Hets mot sjuka

Elitismen i arbetslivet, hetsen och föraktet mot funktionshindrade, sjuka och mindre välmående människor måste minska. Ett sätt att göra det på vore att lämna de korporativistiska storskaliga lösningarna och i stället överväga mindre decentraliserade lösningar där den enskilde individen friare får och kan välja, skriver Torbjörn K A Eliazon.

Jag försöker lära ut att man inte får slå andra människor, absolut inte kvinnor och särskilt inte sparka mot människor som redan ligger. Om en enskild yrkesutövare eller vanlig privatperson skulle agera på det sättet ställs han/hon vanligen inför domstol. Är det då annorlunda om organisationer agerar med motsvarande effekter för t ex en enskild? Ja, uppenbarligen i Sverige, där föraktet för nedbrutna människor, funktionshindrade, sjuka och svaga ökar med följden av en oövertänkt klappjakt och undertoner av fördomar, sifferexercis, Walmartekonomi, könsrasism och diskriminering.

Kvinnor i 40-50-årsåldern särskilt med diagnosen psykiska besvär står inte så högt i kurs just nu. Bor kvinnan därtill i Norrland och tvingats stressa sönder sig själv inom vården, skolan, omsorgen om barnen eller de äldre i samhället, ska hon antingen försörjas av någon penningstark make eller betraktas som en förfärligt flyttbar och flexibel Svarte Petter. Om kvinnan dessutom lider av kroniska sjukdomar som ms, kol eller andra fysiska skador i muskulatur, skelett och rörelseapparat får hon ändå helt skylla sig själv. Åtminstone är det så här som Försäkringskassan, socialförsäkringsministern Cristina Husmark Pehrsson och arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorin tycks resonera när man säger sig äntligen vilja bygga en bro mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Något som en del professionellt verksamma egentligen drömt om de sista tjugo åren, som en enda stor KAMRATLIG, samverkande, stor och effektiv Rehabiliteringsmyndighet, (men mer som en sammanläggning av två helt dysfunktionella myndigheter.

Aktuella kvinnor som nu tvingas lämna sjukförsäkringen och infinna sig på Arbetsförmedlingen får förstås avsevärt mindre pengar att leva av. Taket i sjukpenningen är 20 060 kronor i månaden - medan den nya ersättningen på Arbetsförmedlingen högst kan bli 14 906 kronor, och som lägst endast 4 906 kronor. Genom ett obligatoriskt introduktionsprogram hos Arbetsförmedlingen får kvinnorna tre månader på sig att upprätta en individuell plan som sedan måste förverkligas under upp till ett och ett halvt år i Arbetsförmedlingens regi. Kvinnorna har därtill i snitt redan varit inskrivna och valsat runt hos Försäkringskassans många olika rehabiliteringshandläggare i 3-4 år, utan andra åtgärder än dolda insinuationer och förtidspensioneringar. Frågan är vad Försäkringskassan utöver ett ifrågasättande av behandlare och läkare egentligen i övrigt erbjudit kvinnorna de här åren, som Arbetsförmedlingen nu har att lösa med en snabbfix-lösning med s k jobbcoach-kompetens (d v s ett nytt statligt sanktionerat yrke, men helt okänt inom det vetenskapligt beprövade utbildningsområdet)???

Ekopati kan kort sägas vara en slags ekonomiskt rasism eller tyranni som på ibland outgrundliga vägar, (t ex genom dålig chefsstyrning) implementerats och fått stort fotfäste i en organisation. Jag har tidigare beskrivit begreppen ekopati och kvinnomisshandel och ser i min sorg hur den senaste tidens panikartade diskussion kring sjukförsäkringen tyvärr växer till ett kardinalexempel på båda begreppen. De sjaskiga och hänsynslösa strukturer företrädda av Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen, som tämligen känslokallt, konsekvent lekmannamässigt och inkompetent leker runt med enskilda människors allvarliga liv och hälsa, år ut och år in. Vart har medmänskligheten, empatin, värmen och den positiva tilltron till att vi tids nog löser saker och ting (och utan extrem hets och datumexercis) tagit vägen i de här organisationerna? Det handlar ju väl ändå inte om att sortera äggen i någon slags äggkartong på en fabrik!?

Yngre nytillkommande politiker (som t ex ordföranden i Socialförsäkringsutskottet Gunnar Axén (m), vice ordförande i Socialförsäkringsutskottet Veronica Palm (s), Matilda Ernkrans (s), Mats G Nilsson (m), Fredrick Federley (c), Kalle Larsson (v), Lena Hallengren (s), Emma Henriksson (kd), Jasenko Omanovic (s), Emma Carlsson Löfdahl (fp), Magdalena Streijffert (s) ordförande i Arbetsmarknadsutskottet Hillevi Engström (m), Tomas Tobé (m), Luciano Astudillo (s), Anna König Jerlmyr (m), Josefin Brink (v), Ulf Holm (mp), Annie Johansson (c) behöver inte skämmas över utvecklingen, men måste efterhand lära sig förstå, hantera, ta avstånd från och vädra ut de ingrodda ekopatiska mönstren och strömningarna som tyvärr uppstått i de här verksamheterna.

Önskar man återfå en välfärd också för fler än sina utslitna mödrar och fäder, måste man överväga en snar reformering av den likriktande etiken i frågeställningarna och förstå att snabba korporativistiska storskaliga lösningar inte längre fungerar eller är vägen framåt. Kanske omvärdera om frågorna överhuvudtaget kan handläggas av verksamheter som de etablerade politikerna i den äldre generationen helt uppenbart förlorat all insyn, perspektiv, kontroll eller auktoritet över. Lös upp ett stagnerat Institutionssverige också på detta område. Inför hellre vård och rehabiliteringscheckar och skattemässiga avdragsmöjligheter för privatpersoner också inom rehabiliterings- och hälsoområdet så att de kompetenta, decentraliserade och ofta högst utbildade privata verksamhetsutövarnas möjligheter att hjälpa till blir en aktiv valmöjlighet och en resurs som praktiskt kan användas fullt ut.

K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom

Du kan även läsa, kommentera eller milla denna artikel på Newsmill.se

Privatisera sjukvården i Jämtland

Det är nu kanske dags att föreslå att Jämtlands län får bli ett försökslän i riket med helt igenom privat, kommunal, avknoppad eller kooperativt driven sjukvård, eftersom den offentligt drivna vården genom landstinget och försäkringskassan i länet helt tycks ha fallit ihop över sig själv. I en artikel i Östersunds-Posten (ÖP) 2008-02-29 visar nu ÄNTLIGEN ansvariga tjänstemän inom Försäkringskassan och Landstinget att man till slut kanske förstått att Jämtland har det högsta ohälsotalet i landet. God morgon! De aktuella tjänstemännens uppvaknande är i sig ett friskhetstecken, men helt förvirrat och nyvaket eftersom dessa två tjänstemän (och deras föregångare på just dessa tjänster) hela tiden varit direkt och högst ansvariga för att låta just detta ske (mot bättre vetande som att t ex helt driva flera privata alternativ i länet mot onödiga konkurser och nedläggelser)!

Tjänstemännen, landstingsdirektören Karin Strandberg Nöjd och försäkringschefen Per Sundin spekulerar därtill grovt felaktigt och blint vidare i artikeln med det insinuanta antagandet om det finns ”ett särskild synsätt på sjukdom i länet som har med vana, attityd och tradition att göra”. D v s tjänstemännen vill uppenbart påstå att den s k översjukskrivningen i länet beror antingen på en traditionellt arbetsovillig, auktoritetsfientlig, regelprövande och mer hypokondrisk jämtlänning, eller klanderlikt oerfarna läkare som inte vet vad de gör. Detta är provocerande, uppseendeväckande och mycket okunnigt om en kultur inom vilka de själva säger sig vilja verka och artikeln uttrycker en etablerad självgodhet och elefantiasis där man söker syndabockar på helt felaktiga premisser. Sjukskrivning är f ö ingen behandlingsmetod i sig som skribenterna tycks tro, utan en administrativ åtgärd eller respit i avvaktan på nödvändiga behandlingsinsatser. Om det finns en ovana i Jämtland så handlar det m a o mer om att vi inte ger och tillför erforderlig behandling (vilket konkurser och nedläggelser av stora hälsoproducerande företag i länet visar). Högst ansvarig för detta är de bägge tjänstemännen. I stället för att vidareföra och framföra generaliserande hugskott från Socialstyrelsen och Försäkringskassan centralt, eller i egen regi starta upp och lägga ned diverse tidsbegränsade EU-projekt, bör tjänstemännen kritiskt värdera de statistiska faktaunderlagen, de egna behandlingsmetoderna och fråga sig vilket ansvar de själva har att t ex initiera och ta fram effektiva kontinuerliga och långsiktiga behandlingsmetoder, individuella behandlingsprogram, aktivt ta kontakt, möta, uppsöka, diskutera, samt generösare finansiellt stödja och inbjuda till samarbete med etablerade privata alternativ och vårdgivare etc.

När ledande tjänstemän inom centrala och samhällsviktiga områden på det här sättet visar brist på självkritik och insikt i de extraordinära svårigheter som underställda till dem faktiskt helt tillfredställande löser dagligen, skapar det stor oro och en otrygghet hos människor genom de förvirrade budskap och påståenden som man kommunicerar. Vi kan inte bedriva vård på spekulativa antaganden där vi ena dagen anses så sjuka att vi aldrig mer tillhör arbetsmarknaden och i nästa stund anses kunna ta vår säng och gå. Vi måste veta vad vi gör med människor inom vården. Sanningen är att de många som är verksamma inom såväl landstingets primärvård som enskilda aktörer i den privata vården, vet mycket väl hur vi ska behandla och ta hand om människor med olika sjukdomsyttringar (både på ett bra och kostnadseffektivt sätt och för ett optimalt bra och snabbt tillfrisknande). Låt alla de människorna komma till tals istället, men i privata sjukvårdsalternativ.

K A T Eliazon - Östersund