Är du en liten stjärna?

Nils Asther

Filmstjärnan Nils Asthers memoarer är för den som är intresserad av psykologi, självutveckling, identitetsbildning, karriär, framgång, förebilder och ansvarsfrågor, en intressant och betecknande bra beskrivning av en närmast sjuklig grad av lidelsefull ansvarslöshet, som jag därför hädanefter vill beteckna som asterisk. Med en mer psykologisk diagnostisk terminologi skulle vi kunna (på engelska) benämna den här särskilda störningen av en gränslös och närmast hysterisk ansvarslöshet som ”Asthery”! Termen och Nils Asthers självbeskrivning och existentiella levnadsöde, visar på patologiska svårigheter inom följande områden:

Ansvar. En remarkabel oförmåga till eget ansvarstagande när livsproblemen hopar sig, med bl.a aggressionsutbrott, flyktbeteende och undanflykter.

Relationer. Uttalat stort behov av andra människors bekräftelse och uppskattning. Återkommande och allvarliga relationsproblem med inslag av missbruk (mat, sex, alkohol- och droger), nedstämdhetsperioder med egna självanklagelser, skuld- och övergivenhetskänslor som varvas med uttryckfyllt hat, desauvering och missfirmelser av kärleksobjekt osv.

Självkänsla. Mycket låg och osund självkänsla präglad av rotlöshet och brist på förståelse av egna behov och ett antaget Fadersnamn.

Självinsikt. Partiell eller fullständig omedvetenhet om egen negativ narcissim och hur det egna uppträdandet och ens egna handlingar eller egen framtoning kan uppfattas hos andra. Kör på ett upprepande sätt över andra, tar inte till sig råd, visar emotionell oförståelse och likgiltighet (psykopati), mobbar eller uppträder cyniskt eller uppträder överlägset och ironiskt.

Grandiositet. Starkt hybrisliknande självförtroende med en egocentrisk självupptagenhet och divalater.

Drivkrafter. Stora inslag av avundsjuka, skam, cynism, förakt, revanchlystnad, maktanspråk, perfektionism, ångest och inte minst nedsatt nöjaktighet.

Identitet. Identitetsproblem med upplevelse av främlingsskap och bristande tillhörighet och stora svårigheter av anpassning visavi omgivningen (även i sexuell orientering).

Planering. Luststyrd och njutningslysten här-och-nu personlighet, med nedsatt förmåga till struktur, organisation och konsolidering (t.ex ekonomisk översikt och planering).

Asterisk betyder ”liten stjärna” och brukar symboliskt betecknas med *. Berättelsen om svensken Nils Asthers liv (som han själv ansåg var tragiskt och upplevde med paranoida förtecken) är i sanning berättelsen om en historiskt mycket stor och egentligen väldigt framstående filmaktör som ändå själv betraktade sig som en liten stjärna och idag mest också belackas och hånas som en liten overksam asterix i filmvärlden. I en yttre åskådares ögon blir ändå den här ”goddagspilts-tillvaron” något drömlikt och eftersträvansvärt, speciellt som kontrast till de liv vi själva oftast lever. Fåtalet människor idag känner till Asther överhuvudtaget eller har hört talas om honom trots en Hollywood-karriär som får t.ex skådespelerskan Greta Garbos karriär att förblekna. Tillsammans med Garbo -  ”den evigt stora stjärnan” - förkroppsligade Nils Asther myten om ”skönhetens helvete”, som innebär att en människa värdesätts enbart på sina yttre attribut och sin ytligt påvisbara rikedom. Konsumismen idag vill nog få oss alla att försöka göra den här Ikarosresan som de här bägge filmstjärnorna gjorde, och ekonomin i samhället och politikens villkor följer gärna efter. Bristen på ansvarsfullhet d.v.s ingen vill egentligen ta ansvar, blir ett Kafka-liknande Svarte-Petter spel i alla de moderna och oftast starkt byråkratiserade riterna och sammanhangen, kanske särskilt när det gäller de riktiga kärnfrågorna:  Vem ska vi tro på, förlita oss till eller rösta på? Vem tar ett genuint och äkta ansvar (efter valdagen) i att lösa skolans problem, miljön, bubbelekonomin osv?

Asther vann t.om ikonen Garbos hjärta, men var rådvill ur stånd att förvalta det på ett klokt, ansvarsfyllt och tillitsfyllt sätt. I bl. a trafiksituationer, vid bilratten sägs även Garbo själv ha varit lika asterisk som Asther:

- Flytta på dig kärring, nu kommer Garbo!!

 

Torbjörn K A Eliazon

Leg.psykolog/socionom

Mer än en piga?

Är den svenska befolkningen blott konsumerande valboskap, pigor och dränger eller vill vi någonting mer och existentiellt annorlunda frågar sig leg.psykolog/socionom Torbjörn K A Eliazon i denna artikel om bl a utförsäkring, auktoritetsbehov, prinsessbröllop och riksdagsval.

Äldre herrar kan nostalgiskt tycka att det nog var bättre förr. Det här för att som en av de äldre herrarna sa: -" Förr kunde man få en bra dräng för 30: - och en bra piga för bara 15: -" (per månad)! Idag är den ledande politiska devisen från samtliga politiska partier i Sverige densamma som judarna löd under i koncentrationslägren "Arbeit macht Freiheit" d v s det är genom arbete och karriär vi ska bli självförverkligade, klokare och fria. Det senare gäller förstås med vissa inskränkningar speciellt som den citerade äldre herrens filosofi och klassificering av arbetskraften finns kvar, särskilt inom det hårdföra segment inom kapitalismen som kallats slavens arbete eller WalMart-ekonomi.

Pig- och dräng terminologin bottnar ur en lutheransk arbetsmoral genomsyrad av altruism, nit, redlighet och försakelse av egna behov som lever kvar i bl. a de utförsäkrades ömmande kroppar och i girigheten (som den t ex uttrycker sig i konsumtionsmönster, lönebildning och visat sig i bonusexcesser, bank- och finanskris). En girig hunger som föraktas av några och dyrkas av andra. Paradoxalt nog så har samtidigt det främsta argumentet för att försvara t ex prinsessbröllop, kungahuset och en ekonomisk välsituerad politisk kuria och statsapparat, blivit just att man är eller tjänar som pigor och drängar (åt folket eller näringslivet) och dessutom har rimligt modesta löner som håller konsumtion och efterfrågan uppe.

Det finaste man kan vara idag är kändis, men också kändisen bör vara en arbetsmyra, en fotsoldat, en piga eller tjänande dräng för publicistiken. T ex de politiska valdebatterna idag (särskilt med ökade inslag av personval) handlar om vilken partiledare som är den bästa pigan eller drängen. (Härigenom blir RUT-avdraget särskilt symboliskt laddad i valdebatten.) Om målsättningen och ambitionen blir för otydlig, oklar eller uppfattas som extravagant och oförståelig förlorar vi snart fotfästet i menigheten för att inte tala om - måttfullheten. Blir anklagade för - att vilja mer! Den existentiella friheten lindas hela tiden in i den ekonomiska materialitetens konkreta realitet. Frågan är om vår samtid, våra medmänniskor, arbetsmarknaden, politiker, religionen och etiken någonsin betraktar vårt existentiella berättigande och frihetspatos högre än den inledande drängfilosofin (jmfr även Hegels berömda Herre-Slav-allegori).

I vår moderna tillvaro och till trots av det synbart jämbördiga i den utbredda drängmoralen, ingår antagligen ett starkt behov och en underliggande stor längtan efter en annan suveränare styrka och en hyggligare verksam auktoritet. En auktoritet vars hopp och positiva narcissism är värd vår beundran, som vi kan böja oss inför, behärskas och eventuellt också bli misshandlade av. Ett samma starka väsen som sagornas hjältar berömmer sig för att ha besegrat och en individ som bortom utnyttjandet i drängfilosofin kan försäkra oss om, att vi verkligen är hans älskade barn. Tankens övertygande bestämdhet, viljans styrka och hans handlingars tyngd skapar här gestalten för våra drömmar vid sidan av en uttalad självständighet, oberoende och en närapå gudomlig bekymmerslöshet som kan stegras till det hänsynslösa.

Andliga ledare som Dalai Lama och bibelns Moses kan vara två sådana här gestalter. Man måste givetvis beundra en sådan människa, man kan lita på honom, men man kan inte låta bli att nog också frukta och avundas honom. Gestalten påverkar nämligen sina medmänniskor genom sin autentiska personlighet, sina drömmar, sin godhet och stramt burna idéer och vägvisning. Under vår livstid utdömer vi många andra ovärdiga personer och försöker i dem utforma ett anlete. Personer, ledare, chefer, idoler och människor vilkas verkan på samtid eller eftervärld kan ifrågasättas. Hur är det då möjligt att de flesta framlever sina liv som pigor och drängar och andra enskilda människor utvecklar en aktivitet som förmår förändra livslinjer, svar och definitioner, förflytta berg kanske för århundraden och generationer framåt?

K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom