En värld i tårar.

Barn avläser handling och gör det föräldrar gör, inte vad vi säger att de ska göra. Små länder uppträder med samma högmodiga arrogans som sina allierade ”föräldrar” och bundsförvanter. Igår Irak, idag Gaza och vi vill inte se - en morgondag som kommer...! Men, måste vi fortsätta döda eller hata varandra, har vi inte kommit längre i vår förmåga till konflikthantering?

På 70-talet hade Svenska Boxningsförbundet en slogan som hette: ”Sluta slåss, och börja boxas!” Boxningssporten kultiverar nämligen vilden till en vältränad idrottsman, och inför de humana lagar och regler för aggressivitetens utövning, som människor behöver. En bra devis för en herre (rädd för en broder), skulle därför hellre kunna vara: ”Sänd boxningshandskar till fronten!”

Blodbad och våldsanvändning måste fördömas som mänskligt skamfyllda och djuriskt frånstötande och avskyvärda övergrepp, oavsett vilka som utför våldet och särskilt om barn främst drabbas. I krig finns inga hjältar, blott erbarmliga förlorare på alla sidor. Alla ställningstaganden som på ena eller andra sättet uppviglar, demoniserar eller glorifierar våldet och det fruktansvärda lidandet förstärker blodtörsten och ger ingen som helst positiv fredsverkande effekt. Bombningar och beskjutningar som leder till dödsfall och svåra skador bidrar till en ökad polarisering och eskalerar terrorn, hämndlystnaden och kraven på revansch.

Handlingarna skapar sorg, misstro, mentala sår och barriärer som inpräntas i människors medvetande för flera generationer framåt. Företrädarna för våldsutövningen kalkylerar, förstår och är fullständigt iskallt medvetna om detta, men kan därigenom befästa sina territoriella maktanspråk och helst öka distansen till fienden med föraktets hjälp. Ett långsiktigt hat och avunden befäster paradoxalt herradömets skräckvälde och legitimiteten för dess existens, särskilt som det ständigt och återkommande blir än mer ifrågasatt i sina grundvalar. Med bl a Olof Palme berömda jultal 1972, kan vi säga att våldet i vår tid är samma illdåd som: Guernica, Oradour, Babij Jar, Katyń, Lidice, Sharpeville, Treblinka, Hanoi, Rwanda, Sebrenica, Tjetjenen. Där våldet triumferade. Vi fogar ständigt nya namn till raden: Igår Irak och idag Gaza, och vi får en värld som står i sorg, vanmakt och tårar. Tig inte, men ta inte ställning! Ryt: -Sluta slåss! Sänd hellre dina näsdukar, boxningshandskar och fotbollar till fronten!

K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom