Kan glesbygden i Europa bli en vinnare i finanskrisen?

Jämtland

Ibland behöver vi höja blicken ovanför horisonten. Forskningens framtida roll tillhör sannolikt dem som vågar ställa de mer relevanta och livsnödvändiga frågorna t ex; Vilka effekter har finanskrisen och den ekonomiska nedgången i Europa konkret på vårt psykologiska välbefinnande, våra möjligheter att få och behålla ett arbete, samt på utvecklingen i mindre tätbefolkade landsbygdsområden som till exempel glesbygden?
När tillväxten är stark och till och med överhettad i en ekonomi kan vi notera en stor befolkningsmässig omflyttning av människor in till storstäderna. Är det möjligen så att vi kan förvänta oss en omvänd utveckling på landsbygden då halvt desperata, desillusionerade och arbetssökande storstadsmänniskor överger upploppen, konkurrensen, stressen och den är ökande oron inne i städerna för ett lugnare, tryggare och trivsammare liv på landet? Vilken arbetsmarknad och vad är det isf som landsbygd och glesbygd skulle kunna erbjuda sina nya inflyttare utöver en fortsatt rovgirig och miljömässigt katastrofal råvaruexploatering eller närmast vanvettigt kostsam pseudoforskning inom universitet och forskningsinstitut om t.ex ifall vi i Sverige ska få fortsätta att röka en cigarett utomhus (samtidigt som drogliberalismen i andra länder skenar åt ett helt annat och motsatt håll)?

I bl. a redovisningen utav utvecklingsprojektet Eurotour Rehab 2013 kommer Eliazon Arbetsrehab efterhand att utifrån intressanta exempel från andra Europeiska länder (Danmark, Tyskland, Frankrike, Luxemburg, Italien, Österrike och Tjeckien) försöka besvara, ge inspiration och några nya infallsvinklar på de här och några andra fundamentalt viktiga glesbygdsfrågorna för en mer positivt utvecklingsbar yrkesinriktad rehabilitering, utbildning och landsbygdsutveckling i Jämtlands län. Följ gärna med oss i de här frågeställningarna på Twitter, www.eliazon.net, www.arbetsrehab.com och www.eliazon.eu.

Torbjörn K.A. Eliazon
Leg.psykolog/socionom

Seg tant visar vägen!

I dagarna har Regeringens näringsminister Maud Olofsson presenterat en ny lag för offentlig säljverksamhet som innebär att ett förbud kan meddelas verksamhetens utövning ifall verksamheten snedvrider konkurrensen eller är ägnad att snedvrida förutsättningarna för ett privat entreprenörskap och en effektivare konkurrens. Lagen ska gälla från 1 januari 2010. Men Maud Olofsson är lite seg, på sitt eget sätt. Det är liten bit på väg, men fortfarande fullständigt otillräckligt eftersom den inte också gäller områden som har med människors viktiga hälsa, sociala och psykologiska välbefinnande att göra. Som ett av få länder i världen fortsätter Sverige här att inta en fortsatt korporativistisk hållning, som innebär för låga prestationstal och stor ineffektivitet i utövningen inom offentliga organisationer (försäkringskassan, arbetsförmedlingen, landsting och primärkommuner), dålig lönsamhet och onödiga konkurser för privat etablerade entreprenörer och att man samtidigt undandrar sjukdomslidande goda behandlingsalternativ och optimerat utbud av bra behandlingsmöjligheter.

Enligt tidigare artiklar i Dagens Nyheter tycker t ex professorn i entreprenörskap Scott Shane vid Case Western University i Cleveland, Ohio att vi bör bli mer selektiva i att stötta de få som verkligen har goda förutsättningar att driva företag. Enligt honom kan inte alla bli duktiga entreprenörer på det sätt som den politiska diskursen ibland försöker framhålla. Många som startar egna företag har inte särskilt tydliga teorier, visioner och målsättningar om vad de vill åstadkomma menar Shane, utan det handlar mer om att få sköta sig själva i stället för att ha chefer över sig. Det ger personlig tillfredsställelse, men är inget som driver utvecklingen framåt, hävdar Scott Shane.

Scott Shane vill i stället se entreprenörer med unika idéer som de vill förverkliga. Dessutom bör de ha viljan att låta sina företag bli dominerande och marknadsledande. -  Nya företag måste börja i liten skala. Men småföretagaren jobbar oftast mer än andra och får mindre betalt för sitt arbete. Deras företag kan oftast inte bli effektiva, såvida det saknas ambition att växa, framhåller Scott Shane. Fram till den här punkten är det lätt att delvis hålla med Shane, som senare i resonemanget om det goda entreprenörskapet helt villfar sig i att ett framgångsrikare entreprenörskap är genetiskt betingat (genom studier av enäggstvillingar). Shanes märkliga slutsats utifrån ett mycket tunt vetenskapligt material blir nämligen att man bör vara enäggstvilling i stället för tvåäggstvilling! Bland dem är det nämligen betydligt vanligare att bägge är framgångsrika entreprenörer än bland tvåäggstvillingarna, förklarar Scott Shane.

Det Scott Shane och andra företrädare för korporativistiska lösningar missar är förstås lusten och drivkraften att prestera goda resultat, prestationsångestens, fadersnamnssignifianten, kunskaps- och syndriftens starka inverkan på entreprenörskap, samarbete, konkurrens och tävlan. Ett bättre exempel på människors driftmässigt starka vilja att gå framåt och samtidigt starka önskan om att uppvisa vårt värde för omgivningen genom att utföra allt bättre prestationer kommer också i dagarna till uttryck i den verkliga kraftövning som går under namnet TransEurope-Footrace 2009.



Om du tycker att det är en lång tröttsam bilresa mellan Göteborg och Östersund, Stockholm - Örebro eller mellan t e x Strömsund och Lofoten, så är TransEurope-Footrace knappast någonting för dig. TransEurope-Footrace 2009 är en enormt lång marathontävling från den 19 april till 21 juni 2009 som utgörs av 64 dagsetappers löpning på sammanlagt 4 485,6 km mellan Bari i södra Italien och Lofoten i Nord-Norge. Distansen motsvarar med andra ord att springa 106,3 traditionella maratonlopp, men på endast 64 dagar! Genomsnittshastigheten i tävlingen är 9-10 kilometer/timmen. Årets tävling genomförs av 68 deltagare från 12 nationer (57 män och 11 kvinnor).

Den 1 juni 2009, d v s i dag efter 44 dagsetapper och 3 021,7 kilometers löpning, återstår 50 deltagare som vilar ut i Jämtlands modernaste pilgrimsviste – Hackås skola. Alla som passerat 3000 km snöret i Brånan har egentligen redan där, gjort sig förtjänta av bragdguldet i mänsklig prestationsutövning. En som särskilt sticker ut i tävlingen är den vältränade japanskan Hiroko Okiyama, som till trots av sina 47 år fortsätter leda damtävlingen fram till 4000 km på den 58:e etappen mellan Karesuando och Enontekiö. Här tvingar skador henne att lämna tävlingen. Efter 400 mils asfaltslöpning får hon därmed se sig omsprungen av en segare och än mer uthållig 56-årig landsmaninna: Furuyama Takako! Duktiga långdistanslöparna Andreas Falk (-72) från Sollentuna och Matthias Bramstang (-75) från Halmstad försvarar de svenska färgerna med stor bravur. Efter lindrigare skadeproblem i början av tävlingen ökar svenskarna tillsammans på stegen genom Jämtland för att hinna i fatt herrklassens ledare Rainer Koch, Tyskland. Men, efter ytterligare 1000 km genom den Norrländska vildmarken upp mot finska Enontekiö, blir ett 130 timmars försprång för en fortsatt skadefri Koch alltmer ointagligt.

Vad den här sporten och de här mycket duktiga damerna och gentlemännen visar oss är aspekter i prestationsutövning som åsidosatts i entreprenörskapet och företagandet under hela efterkrigstiden fram till idag:

* Behovet av lekfullhet, träning och erfarenhet
* En viljestyrka på gränsen till högmod och vansinne
* Behovet av glöd, passion och en rejäl prestationsglädje
* Förefintlighet av goda vägvisare, förebilder och modeller
* Genomarbetandet av förberedelser och målbilder
* En sparsam, omsorgsfull, god och långsiktig resursmobilisering och resurshantering
* Inga ”snabba klipp” - i skogen, utnyttja viloperioden
* Envis och enträgen fysisk och mental uthållighet
* Förmåga att hantera och genomleva ensamhet, motgång, umbäranden och prövning
* En extraordinär styrka och talang utöver medelmåtta och normalitet

TransEurope-Footrace deltagare visar oss att spurten aldrig sker i början, som den tyvärr kommit att uttrycka sig i kvartalsbokslutens, bonushysterins, finanskrisens och det ungdomliga lättsinnets entreprenörskap och spekulationsekonomier. Bygget av större, beständiga och mer långsiktiga företagsimperier kräver mer än enbart visionära tankar, politisk vilja, tjusiga produkter och/eller idéer. Det livskraftiga entreprenörskapet är kanske mer av en seg, uthållig, långsam, avvaktande, klokt avvägt, men beslutsamt viljestark handling.

Kontakta mig vid ytterligare intresse för frågor avseende entreprenörskap, företag eller personlig utveckling, så berättar jag mer.


K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom

Ny Energi i Jämtland

Nu vill den gamle kinesen bryta uran, i Jämtland.
- Men, han är väl inte farfar till den lilla Herdinnan?

Vet om att Jämtland hellre erbjuder en annan, mer hälsosam och förnyelsebar energi - lugn, vila, återhämtning, skönhet, rekreation och konstnärlig inspiration. Ett stort antal förebilder, artister och inspirerande människor kommer nämligen ifrån eller har en mycket stark och nära koppling till Jämtland och Jämtlands län. Många jämtar har ofta en ifrågasättande och kritisk hållning till det idiotiskt märkvärdiga, men en kreativ glöd och drivkraft, som hämtad från det inre av urberget självt. En par riktiga giganter med kanske mest framträdande internationella ryktbarhet är förutom heliga Birgitta, utan tvekan författaren August Strindberg och berömda konstnären Bengt Lindström.

Bengt Lindström(1925 — 2008) som tillbringade en del av året i Frankrike (Paris) och en del av året i Sverige glömde aldrig sin födelseby. Bengt Lindström föddes i en liten grannby till min egen: Storsjö kapell i 03.09.1925. Lindström följde först Isaac Grünewalds (elev till Matisse) undervisning i Stockholm. Senare de sköna konsterna i Köpenhamn och The Art Institute of Chicago (1944-1946), Han deltog i Fernand Légers workshops (1947) och hos Andre Lhote i Paris (1947-1948). Bengt Lindström började visa upp sina arbeten 1950 och har haft många fina utställningar i Europa och USA. Lindström har varit bosatt i Paris sedan 1948, men även om hans konst påminde om COBRA-gruppen, tillhörde han inte gruppen. Lindström var en enstöring i sitt arbete, med en hängiven blick och ett starkt visualiserat måleri med ibland vildsinta och härligt starka angrepp av sublimerat aggressivitet. Inspirationen är klart jämtlänsk och hämtad i den norra vildmarken med en rasande energi, urbergets styrka och ett tänkande från bl a samisk schamanism och björnkulten i Jämtland. Under återkommande besök i hemtrakterna byggde Lindström upp reserver av fantasi under sommarmånaderna med ett privilegierat landskap i ett partnerskap. Titlarna han gav sina målningar pekade oftast mot en nordisk mytologi och en exil i Norrland som inspirationskälla. Jag har framfört till bl a älvräddaren Tycho Loo, ansvariga för skolan i Storsjö och andra Storsjöbor, att jag finner det märkligt att vi ännu inte gjort om lärarbostaden i Storsjö till ett troligtvis mycket attraktivt museum och turistmål för vildmarks-, schaman- och konstintresserade människor.


Sveriges genom tiderna mest framstående teaterpjäsförfattare, August Strindberg(1849 – 1912) är faktiskt bördig från Sundsjö i Bräcke kommun, Jämtland, där hans farfars far, prästen Henrik Strindberg 1708-1767 och hans hustru Maria Elisabeth var verksamma i församlingen. Namnet Strindberg kommer från Henriks hemby Öster-Strinne, som ligger i Kramfors kommun, Västernorrlands län. August Strindbergs farfar Zakarias (född 1758) var en oblyg energisk man som älskade diktning och längre promenader. Han gick därför den långa vägen från Sundsjö i Jämtland till Stockholm. Där försökte Zackarias sätta upp åtminstone tre teaterpjäser som han själv skrivit för att blidka den kungliga huvudstaden. Författartalangen mottogs inte som farfadern tänkt sig och övergick sedemera till sonsonen August, när farfadern själv hellre gjort sig en karriär som handelsman. Under studietiden vid Uppsala universitet (1867 - 1872) och när den unge August som vanligt "föredraga intet framför dåligt sällskap", sökte August Strindberg därför bl a en ledig skollärarplats i Sunne, Jämtland. Strindbergs dotter Anne-Marie och skådespelerskan Harriet Bosse besökte också Åre-Östersund, så sent som sommaren 1906. - Gå hellre till Norge! lär Strindberg avundsjukt ha invänt och fortsatte: -"Åre och Östersund är så tråkigt, ett dyrt societet och läseri med rena tukthusanordningar, där ni enbart blir ihjälpratade!" Liksom hos en del börshajar idag, så var Strindbergs förhållande till sitt Fadersnamn, ganska ambivalent.

K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom

4 100 barn far illa i Jämtland

En kommuns tillväxt bestäms av flera faktorer som omsättningstillväxt, nettokostnad, lönesummeutveckling, sysselsättningsutveckling, antal högutbildade och nyskapade företag, försörjningskvot och befolkningsunderlag. En granskning av statistiken för kommunerna Berg och Strömsund avseende 2007 utgör en dyster läsning, eftersom bägge kommunerna utmärker sig som riktiga förlorare, långt under genomsnittet i landet, utom i ett avseende: lönesummeutveckling. Strömsunds kommun tangerar också riksgenomsnittet när det gäller nettokostnaden per invånare. Den bästa tillväxtkommunen i Jämtlands län är Åre kommun som har såväl ett nyföretagande och en försörjningskvot som en lönesummeutveckling och sysselsättningsutveckling en bra bit över riksgenomsnittet. Det här betyder att både Berg och Strömsund står inför uppgiften att försöka hitta eller utveckla tillväxtmotorer i respektive kommuner och särskilt Strömsund som har den sämsta befolkningsutvecklingen i landet. Vilka strategiska och kloka beslut bestämmer beslutsfattarna sig för?

Jo, 870 barnfamiljer i Bergs kommun och 1 390 barnfamiljer i Strömsunds kommun berörs nu av förslag om nedläggelse av skolor resp. förskolor i de bägge kommunerna. Den planerade stora omställningen och omflyttningen av barn berör sammanlagt hela 4 100 barn i de bägge kommunerna (i större direkt eller mindre indirekt omfattning) plus föräldrar och anhöriga! Det är märkligt att uppleva hur den här planerade omflyttningen och stora bussningen av små barn sätts i rullning av skoladministratörer och valda politiker i de bägge kommunerna, med en helt igenom kommunalekonomisk legitimitet och ett fullständigt renodlat vuxenperspektiv på t ex arbetsmiljö och bekvämlighet som grund. Inga utredningar har gjorts om de barnpsykologiska konsekvenserna som kan bli omfattande, långsiktiga och samhällsekonomiskt mycket allvarliga och kostsamma. Inga distinktioner har gjorts mellan t ex de psykologiska skillnaderna mellan att vara barn , ungdom resp. vuxen och de pedagogiska konsekvenserna härav i skolorganisationen och indelning av rektorsområden. Inget beaktande av barnkonvention, pedagogiska vinster och förluster, barnperspektiv, socioekonomi, identifikations- och socialisationsprocesser etc.etc.

Inga slutsatser om vare sig folkhälsoperspektiv, påverkan på tillväxt, turism, servicenäringar, företagsekonomi eller glesbygdens fortsatta utveckling i regionen m.m. Vart har då alla kloka experter (med t ex lagstadgad anmälningsplikt när barn riskerar fara illa) och administratörer, anställda på offentliga medel och på olika nivåer i länet tagit vägen när det kommunala självbestämmandet ser ut att så fullständigt ha havererat? (Inom det privata näringslivet vid t ex företagsnedläggelser skulle offentligt diskuterade nedläggningshot betraktas som ett fullständigt informationsmässigt haveri.) Varför tiger övergripande instanser som t ex Länsstyrelsen, Kommunförbundet, Skolverket mfl. i en fråga av uppenbart stor och välannonserad dignitet? Vart har de goda finansiärerna, investerarna och länets högresta riddare av kultur, utbildning och gynnsam fastighetsekonomisk och arkitektonisk utveckling tagit vägen, när det gäller de mindre barnens lokalbehov, oskuldsfullhet, psykosociala tillförsikt, psykologiska utveckling och framtidstro? Rädda de små orternas kärnverksamheter och tillväxtmotorer när det fortfarande är möjligt, lägg effektiva veton mot fortsatt nedläggningsdiskussion och spara våra barns psykologiska välbefinnande! Överväg hellre nya kommunsammanläggningar, kommunförbund, nedläggning av administrationskontor och annan vuxenverksamhet. Känn själv oron, osäkerheten och gungningen inför en oviss framtid, som några idag så lättsamt lägger över på 2 260 familjer och 4 100 barn i länet. Skolan är barnets arbetsplats och ett hjärta för framtid i din bygd.

K A T Eliazon

Privatisera sjukvården i Jämtland

Det är nu kanske dags att föreslå att Jämtlands län får bli ett försökslän i riket med helt igenom privat, kommunal, avknoppad eller kooperativt driven sjukvård, eftersom den offentligt drivna vården genom landstinget och försäkringskassan i länet helt tycks ha fallit ihop över sig själv. I en artikel i Östersunds-Posten (ÖP) 2008-02-29 visar nu ÄNTLIGEN ansvariga tjänstemän inom Försäkringskassan och Landstinget att man till slut kanske förstått att Jämtland har det högsta ohälsotalet i landet. God morgon! De aktuella tjänstemännens uppvaknande är i sig ett friskhetstecken, men helt förvirrat och nyvaket eftersom dessa två tjänstemän (och deras föregångare på just dessa tjänster) hela tiden varit direkt och högst ansvariga för att låta just detta ske (mot bättre vetande som att t ex helt driva flera privata alternativ i länet mot onödiga konkurser och nedläggelser)!

Tjänstemännen, landstingsdirektören Karin Strandberg Nöjd och försäkringschefen Per Sundin spekulerar därtill grovt felaktigt och blint vidare i artikeln med det insinuanta antagandet om det finns ”ett särskild synsätt på sjukdom i länet som har med vana, attityd och tradition att göra”. D v s tjänstemännen vill uppenbart påstå att den s k översjukskrivningen i länet beror antingen på en traditionellt arbetsovillig, auktoritetsfientlig, regelprövande och mer hypokondrisk jämtlänning, eller klanderlikt oerfarna läkare som inte vet vad de gör. Detta är provocerande, uppseendeväckande och mycket okunnigt om en kultur inom vilka de själva säger sig vilja verka och artikeln uttrycker en etablerad självgodhet och elefantiasis där man söker syndabockar på helt felaktiga premisser. Sjukskrivning är f ö ingen behandlingsmetod i sig som skribenterna tycks tro, utan en administrativ åtgärd eller respit i avvaktan på nödvändiga behandlingsinsatser. Om det finns en ovana i Jämtland så handlar det m a o mer om att vi inte ger och tillför erforderlig behandling (vilket konkurser och nedläggelser av stora hälsoproducerande företag i länet visar). Högst ansvarig för detta är de bägge tjänstemännen. I stället för att vidareföra och framföra generaliserande hugskott från Socialstyrelsen och Försäkringskassan centralt, eller i egen regi starta upp och lägga ned diverse tidsbegränsade EU-projekt, bör tjänstemännen kritiskt värdera de statistiska faktaunderlagen, de egna behandlingsmetoderna och fråga sig vilket ansvar de själva har att t ex initiera och ta fram effektiva kontinuerliga och långsiktiga behandlingsmetoder, individuella behandlingsprogram, aktivt ta kontakt, möta, uppsöka, diskutera, samt generösare finansiellt stödja och inbjuda till samarbete med etablerade privata alternativ och vårdgivare etc.

När ledande tjänstemän inom centrala och samhällsviktiga områden på det här sättet visar brist på självkritik och insikt i de extraordinära svårigheter som underställda till dem faktiskt helt tillfredställande löser dagligen, skapar det stor oro och en otrygghet hos människor genom de förvirrade budskap och påståenden som man kommunicerar. Vi kan inte bedriva vård på spekulativa antaganden där vi ena dagen anses så sjuka att vi aldrig mer tillhör arbetsmarknaden och i nästa stund anses kunna ta vår säng och gå. Vi måste veta vad vi gör med människor inom vården. Sanningen är att de många som är verksamma inom såväl landstingets primärvård som enskilda aktörer i den privata vården, vet mycket väl hur vi ska behandla och ta hand om människor med olika sjukdomsyttringar (både på ett bra och kostnadseffektivt sätt och för ett optimalt bra och snabbt tillfrisknande). Låt alla de människorna komma till tals istället, men i privata sjukvårdsalternativ.

K A T Eliazon - Östersund