I Västerås gick den nya madonnafiguren Sanna Nielsen och lyckogivarna Bröderna Rongedal lite överraskande vidare direkt till Globen, vid 2:a omgången av Melodifestivalen 2008. TV-mediet tydliggör den sekundära socialisationen och hur olika psykologiska identifikationer och bra förebilder kan uppstå och plötsligen förändras eller förskjutas. Vinnare blir förlorare, och tvärtom. Den största skrällen av alla hittills i Melodifestivalen tycktes vara att förhandstippade Carola Häggkvist och Andreas Jonsson inte kom vidare direkt till Globen utan fick nöja sig med en plats i Andra chansen i Kiruna. Ut till snön och kylan?
Det är märkligt att etablerade TV-bolag, skivbolag, låtskrivare, rådgivare och marknadsstrateger bakom rutinerade artister som Carola Häggkvist och Andreas Jonsson verkar försöka desauvera och ruinera bägge artisternas framtidsmöjligheter på scenen med att sätta ihop numret "One Love". Titeln på en melodi som de här bägge artisterna tillsammans omöjligen kunde exekutera (Delvis p g a en uppenbar diskrepans i artistiskt uttryck och åldersskillnad, delvis i brist på personlig styling).
Varumärket Carola, vars hela marknadsvärde tidigare hängts upp på "svenskt helylle" och "religiös moderlig madonnalik" framtoning, riskerades allvarligt genom framförandet, till att mer efterlikna vad jag tidigare benämnt som en "femme fatale identifikation", och "kvinnlig narcisstiskt förslagenhet". Hennes medsångare följde med i fallet på sångtävlingen och blev till en blind namnlös Oidipusfigur och ett utnyttjat Fallosattribut i modernt lallande tappning. Madonnafiguren som förebild rämnar snabbt genom våra ögon och ersätts på ett par timmar av en annan.
K A T Eliazon
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar