Självkänsla, lust och begär i relationer

Få saker består. Det mesta i tillvaron förändras så småningom i ett slags fading-away; konsumeras, rostar, upplöses, förbrukas eller omvandlas. T om våra mer beständiga och långsiktiga relationer utvecklas, byter riktning och innehåll, tynar bort eller omtolkas med ett annat meningsbärande eller kanske nytt och mer beslöjat och vårdande innehåll. I livspusslets stress och av andra olika psykologiska och socioekonomiska variabler, lever människor ibland i en ökad förflackning av tilliten, förtroendet, intimiteten, kommunikationen och den bekräftande närheten i dessa viktigare och betydelsefullare relationer. Det kan gälla privat inom kärlekens områden eller offentligt, t ex inom skolan eller arbetslivet. I värsta fall, fastnar människan i en slags isolerad alienation och en allt större grad av oförmåga att verkligen kunna artikulera sina mest spontana begär, talanger, intressen, förmågor eller den ungdomliga hungern efter trygghet, tröst, lust, åtrå, glädje, mening, romans och livstillfredställelse, som vi alla har och delar. Önskan och den naturliga viljan till en ömsesidig känslomässig närhet, en trygg förbindelse och interpersonell relation med ljusa röster, vänlighet och komplimentaritet kan kännas bortflugen eller efterhand villfaren.

Den här erfarenheten kan väcka känslor av ensamhet, skam, förlägenhet, förnedring, desperation, nedstämdhet och otillräcklighet som även innebära svåra sexuella dysfunktioner (t ex sexmissbruk, nedsatt sexuell lust, anorgasmi, försämrad lubrikation, erektil dysfunktion, förtidig utlösning), lägre självkänsla, försämrat självförtroende, ångest, negativ stress och psykosomatiska svårigheter. Önskningar efter att genuint vilja ge och leverera sant menande prestationer, njutningsupplevelser, känna stolthet, kärlek, vänlighet, förtroende och tillit vänds till en motsats av irritation, tjat, sura miner, ifrågasättande, cynism, känslor av utnyttjande och kritiska invändningar mot ledsamt formulerade fantasier, missuppfattningar eller alltför orealistiska fysiologiska och psykologiska förväntningar.

Tillgängligheten till att återvinna sitt begär i de här sammanhangen är förstås inte enkel och delvis beroende av kontexten för den interpersonella interaktionen som omfattar bl a graden av kvalitet på t ex intimitet och känslornas unikt finstilta utsirling i ingångna relationer, delvis samverkande med en psykologisk och medicinsk hälsa, grad av självmedvetande, sexuella och kulturella sammanhang, kön, biologi, ålder, miljöfaktorer m.m. Begäret i dessa fall, återuppstår inte utav en uppmuntrande klapp på axeln att vederbörande bör tänka positivt eller rycka upp sig, lika lite som att det felaktigt förväxlas med urvattnade lycko- eller sjukvårdsbegrepp. Paradoxalt nog så har t ex behandling med serotoninhämmande antidepressiva läkemedel, sk SSRI-preparat en direkt motsatt och nedbrytande kontraproduktiv inverkan på begäret och dess ekonomi. Det är oftast helt omöjligt att exakt bedöma begärets utformning och mest optimala artikulation hos människor utan att först förstå, granska och utveckla kvaliteten på de villkor som hennes begär ingår i, kopplat bl a till hennes egna känslomässiga intimitetsvillkor, personliga integritet och övriga existentiella förutsättningar. Det viktiga att börja med för den som på det här sättet förlorat lusten för de nära och viktigaste frågorna i livet, är att kontakta någon som faktiskt förstår begärspsykologin och kan erbjuda en riktigt avvägd och anpassad hjälp. Hör därför av dig till oss, vi arbetar för att människor åter ska kunna brinna och verka som solen.

K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom

Myndigheten för vårdanalys

Från den 1 januari 2011 finns nu Myndigheten för vårdanalys som en nybildad och väldigt intressant myndighet, som kan förändra tanke- och förhållningssätt och utgångspunkter inom ett mycket viktigt men alltmer kostnadsdrivande och vetenskapligt ganska inskränkt och hierarkiskt definierat välfärdsområde. Myndigheten för vårdanalys kommer att vara under uppbyggnad under 2011 och 2012. Myndigheten har till sin huvuduppgift att med en inbyggd referensfunktion i organisationen fokusera på ett patient-, brukar- och medborgarperspektiv. Myndigheten ska följa upp och analysera verksamheter och förhållanden inom hälso- och sjukvården, tandvården samt verksamheter i gränssnittet mellan vård- och omsorg t ex äldreomsorg, psykiatriska verksamheter och socialtjänsten inom primärkommunerna.

Myndighetens uppgifter innebär:
A. Uppföljning av hur väl hälso- och sjukvården totalt sett fungerar och en fortlöpande analys av effekterna av satsningar och reformer på systemets makronivå.
B. Beskrivning och jämförande analyser av kvalitén på olika vårdenheter.
C. Kommunikation mot patienter och medborgare.
D. Modell och metodutveckling.

Myndigheten och dess ledning ges en mycket stor grad av frihet och ska själv besluta om vad man ska följa upp, granska eller utvärdera. Inga enskilda ärenden ska dock kunna avgöras av myndigheten. Samordning, komplettering och olika samordningsformer med andra myndigheter som landsting, primärkommuner och statliga institutioner som Socialstyrelsen och Folkhälsoinstitutet förväntas flyta friktionsfritt. Ledningsform och lokalisation för den nya myndigheten är ännu oklar och verksamheten fungerar f.n. interimistiskt under socialdepartementet. Regeringen utser troligen rätt snart en myndighetschef, - kanske tidigare utredaren Toivo Heinsoo.

Idag har en anslutning till det administrativa statliga redovisnings- och IT-systemet påbörjats. Med de stora arbetsmiljömässiga och organisatoriska bekymmer som kommit i dager inom andra statliga organisationer som Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, Folkhälsoinstitutet och Socialstyrelsen är det inte osannolikt att man försöker samlokalisera Myndigheten för Vårdanalys med någon av de här verksamheterna (sannolikt de två senare), idag befruktade av för mycket byråkratisk elefantiasis, starkt skråtänkande, sär- och yrkesintressen. Processbeskrivningen som identifierar områden som bör utvärderas tangerar troligen effektivitetsbristerna i dessa nuvarande statliga organisationer dels landstingens och kommunernas krisartade kostnadsutveckling (som dammsuger all annan framtidstro och investeringslust i samhället) dels en brist på etableringsfrihet som lamslår utveckling och alternativa behandlingsmetoder.

Den nya myndighetschefens kommunikativa och organisatoriska förmågor, empati med patient-, brukar- och medborgarperspektivet, integritet att fatta nödvändiga beslut, förmåga att ta nödvändig handledning, strategier för att ta fram kompetensprofiler, formering av en vettigt produktiv arbetskultur och en korrekt bemanning av den nya myndigheten, blir helt kritiskt avgörande och vägledande för den nya myndighetens effektivitet och funktion - liksom hans/hennes kunskaper om begäret och syndriften. Syndriften och inte minst begäret avgör nämligen slutligen bl a hur medborgarna betraktar myndigheten som en fågel eller fisk, en användbar och tillitsfull myndighet eller en ytterligare ballast och negativ byråkratisk apparat som halvt korrumperad och med en tunn omotiverad röst belastar medborgarens skattsedel ytterligare. Myndigheten och myndighetschefen har nämligen att på samma sätt utreda, framföra och tillmötesgå behov av kvalitetssäkrad, icke sponsrad eller vetenskapligt tillrättalagd, förtroendeingivande och lättillgänglig information och formera en saklig och allsidig sjukvårdsrådgivning som inte blir kostsam eller ovidkommande för patienter, brukare och olika vårdaktörer.

Det är troligen inte de ekonomiska medlen som idag saknas för framgång inom det här välfärdsområdet, utan de finansiella resursernas mest rättvisa och effektiva fördelning, användning, generering, verkningsgrad och långsiktiga förräntning. Myndigheten för vårdanalys har i det här avseendet förutsättningar att bli en väl så god affär för både samhället och samhällsutvecklingen.

K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom