever stark oro för att utsättas för olika hot och våldssituationer. Personal och företagare som arbetar inom servicehandel är en speciellt utsatt grupp. Statistiken visar också på ett stort antal rån mot den här typen av butiker. Från 2007 till 2008 ökade butiksrånen med 25 procent. Den totala brottsligheten mot handeln kostar 12 miljarder kronor årligen.. 2008 rånades 1 009 butiker i Sverige. I Västra Götaland ökade butiksrånen allra mest. Här ökade rån med skjutvapen med 78 procent. 1 500 personer drabbas direkt av rånen, ytterligare 8 000 påverkas indirekt. Dels har många av dessa arbetsställen få arbetstagare, och dels är de öppna på arbetstider då få människor rör sig ute i samhället. Detaljhandeln tillhör de näringsgrenar som har längst genomsnittlig sjuktid i samband med anmälda arbetsskador av våld eller hot. Bara taxi och linjebuss samt hotell och restaurang har längre sjuktider. Längre genomsnittlig sjuktid kan, förutom mer traumatiska händelser, bero på underrapportering av lindrigare fall.
För den som står bakom disken och hotas med ett basebollträ, skjutvapen eller en yxa, spelar det knappast någon roll vilka vapen som används eller hur hotet artikuleras. På individnivå blir alla lika vettskrämda oavsett om hotet och våldet är spektakulärt och flashigt som i de stora bankrånen eller utövas som ett mindre butiksrån klockan 11 i guldsmedsaffären . Våld och hot är inte bara en fråga om övergrepp mot dem som blir utsatt för själva handlingen. Det blir ett traumatiskt arbetsmiljöproblem som drabbar hela arbetsplatser, såväl arbetskamrater, som leverantörer, ägare och deras familjer när man nästa dag måste gå tillbaka till arbetet igen. Samband mellan externt hot och våld, interna konflikter eller kränkningar samt olika psykiska och psykosomatiskt arbetsrelaterade besvär t ex depressioner har också kunnat beläggas.
Det finns förstås alltid en risk att utsättas för hot och våld vid arbete inom t ex servicehandeln. Riskerna är oftast större vid arbete på kvällar och nätter och vid öppning eller stängning av verksamheterna. Ensamarbete ökar t ex riskerna ytterligare för att våld och hot skall inträffa på arbetsplatsen. Men, även om trakasserier, våld och hot ökar finns det möjligheter att förbättra beredskapen för att hantera det här både innan det värsta händer och efteråt:
Ett lönsamt sätt innan det värsta händer är ofta att arbeta med utarbetade psykosociala skyddsronder och bedömningsmodeller där vi avväger riskerna på de enskilda arbetsställena (t ex arbetsorganisation, bemanning och personalplanering, kassarutiner, varuhantering, branschsäkerhetsrutiner, kunskap och utbildning om arbetsmiljön, tillgången på ändamålsenliga regler och rutiner, hantering av krissituationer, utbildar personal i manligt våld och aggressivt bemötande, varu- och godshantering, övervakningsmöjligheter etc. I psykosociala skyddsronder inventerar vi arbetsklimatet med avseende på medinflytande, trivsel, stressfaktorer, arbetstillfredställelse, uppmuntran, måldiskussioner, ledningsstrategier, kundbemötande, fortbildningsbehov, fysiska och psykiska hälsotillstånd etc. Näringsidkare är skyldiga att utreda var riskerna för våld eller hot om våld finns inom arbetställena och utarbeta säkerhetsföreskrifter samt ge erforderlig utbildning, stöd och handledning. När något hänt måste man även kunna erbjuda ett bra förberett, evidensbaserat och professionellt utfört omhändertagande, debriefing och genomgång av händelsen samt kunna tillmötesgå vettiga rehabilteringsinsatser (t ex kris- och stödsamtal, bra och kvalitativ uppföljning m.m).
K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom
Du kan även läsa, kommentera eller milla denna artikel på Newsmill.se
I och med helikopterånet i Västberga har ytterligare ett spektakulärt rån skett i Sverige. Men, den här typen av stora, planerade rån är mycket ovanliga och har blivit mindre möjliga att genomföra genom bättre säkerhetstänkande inom bankerna och duktigare polisarbete de sista åren. För gemene man gör de här mer sällan förekommande brotten mest skada i det att de fungerar som branding i brottssyndikatens ungdomsrekrytering och som negativa signaler om att kriminellt beteende är häftigt och kan löna sig för ungdomar i ekonomiskt trångmål.
Hot och våld är dock ett starkt stigande psykosocialt arbetsmiljöproblem inom flera andra branscher och inom verksamheter där många kvinnor arbetar. Butiks- och personrånen är 100 gånger vanligare än värdetransportrånen. Under åren 2002-2004 anmäldes sammanlagt 4 754 fall av arbetsskador uppkomna på grund av hot eller våld mot kvinnor. Motsvarande siffra för män var 2 375 fall. Överlag är kvinnor mer utsatta än män i arbetslivet, då cirka 18 procent av kvinnorna och 10 procent av männen uppger att de någon gång under de senaste 12 månaderna varit utsatta för våld eller hot om våld på sina arbetsplatser. För kvinnor förekommer flest fall inom områdena omsorg av äldre och funktionshindrade, skola och hälso- och sjukvård. Om man tar hänsyn till antal kvinnor som arbetar inom olika områden är riskerna störst inom övrig omsorg/sociala insatser, transport, detaljhandel och post/bank. Interna bråk och sexuella trakasserier arbetskamrater emellan förekommer också i större utsträckning på arbetsplatser där man konfronteras med externt hot och våld.
Överallt där åtråvärda varor, pengar eller värdeföremål hanteras har våld eller hot om våld blivit ett tilltagande problemen i arbetslivet. Över 80 % av personalen inom t ex handelssektorn upplever stark oro för att utsättas för olika hot och våldssituationer. Personal och företagare som arbetar inom servicehandel är en speciellt utsatt grupp. Statistiken visar också på ett stort antal rån mot den här typen av butiker. Från 2007 till 2008 ökade butiksrånen med 25 procent. Den totala brottsligheten mot handeln kostar 12 miljarder kronor årligen.. 2008 rånades 1 009 butiker i Sverige. I Västra Götaland ökade butiksrånen allra mest. Här ökade rån med skjutvapen med 78 procent. 1 500 personer drabbas direkt av rånen, ytterligare 8 000 påverkas indirekt. Dels har många av dessa arbetsställen få arbetstagare, och dels är de öppna på arbetstider då få människor rör sig ute i samhället. Detaljhandeln tillhör de näringsgrenar som har längst genomsnittlig sjuktid i samband med anmälda arbetsskador av våld eller hot. Bara taxi och linjebuss samt hotell och restaurang har längre sjuktider. Längre genomsnittlig sjuktid kan, förutom mer traumatiska händelser, bero på underrapportering av lindrigare fall.
För den som står bakom disken och hotas med ett basebollträ, skjutvapen eller en yxa, spelar det knappast någon roll vilka vapen som används eller hur hotet artikuleras. På individnivå blir alla lika vettskrämda oavsett om hotet och våldet är spektakulärt och flashigt som i de stora bankrånen eller utövas som ett mindre butiksrån klockan 11 i guldsmedsaffären . Våld och hot är inte bara en fråga om övergrepp mot dem som blir utsatt för själva handlingen. Det blir ett traumatiskt arbetsmiljöproblem som drabbar hela arbetsplatser, såväl arbetskamrater, som leverantörer, ägare och deras familjer när man nästa dag måste gå tillbaka till arbetet igen. Samband mellan externt hot och våld, interna konflikter eller kränkningar samt olika psykiska och psykosomatiskt arbetsrelaterade besvär t ex depressioner har också kunnat beläggas.
Det finns förstås alltid en risk att utsättas för hot och våld vid arbete inom t ex servicehandeln. Riskerna är oftast större vid arbete på kvällar och nätter och vid öppning eller stängning av verksamheterna. Ensamarbete ökar t ex riskerna ytterligare för att våld och hot skall inträffa på arbetsplatsen. Men, även om trakasserier, våld och hot ökar finns det möjligheter att förbättra beredskapen för att hantera det här både innan det värsta händer och efteråt:
Ett lönsamt sätt innan det värsta händer är ofta att arbeta med utarbetade psykosociala skyddsronder och bedömningsmodeller där vi avväger riskerna på de enskilda arbetsställena (t ex arbetsorganisation, bemanning och personalplanering, kassarutiner, varuhantering, branschsäkerhetsrutiner, kunskap och utbildning om arbetsmiljön, tillgången på ändamålsenliga regler och rutiner, hantering av krissituationer, utbildar personal i manligt våld och aggressivt bemötande, varu- och godshantering, övervakningsmöjligheter etc. I psykosociala skyddsronder inventerar vi arbetsklimatet med avseende på medinflytande, trivsel, stressfaktorer, arbetstillfredställelse, uppmuntran, måldiskussioner, ledningsstrategier, kundbemötande, fortbildningsbehov, fysiska och psykiska hälsotillstånd etc. Näringsidkare är skyldiga att utreda var riskerna för våld eller hot om våld finns inom arbetställena och utarbeta säkerhetsföreskrifter samt ge erforderlig utbildning, stöd och handledning. När något hänt måste man även kunna erbjuda ett bra förberett, evidensbaserat och professionellt utfört omhändertagande, debriefing och genomgång av händelsen samt kunna tillmötesgå vettiga rehabilteringsinsatser (t ex kris- och stödsamtal, bra och kvalitativ uppföljning m.m).
K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom
Du kan även läsa, kommentera eller milla denna artikel på Newsmill.se
lördag 12 september 2009
Är du värdefull, lille vän?
Enligt "The Economist" har de stora företagens och organisationernas kostnader för att övervaka och spåra medarbetarnas förehavanden vid datorer ökat väsentligt. Vad betyder detta för den psykosociala arbetsmiljön och relationerna på arbetsplatsen, undrar företagspsykologen Torbjörn K A Eliazon. När kan vi åter ge humanistiska värden och en mer mänsklig etik större utrymme inom ledarskapet i arbetslivet?
Enligt ansedda tidskriften "The Economist" har de stora företagens och organisationernas kostnader för att övervaka och spåra medarbetarnas kundbemötanden, beteenden, tangenttryckningar, mejlkommunikation, Internettrafik och registrera vad som händer på anställdas datorer ökat med hela 50% endast under det senaste året. Det här omnämns som en av de negativa effekterna, en del utav paniken över den ökande konkurrensen till följd av den stora finanskrisen. Företagen använder sig mycket mer av speciella mjukvaruprogram som fungerar som "säkerhetskameror riktade mot kassavalven i en bank". Men, säkerhetskameror man nu riktat om, mot sina egna individuellt anställda. Marknaden för olika säkerhetsprogram sägs idag omsätta närmare 15 miljarder kronor, varav ca 350 miljoner kronor används just för att kontrollera de anställdas förehavanden vid datorn. Fram till slutet av det här året beräknas den här siffran stiga med ytterligare 50 %.
Orsaken till övervakningen är flera:
1. Företagen vill övervaka att anställda som är på väg att lämna företaget inte tar med sig känslig information (t ex immateriella rättigheter, en kunddatabas eller känsliga finansiella handelsuppgifter).
2. För att skydda företagens anställda från sig själva och det ibland naiva förhållningssättet till sin datoranvändning. (Skadlig programvara kan infektera ett företags nätverk genom att utnyttja säkerhetshål i webbläsarna, varvid datorn infiltreras när användaren besöker osäkra webbplatser. Trojaner och "Botnets" kan under en yttre kontroll användas för att skicka skräppost eller inaktivera webbplatser med en flod av falska meddelanden.)
3. Mjukvara kan också användas för att upptäcka "presentism", d v s anställda som dyker upp på kontoret och fyller arbetstiden var dag, men som gör ingenting eller presterar ganska lite. En företeelse som förstärks när kommunikationen mellan chefer och personal i företaget försämras (särskilt påtagligt under perioder av ekonomiska nedskärningar och finansiell stress).
4. Genom att övervaka, mäta och kontrollera medarbetarnas produktivitet tror man sig öka effektiviteten i företaget. Chefer och controllers i företaget försöker stärka och mäta antaganden om vilka anställda som håller en hög lönsamhet och effektivitet och vilka som kan anses mer improduktiva, överflödiga och mindre värdefulla vid omorganisationer och andra omställningssituationer. Effektivitetsmått som inte nekar att väga in allt som sjukfrånvaro och t.o.m. toalettbesök, pratstunder, raster, pauser och olika förtjänstmarginaler, som blir avgörande i lönesamtal och möjligheter till karriärutveckling. Arbetstagares åtkomst och användning av t ex företagets bärbara dator på hotellrummen kan idag lätt kontrolleras, manipuleras och följas av IT-avdelningen, hemma på huvudkontoret. Nyttjande, preferenser, beteendemönster och flöden kan övervakas, blockeras eller rapportera tillgången till olika webbplatser.
Även om övervakningen av anställda på det här sättet tycks erbjuda något som korsiktigt kan kännas och uppfattas som användbar och strategiskt viktig information, en bra ekonomisk vinstmaximering och resurshushållning plus ett utvecklat och tryggt säkerhetsarbete, är det troligen ett mindre bra stöd när det gäller att ta itu med de problem som kontrollsystemen upptäcker och skapar i sig. Det är mer troligt att det tvärtom förvrider arbetskulturen, undergräver arbetsmiljön, moral, respekt, tillit och ömsesidiga förtroenden på arbetsplatsen. Företagen har förlorat känslan och förståelsen för personlig integritet och grävt ned sig till en farligt paranoid och œcopatisk struktur, med antagligen betydligt större problem än enbart produktiviteten. Företag och organisationer som på det här smått övernitiska sättet lägger ned ibland groteskt höga belopp på ekonomisk rapportering, säkerhetstänkande och effektivitetsmått, missar antagligen väsentliga delar i det löpande psykosociala arbetsmiljöarbetet och förlorar goodwill i personalplanering, en god personalvård och mänsklig resurshållning.
Det här bekräftar åter antagandet att det bästa och det goda inte alltid är samma sak. Inom familjebildningens område så vet vi att 1+1 inte är 2, likadant inom t ex lagidrotten. Inom mode, estetik, poesi, konst och musik vet vi att skönheten inte är en kvantitativ variabel, lika lite som inom kunskapsforskningen (om vi bortser från en ibland torgförd halvt fascistoid empirism hos statistiknörden inom den akademiskt aggressiva, men erfarenhetsfrånvända diskursen). När kan då mer humanistiska värden och en mer mänsklig etik få ett större företräde och utrymme inom styrningen av det produktionsbaserade arbetslivet?
K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom
Du kan även läsa, kommentera eller milla denna artikel på Newsmill.se
Enligt ansedda tidskriften "The Economist" har de stora företagens och organisationernas kostnader för att övervaka och spåra medarbetarnas kundbemötanden, beteenden, tangenttryckningar, mejlkommunikation, Internettrafik och registrera vad som händer på anställdas datorer ökat med hela 50% endast under det senaste året. Det här omnämns som en av de negativa effekterna, en del utav paniken över den ökande konkurrensen till följd av den stora finanskrisen. Företagen använder sig mycket mer av speciella mjukvaruprogram som fungerar som "säkerhetskameror riktade mot kassavalven i en bank". Men, säkerhetskameror man nu riktat om, mot sina egna individuellt anställda. Marknaden för olika säkerhetsprogram sägs idag omsätta närmare 15 miljarder kronor, varav ca 350 miljoner kronor används just för att kontrollera de anställdas förehavanden vid datorn. Fram till slutet av det här året beräknas den här siffran stiga med ytterligare 50 %.
Orsaken till övervakningen är flera:
1. Företagen vill övervaka att anställda som är på väg att lämna företaget inte tar med sig känslig information (t ex immateriella rättigheter, en kunddatabas eller känsliga finansiella handelsuppgifter).
2. För att skydda företagens anställda från sig själva och det ibland naiva förhållningssättet till sin datoranvändning. (Skadlig programvara kan infektera ett företags nätverk genom att utnyttja säkerhetshål i webbläsarna, varvid datorn infiltreras när användaren besöker osäkra webbplatser. Trojaner och "Botnets" kan under en yttre kontroll användas för att skicka skräppost eller inaktivera webbplatser med en flod av falska meddelanden.)
3. Mjukvara kan också användas för att upptäcka "presentism", d v s anställda som dyker upp på kontoret och fyller arbetstiden var dag, men som gör ingenting eller presterar ganska lite. En företeelse som förstärks när kommunikationen mellan chefer och personal i företaget försämras (särskilt påtagligt under perioder av ekonomiska nedskärningar och finansiell stress).
4. Genom att övervaka, mäta och kontrollera medarbetarnas produktivitet tror man sig öka effektiviteten i företaget. Chefer och controllers i företaget försöker stärka och mäta antaganden om vilka anställda som håller en hög lönsamhet och effektivitet och vilka som kan anses mer improduktiva, överflödiga och mindre värdefulla vid omorganisationer och andra omställningssituationer. Effektivitetsmått som inte nekar att väga in allt som sjukfrånvaro och t.o.m. toalettbesök, pratstunder, raster, pauser och olika förtjänstmarginaler, som blir avgörande i lönesamtal och möjligheter till karriärutveckling. Arbetstagares åtkomst och användning av t ex företagets bärbara dator på hotellrummen kan idag lätt kontrolleras, manipuleras och följas av IT-avdelningen, hemma på huvudkontoret. Nyttjande, preferenser, beteendemönster och flöden kan övervakas, blockeras eller rapportera tillgången till olika webbplatser.
Även om övervakningen av anställda på det här sättet tycks erbjuda något som korsiktigt kan kännas och uppfattas som användbar och strategiskt viktig information, en bra ekonomisk vinstmaximering och resurshushållning plus ett utvecklat och tryggt säkerhetsarbete, är det troligen ett mindre bra stöd när det gäller att ta itu med de problem som kontrollsystemen upptäcker och skapar i sig. Det är mer troligt att det tvärtom förvrider arbetskulturen, undergräver arbetsmiljön, moral, respekt, tillit och ömsesidiga förtroenden på arbetsplatsen. Företagen har förlorat känslan och förståelsen för personlig integritet och grävt ned sig till en farligt paranoid och œcopatisk struktur, med antagligen betydligt större problem än enbart produktiviteten. Företag och organisationer som på det här smått övernitiska sättet lägger ned ibland groteskt höga belopp på ekonomisk rapportering, säkerhetstänkande och effektivitetsmått, missar antagligen väsentliga delar i det löpande psykosociala arbetsmiljöarbetet och förlorar goodwill i personalplanering, en god personalvård och mänsklig resurshållning.
Det här bekräftar åter antagandet att det bästa och det goda inte alltid är samma sak. Inom familjebildningens område så vet vi att 1+1 inte är 2, likadant inom t ex lagidrotten. Inom mode, estetik, poesi, konst och musik vet vi att skönheten inte är en kvantitativ variabel, lika lite som inom kunskapsforskningen (om vi bortser från en ibland torgförd halvt fascistoid empirism hos statistiknörden inom den akademiskt aggressiva, men erfarenhetsfrånvända diskursen). När kan då mer humanistiska värden och en mer mänsklig etik få ett större företräde och utrymme inom styrningen av det produktionsbaserade arbetslivet?
K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom
Du kan även läsa, kommentera eller milla denna artikel på Newsmill.se
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)