En skola för bildning.

Skålans skola - Jämtland

Pedagogisk uttolkning av elev och elevgruppers specifika inlärningsbehov kräver tid, speciell läggning, kompetens och inte sällan, exakt kunskap och mycket lång erfarenhet. Undervisning och skola har en inneboende komplexitet som gör att man brottas med många olika frågeställningar dagligen t.ex:

Vad betyder det i den konkreta pedagogiken (för den faktiska inlärningstilen hos eleven) och den dagliga undervisningssituationen att t.ex en skolpsykolog eller BUP konstaterarat att en elev lider av en specifik funktionsnedsättning (t.ex ADHD/ADD) eller visar sig ha mer generella visuospatsiala eller verbala inlärningssvårigheter?

Hur kan och ska den enskilde läraren eller lärarkollegiet pedagogiskt hantera en avvägning mellan å ena sidan betygskriterier i läroplanen och å andra sidan en myndighetsutövning enl. Skollagen som erbjuder andra tolkningsutrymmen (t.ex stipulerat hänsynstagande till den s.k. Pysparagrafen eller Undantagsbestämmelsen?

Trygghet, kontinuitet, lugn, studiero, entydiga och klara spelregler är nödvändiga ingredienser i en skola med ett större och ett mer intellektualiserande bildningsperspektiv. En sådan kunskapsinhämtning kräver mer tidsmässigt utrymme för eftertanke, utveckling genom självreflekterande processer och stabilare organisatoriska ramar och strukturer. Det kan t.ex gälla god ekonomi, former för föräldramedverkan, ämneskunnig och bra lämpad inspirerande, förebildlig och självständig personal samt goda handledningsmöjligheter och pedagogiskt entusiasmerande chefer.

Hur ska skolpersonal pedagogiskt hantera och förhålla sig till problem som gäller brist på likställdhet, social segregation och politiskt kortsiktiga rävspel, hugskottsliknande förändringsförslag baserat på populism och personligt tyckande i stället för beprövad erfarenhet, ny forskning och vetenskap, plötsligt påkomna ekonomiska sparbeting, desauverande kritik eller en påkommen reformiver som ofta föreläggs skolan och undervisningen?

De här frågorna saknar svart-vita enkla lösningar som överbudsmässigt ofta kastas fram i t.ex den aktuella valdebatten. De rör i stället oftast vid intrikata situationsanpassade ställningstaganden som kräver långsiktigt och kontinuerligt samarbete, fortsatt begrundan mellan olika professioner och yrkesgrupper inom skolan i tillägg av en vettig kvalitetsstyrning (t.ex läroplaner och etikdokument) även efter valdagen. Kanske är det möjligt att själva kommunaliseringen i sig släppte lös ett för fritt högljutt folkligt spekulativt bildningsförakt och ett politiskt tyckande och käbbel om skolan som egentligen bara undergrävt förutsättningarna för kompetens, kontinuerlig professionalism och ett fokus på barn och lärande som en livslång vetgirig utvecklings- och identifikationsprocess. Kanske bör Skolverkets mer övergripande förvaltningsansvar stärkas till ett faktiskt och mer reellt utövat huvudmannaskap för hela skolväsendet i landet.

 

Torbjörn Eliasson

Leg.psykolog/socionom

Casinoskolan...eller världens bästa skola?

Media beskriver den svenska skolan idag i termer av kaos och larmrapporterna duggar tätt samtidigt som de politiska partierna vill bli ägare av skolfrågan inför ett kommande riksdagsval. Men "Världens bästa skola" är knappast ett Casino för snabba klipp eller Quick-fix lösningar. Delvis så tycker jag att den här paniken i skolfrågan behöver nyanseras ganska kraftigt med att vi överlag ända har en förhållandevis välfungerande och mycket bra skola i Sverige med en mycket hög kompetens. Det gäller oavsett om huvudmannen ska vara t.ex. statlig eller kommunal. Här följer dock några andra förbättringsområden som jag finner det mer rimligt att diskutera och som jag noterat att man kan överväga i mitt mångåriga arbete som skolpsykolog, men utan att man direkt krånglar till allting igen med dyrbara reformer för en skola i behov av mer arbetsro.

1.       Bristen och okunskapen om tillämpningen av Skollagens undantagsbestämmelser i kombination med en traditionell fundamentalistisk bokstavstolkning av betygskriterier hos betygssättande lärare (som inte önskar betecknas eller anklagas som ”flummiga” i politisk slagordsretorik) försämrar markant de officiella skolresultaten. Denna ”fundamentalism” riskerar skapa en skola färgat av ett strängare ”svart-vitt” tänkande, brist på nyansering och en lärmiljö som på förhand stressar, diskvalificerar och undandrar motivation och lust hos både de svagaste eleverna inom skolan men även hos de mer särbegåvade d.v.s de riktigt högt begåvade individerna.

2.       Den nya betygsskalan och betygskriterierna idag följer inte alls längre en standardiserad normalfördelningskurva, vilket får till följd att skolan idag (statistiskt sett) inte längre är eller kan anses vara en skola för alla. Det här betyder även att mycket begåvningspotential idag går helt förlorad och kanske även problematiseras felaktigt och i onödan. Betygskriterierna behöver givetvis därför ses över och anpassas rimligare till normalbefolkningen.

3.       Svensk skola har en fantastisk övertro på ny teknik och underskattar ämnesövergripande de grundläggande färdigheternas betydelse för inlärningen (lyssnade, läs- och skrivfärdigheter t. ex skrivstilsträning). Idag kan därför många ungdomar på högstadium och gymnasiet t.ex inte ens skriva sin namnteckning (med en tränad skrivstil) riktigt.

4.       Politiskt käbbel, negativism, brist på tillit, kontinuitet och långsiktighet desauverar värdet på kunskapsbildningen och en lagstiftning och organisatorisk struktur som i sig är fullt tillräcklig och välfungerande (bortsett från lönebildning och en arbetsmarknadspolitisk försörjningskris vad gäller rekrytering av kompetens).

5.       Bristande prioriteringar i myndighetsutövning, t ex oövervägda stängningsbeslut av skolor, i stället för rådgivande stödinsatser till skolor i behov av extra åtgärdsförslag, implementering och uttolkning av ny lagstiftning och svårtolkade föreskrifter, handledning och krishjälp bör mer övervägas.

 

Torbjörn Eliasson

Leg.psykolog/socionom