Så har de svenska väljarna sagt sitt i 2010 års val och under valnatten begrundar vi lite lätt bleka i ansiktet följande siffror när samtliga 5668 valdistrikt blivit räknade:
Moderaterna 30,0%
Centerpartiet 6,6%
Folkpartiet 7,1%
Kristdemokraterna 5,6%
Socialdemokraterna 30,9%
Vänsterpartiet 5,6%
Miljöpartiet 7,2%
Sverigedemokraterna 5,7%
Övriga partier 1,4%
Resultatet innebär att Alliansen segrar, men uppnår inte egen majoritet med sina 172 mandat. De rödgröna får 157 mandat och Sverigedemokraterna blir vågmästare i den nyvalda Riksdagen med sina 20 mandat. Landets riksdag har därmed begåvats med en helt ny sammansättning av ledamöter med en tydlig politisk förskjutning mot vad många kommentarer beskriver som ideologisk kantring mot kallare och mer sorgsamma högervindar.
En kort psykologisk analys av resultaten visar en inte oväntad (se tidigare blogginlägg nedan) allvarlig politisk reaktion från framförallt lätt förvirrade unga män och arbetslösa som upplever sig svekfullt behandlade och bortglömda av den hittills varande politiska diskursen och kultureliten. Måste t ex. kulturkritiken inte hellre fördjupas och öppnas upp för ännu mer sköna ståndpunkter från ytterligare människor än det personliga tyckande, de få stagnerande chefsredaktör och de åderlåtet förenklade expertkommentarer, som idag får dominera samhällsdebatten vid sidan av politikerna?
Tendensen i valet följer därmed tydligt min nyskrivna bok om bl a syndriftens och Fadersnamnets genomgripande inverkan på våra liv, samt hur ett outtalat naket och hett begär efter ett ännu mer autentiskt och trovärdigt ledarskap löper amok när det förminskas och inte tas tillräckligt allvarligt.
Följderna blir en ekonomiskt, politiskt och socialt gruvsammare verklighet för många människor. Valutfallet visar tydligt hur svenska väljare sökte en landsfader (symboliserad av Fredrik Reinfelt och Moderaterna), men också fick hans "skugga", den nye extremmoderaten - 31-årige Jimmie Åkesson som en oväntat tvivelaktig fadersgestalt och bonus på köpet! Tablå, du sköna nya värld, tyvärr besannas vi i vår teoretisering, snabbare än bläcket till våra skrivare ibland hinner torka.
K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar