Elitismen i arbetslivet, hetsen och föraktet mot funktionshindrade, sjuka och mindre välmående människor måste minska. Ett sätt att göra det på vore att lämna de korporativistiska storskaliga lösningarna och i stället överväga mindre decentraliserade lösningar där den enskilde individen friare får och kan välja, skriver Torbjörn K A Eliazon.
Jag försöker lära ut att man inte får slå andra människor, absolut inte kvinnor och särskilt inte sparka mot människor som redan ligger. Om en enskild yrkesutövare eller vanlig privatperson skulle agera på det sättet ställs han/hon vanligen inför domstol. Är det då annorlunda om organisationer agerar med motsvarande effekter för t ex en enskild? Ja, uppenbarligen i Sverige, där föraktet för nedbrutna människor, funktionshindrade, sjuka och svaga ökar med följden av en oövertänkt klappjakt och undertoner av fördomar, sifferexercis, Walmartekonomi, könsrasism och diskriminering.
Kvinnor i 40-50-årsåldern särskilt med diagnosen psykiska besvär står inte så högt i kurs just nu. Bor kvinnan därtill i Norrland och tvingats stressa sönder sig själv inom vården, skolan, omsorgen om barnen eller de äldre i samhället, ska hon antingen försörjas av någon penningstark make eller betraktas som en förfärligt flyttbar och flexibel Svarte Petter. Om kvinnan dessutom lider av kroniska sjukdomar som ms, kol eller andra fysiska skador i muskulatur, skelett och rörelseapparat får hon ändå helt skylla sig själv. Åtminstone är det så här som Försäkringskassan, socialförsäkringsministern Cristina Husmark Pehrsson och arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorin tycks resonera när man säger sig äntligen vilja bygga en bro mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Något som en del professionellt verksamma egentligen drömt om de sista tjugo åren, som en enda stor KAMRATLIG, samverkande, stor och effektiv Rehabiliteringsmyndighet, (men mer som en sammanläggning av två helt dysfunktionella myndigheter.
Aktuella kvinnor som nu tvingas lämna sjukförsäkringen och infinna sig på Arbetsförmedlingen får förstås avsevärt mindre pengar att leva av. Taket i sjukpenningen är 20 060 kronor i månaden - medan den nya ersättningen på Arbetsförmedlingen högst kan bli 14 906 kronor, och som lägst endast 4 906 kronor. Genom ett obligatoriskt introduktionsprogram hos Arbetsförmedlingen får kvinnorna tre månader på sig att upprätta en individuell plan som sedan måste förverkligas under upp till ett och ett halvt år i Arbetsförmedlingens regi. Kvinnorna har därtill i snitt redan varit inskrivna och valsat runt hos Försäkringskassans många olika rehabiliteringshandläggare i 3-4 år, utan andra åtgärder än dolda insinuationer och förtidspensioneringar. Frågan är vad Försäkringskassan utöver ett ifrågasättande av behandlare och läkare egentligen i övrigt erbjudit kvinnorna de här åren, som Arbetsförmedlingen nu har att lösa med en snabbfix-lösning med s k jobbcoach-kompetens (d v s ett nytt statligt sanktionerat yrke, men helt okänt inom det vetenskapligt beprövade utbildningsområdet)???
Ekopati kan kort sägas vara en slags ekonomiskt rasism eller tyranni som på ibland outgrundliga vägar, (t ex genom dålig chefsstyrning) implementerats och fått stort fotfäste i en organisation. Jag har tidigare beskrivit begreppen ekopati och kvinnomisshandel och ser i min sorg hur den senaste tidens panikartade diskussion kring sjukförsäkringen tyvärr växer till ett kardinalexempel på båda begreppen. De sjaskiga och hänsynslösa strukturer företrädda av Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen, som tämligen känslokallt, konsekvent lekmannamässigt och inkompetent leker runt med enskilda människors allvarliga liv och hälsa, år ut och år in. Vart har medmänskligheten, empatin, värmen och den positiva tilltron till att vi tids nog löser saker och ting (och utan extrem hets och datumexercis) tagit vägen i de här organisationerna? Det handlar ju väl ändå inte om att sortera äggen i någon slags äggkartong på en fabrik!?
Yngre nytillkommande politiker (som t ex ordföranden i Socialförsäkringsutskottet Gunnar Axén (m), vice ordförande i Socialförsäkringsutskottet Veronica Palm (s), Matilda Ernkrans (s), Mats G Nilsson (m), Fredrick Federley (c), Kalle Larsson (v), Lena Hallengren (s), Emma Henriksson (kd), Jasenko Omanovic (s), Emma Carlsson Löfdahl (fp), Magdalena Streijffert (s) ordförande i Arbetsmarknadsutskottet Hillevi Engström (m), Tomas Tobé (m), Luciano Astudillo (s), Anna König Jerlmyr (m), Josefin Brink (v), Ulf Holm (mp), Annie Johansson (c) behöver inte skämmas över utvecklingen, men måste efterhand lära sig förstå, hantera, ta avstånd från och vädra ut de ingrodda ekopatiska mönstren och strömningarna som tyvärr uppstått i de här verksamheterna.
Önskar man återfå en välfärd också för fler än sina utslitna mödrar och fäder, måste man överväga en snar reformering av den likriktande etiken i frågeställningarna och förstå att snabba korporativistiska storskaliga lösningar inte längre fungerar eller är vägen framåt. Kanske omvärdera om frågorna överhuvudtaget kan handläggas av verksamheter som de etablerade politikerna i den äldre generationen helt uppenbart förlorat all insyn, perspektiv, kontroll eller auktoritet över. Lös upp ett stagnerat Institutionssverige också på detta område. Inför hellre vård och rehabiliteringscheckar och skattemässiga avdragsmöjligheter för privatpersoner också inom rehabiliterings- och hälsoområdet så att de kompetenta, decentraliserade och ofta högst utbildade privata verksamhetsutövarnas möjligheter att hjälpa till blir en aktiv valmöjlighet och en resurs som praktiskt kan användas fullt ut.
K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom
Du kan även läsa, kommentera eller milla denna artikel på Newsmill.se
Eliazon.net är en blogg för författaren Torbjörn K A Eliazon's personliga reflektioner, kommentarer & inlägg om aktuella omvärldshändelser och skeenden, nyhetsflöden, livsstil & hälsa. Besök även Facebooksidan : www.eliazon.eu. Ambitionen hos Eliazon är att på ett naturligt sätt förstå, verka och finnas i den vardag nära människorna, där mänsklig psykologi och kommunikation uppstår, pågår och ständigt blir till. Köp mina böcker här: http://www.NorthernWind.eu
Visar inlägg med etikett arbetsmiljö. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett arbetsmiljö. Visa alla inlägg
tisdag 8 december 2009
torsdag 24 september 2009
Hot och våld på jobbet
Hot och våldssituationer ökar markant i storstäder som Göteborg och Stockholm. Genomtänkta psykosociala skyddsronder och utvecklade bedömningsmodeller är två sätt att förbättra säkerheten. Kvinnors hälsa drabbas värst av ökat hot och våld på jobbet.
I och med helikopterånet i Västberga har ytterligare ett spektakulärt rån skett i Sverige. Men, den här typen av stora, planerade rån är mycket ovanliga och har blivit mindre möjliga att genomföra genom bättre säkerhetstänkande inom bankerna och duktigare polisarbete de sista åren. För gemene man gör de här mer sällan förekommande brotten mest skada i det att de fungerar som branding i brottssyndikatens ungdomsrekrytering och som negativa signaler om att kriminellt beteende är häftigt och kan löna sig för ungdomar i ekonomiskt trångmål.
Hot och våld är dock ett starkt stigande psykosocialt arbetsmiljöproblem inom flera andra branscher och inom verksamheter där många kvinnor arbetar. Butiks- och personrånen är 100 gånger vanligare än värdetransportrånen. Under åren 2002-2004 anmäldes sammanlagt 4 754 fall av arbetsskador uppkomna på grund av hot eller våld mot kvinnor. Motsvarande siffra för män var 2 375 fall. Överlag är kvinnor mer utsatta än män i arbetslivet, då cirka 18 procent av kvinnorna och 10 procent av männen uppger att de någon gång under de senaste 12 månaderna varit utsatta för våld eller hot om våld på sina arbetsplatser. För kvinnor förekommer flest fall inom områdena omsorg av äldre och funktionshindrade, skola och hälso- och sjukvård. Om man tar hänsyn till antal kvinnor som arbetar inom olika områden är riskerna störst inom övrig omsorg/sociala insatser, transport, detaljhandel och post/bank. Interna bråk och sexuella trakasserier arbetskamrater emellan förekommer också i större utsträckning på arbetsplatser där man konfronteras med externt hot och våld.
Överallt där åtråvärda varor, pengar eller värdeföremål hanteras har våld eller hot om våld blivit ett tilltagande problemen i arbetslivet. Över 80 % av personalen inom t ex handelssektorn upplever stark oro för att utsättas för olika hot och våldssituationer. Personal och företagare som arbetar inom servicehandel är en speciellt utsatt grupp. Statistiken visar också på ett stort antal rån mot den här typen av butiker. Från 2007 till 2008 ökade butiksrånen med 25 procent. Den totala brottsligheten mot handeln kostar 12 miljarder kronor årligen.. 2008 rånades 1 009 butiker i Sverige. I Västra Götaland ökade butiksrånen allra mest. Här ökade rån med skjutvapen med 78 procent. 1 500 personer drabbas direkt av rånen, ytterligare 8 000 påverkas indirekt. Dels har många av dessa arbetsställen få arbetstagare, och dels är de öppna på arbetstider då få människor rör sig ute i samhället. Detaljhandeln tillhör de näringsgrenar som har längst genomsnittlig sjuktid i samband med anmälda arbetsskador av våld eller hot. Bara taxi och linjebuss samt hotell och restaurang har längre sjuktider. Längre genomsnittlig sjuktid kan, förutom mer traumatiska händelser, bero på underrapportering av lindrigare fall.
För den som står bakom disken och hotas med ett basebollträ, skjutvapen eller en yxa, spelar det knappast någon roll vilka vapen som används eller hur hotet artikuleras. På individnivå blir alla lika vettskrämda oavsett om hotet och våldet är spektakulärt och flashigt som i de stora bankrånen eller utövas som ett mindre butiksrån klockan 11 i guldsmedsaffären . Våld och hot är inte bara en fråga om övergrepp mot dem som blir utsatt för själva handlingen. Det blir ett traumatiskt arbetsmiljöproblem som drabbar hela arbetsplatser, såväl arbetskamrater, som leverantörer, ägare och deras familjer när man nästa dag måste gå tillbaka till arbetet igen. Samband mellan externt hot och våld, interna konflikter eller kränkningar samt olika psykiska och psykosomatiskt arbetsrelaterade besvär t ex depressioner har också kunnat beläggas.
Det finns förstås alltid en risk att utsättas för hot och våld vid arbete inom t ex servicehandeln. Riskerna är oftast större vid arbete på kvällar och nätter och vid öppning eller stängning av verksamheterna. Ensamarbete ökar t ex riskerna ytterligare för att våld och hot skall inträffa på arbetsplatsen. Men, även om trakasserier, våld och hot ökar finns det möjligheter att förbättra beredskapen för att hantera det här både innan det värsta händer och efteråt:
Ett lönsamt sätt innan det värsta händer är ofta att arbeta med utarbetade psykosociala skyddsronder och bedömningsmodeller där vi avväger riskerna på de enskilda arbetsställena (t ex arbetsorganisation, bemanning och personalplanering, kassarutiner, varuhantering, branschsäkerhetsrutiner, kunskap och utbildning om arbetsmiljön, tillgången på ändamålsenliga regler och rutiner, hantering av krissituationer, utbildar personal i manligt våld och aggressivt bemötande, varu- och godshantering, övervakningsmöjligheter etc. I psykosociala skyddsronder inventerar vi arbetsklimatet med avseende på medinflytande, trivsel, stressfaktorer, arbetstillfredställelse, uppmuntran, måldiskussioner, ledningsstrategier, kundbemötande, fortbildningsbehov, fysiska och psykiska hälsotillstånd etc. Näringsidkare är skyldiga att utreda var riskerna för våld eller hot om våld finns inom arbetställena och utarbeta säkerhetsföreskrifter samt ge erforderlig utbildning, stöd och handledning. När något hänt måste man även kunna erbjuda ett bra förberett, evidensbaserat och professionellt utfört omhändertagande, debriefing och genomgång av händelsen samt kunna tillmötesgå vettiga rehabilteringsinsatser (t ex kris- och stödsamtal, bra och kvalitativ uppföljning m.m).
K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom
Du kan även läsa, kommentera eller milla denna artikel på Newsmill.se
I och med helikopterånet i Västberga har ytterligare ett spektakulärt rån skett i Sverige. Men, den här typen av stora, planerade rån är mycket ovanliga och har blivit mindre möjliga att genomföra genom bättre säkerhetstänkande inom bankerna och duktigare polisarbete de sista åren. För gemene man gör de här mer sällan förekommande brotten mest skada i det att de fungerar som branding i brottssyndikatens ungdomsrekrytering och som negativa signaler om att kriminellt beteende är häftigt och kan löna sig för ungdomar i ekonomiskt trångmål.
Hot och våld är dock ett starkt stigande psykosocialt arbetsmiljöproblem inom flera andra branscher och inom verksamheter där många kvinnor arbetar. Butiks- och personrånen är 100 gånger vanligare än värdetransportrånen. Under åren 2002-2004 anmäldes sammanlagt 4 754 fall av arbetsskador uppkomna på grund av hot eller våld mot kvinnor. Motsvarande siffra för män var 2 375 fall. Överlag är kvinnor mer utsatta än män i arbetslivet, då cirka 18 procent av kvinnorna och 10 procent av männen uppger att de någon gång under de senaste 12 månaderna varit utsatta för våld eller hot om våld på sina arbetsplatser. För kvinnor förekommer flest fall inom områdena omsorg av äldre och funktionshindrade, skola och hälso- och sjukvård. Om man tar hänsyn till antal kvinnor som arbetar inom olika områden är riskerna störst inom övrig omsorg/sociala insatser, transport, detaljhandel och post/bank. Interna bråk och sexuella trakasserier arbetskamrater emellan förekommer också i större utsträckning på arbetsplatser där man konfronteras med externt hot och våld.
Överallt där åtråvärda varor, pengar eller värdeföremål hanteras har våld eller hot om våld blivit ett tilltagande problemen i arbetslivet. Över 80 % av personalen inom t ex handelssektorn upplever stark oro för att utsättas för olika hot och våldssituationer. Personal och företagare som arbetar inom servicehandel är en speciellt utsatt grupp. Statistiken visar också på ett stort antal rån mot den här typen av butiker. Från 2007 till 2008 ökade butiksrånen med 25 procent. Den totala brottsligheten mot handeln kostar 12 miljarder kronor årligen.. 2008 rånades 1 009 butiker i Sverige. I Västra Götaland ökade butiksrånen allra mest. Här ökade rån med skjutvapen med 78 procent. 1 500 personer drabbas direkt av rånen, ytterligare 8 000 påverkas indirekt. Dels har många av dessa arbetsställen få arbetstagare, och dels är de öppna på arbetstider då få människor rör sig ute i samhället. Detaljhandeln tillhör de näringsgrenar som har längst genomsnittlig sjuktid i samband med anmälda arbetsskador av våld eller hot. Bara taxi och linjebuss samt hotell och restaurang har längre sjuktider. Längre genomsnittlig sjuktid kan, förutom mer traumatiska händelser, bero på underrapportering av lindrigare fall.
För den som står bakom disken och hotas med ett basebollträ, skjutvapen eller en yxa, spelar det knappast någon roll vilka vapen som används eller hur hotet artikuleras. På individnivå blir alla lika vettskrämda oavsett om hotet och våldet är spektakulärt och flashigt som i de stora bankrånen eller utövas som ett mindre butiksrån klockan 11 i guldsmedsaffären . Våld och hot är inte bara en fråga om övergrepp mot dem som blir utsatt för själva handlingen. Det blir ett traumatiskt arbetsmiljöproblem som drabbar hela arbetsplatser, såväl arbetskamrater, som leverantörer, ägare och deras familjer när man nästa dag måste gå tillbaka till arbetet igen. Samband mellan externt hot och våld, interna konflikter eller kränkningar samt olika psykiska och psykosomatiskt arbetsrelaterade besvär t ex depressioner har också kunnat beläggas.
Det finns förstås alltid en risk att utsättas för hot och våld vid arbete inom t ex servicehandeln. Riskerna är oftast större vid arbete på kvällar och nätter och vid öppning eller stängning av verksamheterna. Ensamarbete ökar t ex riskerna ytterligare för att våld och hot skall inträffa på arbetsplatsen. Men, även om trakasserier, våld och hot ökar finns det möjligheter att förbättra beredskapen för att hantera det här både innan det värsta händer och efteråt:
Ett lönsamt sätt innan det värsta händer är ofta att arbeta med utarbetade psykosociala skyddsronder och bedömningsmodeller där vi avväger riskerna på de enskilda arbetsställena (t ex arbetsorganisation, bemanning och personalplanering, kassarutiner, varuhantering, branschsäkerhetsrutiner, kunskap och utbildning om arbetsmiljön, tillgången på ändamålsenliga regler och rutiner, hantering av krissituationer, utbildar personal i manligt våld och aggressivt bemötande, varu- och godshantering, övervakningsmöjligheter etc. I psykosociala skyddsronder inventerar vi arbetsklimatet med avseende på medinflytande, trivsel, stressfaktorer, arbetstillfredställelse, uppmuntran, måldiskussioner, ledningsstrategier, kundbemötande, fortbildningsbehov, fysiska och psykiska hälsotillstånd etc. Näringsidkare är skyldiga att utreda var riskerna för våld eller hot om våld finns inom arbetställena och utarbeta säkerhetsföreskrifter samt ge erforderlig utbildning, stöd och handledning. När något hänt måste man även kunna erbjuda ett bra förberett, evidensbaserat och professionellt utfört omhändertagande, debriefing och genomgång av händelsen samt kunna tillmötesgå vettiga rehabilteringsinsatser (t ex kris- och stödsamtal, bra och kvalitativ uppföljning m.m).
K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom
Du kan även läsa, kommentera eller milla denna artikel på Newsmill.se
lördag 12 september 2009
Är du värdefull, lille vän?
Enligt "The Economist" har de stora företagens och organisationernas kostnader för att övervaka och spåra medarbetarnas förehavanden vid datorer ökat väsentligt. Vad betyder detta för den psykosociala arbetsmiljön och relationerna på arbetsplatsen, undrar företagspsykologen Torbjörn K A Eliazon. När kan vi åter ge humanistiska värden och en mer mänsklig etik större utrymme inom ledarskapet i arbetslivet?
Enligt ansedda tidskriften "The Economist" har de stora företagens och organisationernas kostnader för att övervaka och spåra medarbetarnas kundbemötanden, beteenden, tangenttryckningar, mejlkommunikation, Internettrafik och registrera vad som händer på anställdas datorer ökat med hela 50% endast under det senaste året. Det här omnämns som en av de negativa effekterna, en del utav paniken över den ökande konkurrensen till följd av den stora finanskrisen. Företagen använder sig mycket mer av speciella mjukvaruprogram som fungerar som "säkerhetskameror riktade mot kassavalven i en bank". Men, säkerhetskameror man nu riktat om, mot sina egna individuellt anställda. Marknaden för olika säkerhetsprogram sägs idag omsätta närmare 15 miljarder kronor, varav ca 350 miljoner kronor används just för att kontrollera de anställdas förehavanden vid datorn. Fram till slutet av det här året beräknas den här siffran stiga med ytterligare 50 %.
Orsaken till övervakningen är flera:
1. Företagen vill övervaka att anställda som är på väg att lämna företaget inte tar med sig känslig information (t ex immateriella rättigheter, en kunddatabas eller känsliga finansiella handelsuppgifter).
2. För att skydda företagens anställda från sig själva och det ibland naiva förhållningssättet till sin datoranvändning. (Skadlig programvara kan infektera ett företags nätverk genom att utnyttja säkerhetshål i webbläsarna, varvid datorn infiltreras när användaren besöker osäkra webbplatser. Trojaner och "Botnets" kan under en yttre kontroll användas för att skicka skräppost eller inaktivera webbplatser med en flod av falska meddelanden.)
3. Mjukvara kan också användas för att upptäcka "presentism", d v s anställda som dyker upp på kontoret och fyller arbetstiden var dag, men som gör ingenting eller presterar ganska lite. En företeelse som förstärks när kommunikationen mellan chefer och personal i företaget försämras (särskilt påtagligt under perioder av ekonomiska nedskärningar och finansiell stress).
4. Genom att övervaka, mäta och kontrollera medarbetarnas produktivitet tror man sig öka effektiviteten i företaget. Chefer och controllers i företaget försöker stärka och mäta antaganden om vilka anställda som håller en hög lönsamhet och effektivitet och vilka som kan anses mer improduktiva, överflödiga och mindre värdefulla vid omorganisationer och andra omställningssituationer. Effektivitetsmått som inte nekar att väga in allt som sjukfrånvaro och t.o.m. toalettbesök, pratstunder, raster, pauser och olika förtjänstmarginaler, som blir avgörande i lönesamtal och möjligheter till karriärutveckling. Arbetstagares åtkomst och användning av t ex företagets bärbara dator på hotellrummen kan idag lätt kontrolleras, manipuleras och följas av IT-avdelningen, hemma på huvudkontoret. Nyttjande, preferenser, beteendemönster och flöden kan övervakas, blockeras eller rapportera tillgången till olika webbplatser.
Även om övervakningen av anställda på det här sättet tycks erbjuda något som korsiktigt kan kännas och uppfattas som användbar och strategiskt viktig information, en bra ekonomisk vinstmaximering och resurshushållning plus ett utvecklat och tryggt säkerhetsarbete, är det troligen ett mindre bra stöd när det gäller att ta itu med de problem som kontrollsystemen upptäcker och skapar i sig. Det är mer troligt att det tvärtom förvrider arbetskulturen, undergräver arbetsmiljön, moral, respekt, tillit och ömsesidiga förtroenden på arbetsplatsen. Företagen har förlorat känslan och förståelsen för personlig integritet och grävt ned sig till en farligt paranoid och œcopatisk struktur, med antagligen betydligt större problem än enbart produktiviteten. Företag och organisationer som på det här smått övernitiska sättet lägger ned ibland groteskt höga belopp på ekonomisk rapportering, säkerhetstänkande och effektivitetsmått, missar antagligen väsentliga delar i det löpande psykosociala arbetsmiljöarbetet och förlorar goodwill i personalplanering, en god personalvård och mänsklig resurshållning.
Det här bekräftar åter antagandet att det bästa och det goda inte alltid är samma sak. Inom familjebildningens område så vet vi att 1+1 inte är 2, likadant inom t ex lagidrotten. Inom mode, estetik, poesi, konst och musik vet vi att skönheten inte är en kvantitativ variabel, lika lite som inom kunskapsforskningen (om vi bortser från en ibland torgförd halvt fascistoid empirism hos statistiknörden inom den akademiskt aggressiva, men erfarenhetsfrånvända diskursen). När kan då mer humanistiska värden och en mer mänsklig etik få ett större företräde och utrymme inom styrningen av det produktionsbaserade arbetslivet?
K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom
Du kan även läsa, kommentera eller milla denna artikel på Newsmill.se
Enligt ansedda tidskriften "The Economist" har de stora företagens och organisationernas kostnader för att övervaka och spåra medarbetarnas kundbemötanden, beteenden, tangenttryckningar, mejlkommunikation, Internettrafik och registrera vad som händer på anställdas datorer ökat med hela 50% endast under det senaste året. Det här omnämns som en av de negativa effekterna, en del utav paniken över den ökande konkurrensen till följd av den stora finanskrisen. Företagen använder sig mycket mer av speciella mjukvaruprogram som fungerar som "säkerhetskameror riktade mot kassavalven i en bank". Men, säkerhetskameror man nu riktat om, mot sina egna individuellt anställda. Marknaden för olika säkerhetsprogram sägs idag omsätta närmare 15 miljarder kronor, varav ca 350 miljoner kronor används just för att kontrollera de anställdas förehavanden vid datorn. Fram till slutet av det här året beräknas den här siffran stiga med ytterligare 50 %.
Orsaken till övervakningen är flera:
1. Företagen vill övervaka att anställda som är på väg att lämna företaget inte tar med sig känslig information (t ex immateriella rättigheter, en kunddatabas eller känsliga finansiella handelsuppgifter).
2. För att skydda företagens anställda från sig själva och det ibland naiva förhållningssättet till sin datoranvändning. (Skadlig programvara kan infektera ett företags nätverk genom att utnyttja säkerhetshål i webbläsarna, varvid datorn infiltreras när användaren besöker osäkra webbplatser. Trojaner och "Botnets" kan under en yttre kontroll användas för att skicka skräppost eller inaktivera webbplatser med en flod av falska meddelanden.)
3. Mjukvara kan också användas för att upptäcka "presentism", d v s anställda som dyker upp på kontoret och fyller arbetstiden var dag, men som gör ingenting eller presterar ganska lite. En företeelse som förstärks när kommunikationen mellan chefer och personal i företaget försämras (särskilt påtagligt under perioder av ekonomiska nedskärningar och finansiell stress).
4. Genom att övervaka, mäta och kontrollera medarbetarnas produktivitet tror man sig öka effektiviteten i företaget. Chefer och controllers i företaget försöker stärka och mäta antaganden om vilka anställda som håller en hög lönsamhet och effektivitet och vilka som kan anses mer improduktiva, överflödiga och mindre värdefulla vid omorganisationer och andra omställningssituationer. Effektivitetsmått som inte nekar att väga in allt som sjukfrånvaro och t.o.m. toalettbesök, pratstunder, raster, pauser och olika förtjänstmarginaler, som blir avgörande i lönesamtal och möjligheter till karriärutveckling. Arbetstagares åtkomst och användning av t ex företagets bärbara dator på hotellrummen kan idag lätt kontrolleras, manipuleras och följas av IT-avdelningen, hemma på huvudkontoret. Nyttjande, preferenser, beteendemönster och flöden kan övervakas, blockeras eller rapportera tillgången till olika webbplatser.
Även om övervakningen av anställda på det här sättet tycks erbjuda något som korsiktigt kan kännas och uppfattas som användbar och strategiskt viktig information, en bra ekonomisk vinstmaximering och resurshushållning plus ett utvecklat och tryggt säkerhetsarbete, är det troligen ett mindre bra stöd när det gäller att ta itu med de problem som kontrollsystemen upptäcker och skapar i sig. Det är mer troligt att det tvärtom förvrider arbetskulturen, undergräver arbetsmiljön, moral, respekt, tillit och ömsesidiga förtroenden på arbetsplatsen. Företagen har förlorat känslan och förståelsen för personlig integritet och grävt ned sig till en farligt paranoid och œcopatisk struktur, med antagligen betydligt större problem än enbart produktiviteten. Företag och organisationer som på det här smått övernitiska sättet lägger ned ibland groteskt höga belopp på ekonomisk rapportering, säkerhetstänkande och effektivitetsmått, missar antagligen väsentliga delar i det löpande psykosociala arbetsmiljöarbetet och förlorar goodwill i personalplanering, en god personalvård och mänsklig resurshållning.
Det här bekräftar åter antagandet att det bästa och det goda inte alltid är samma sak. Inom familjebildningens område så vet vi att 1+1 inte är 2, likadant inom t ex lagidrotten. Inom mode, estetik, poesi, konst och musik vet vi att skönheten inte är en kvantitativ variabel, lika lite som inom kunskapsforskningen (om vi bortser från en ibland torgförd halvt fascistoid empirism hos statistiknörden inom den akademiskt aggressiva, men erfarenhetsfrånvända diskursen). När kan då mer humanistiska värden och en mer mänsklig etik få ett större företräde och utrymme inom styrningen av det produktionsbaserade arbetslivet?
K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom
Du kan även läsa, kommentera eller milla denna artikel på Newsmill.se
lördag 4 april 2009
Göteborg vinner!
Nu trummar många i media och manliga regeringsföreträdare ut tesen att det behövs en stabil och trygg ledning när det blåser! Några manliga vänsterradikala angriper öppet kvinnor inom de egna leden i tal om brustna sociala kontrakt, och liberala (?) tidningen Dagens Nyheter lyfter fram rena despoter och blodtörstiga tyranner som Henrik VIII. Många idag upplever en illa dold vrede, andra verkar efterfråga en klokare, mer övertänkt, flexibel, ickepolariserande och avvägd vägledning. Eliazon erbjuder dem alternativ.
Med ett 20-årigt jubileum som företag verksamt och utvecklat inom flertalet förändrings- och omställningsprocesser inom bl a Norrlands inland, presenterar företaget Eliazon med sin nyetablering på Kungsgatan i Göteborg ett helt nytt, spännande och annorlunda slags hopp för många i den nedläggningsdrabbade Göteborgsregionen. Med en rad metoder och tjänster, en helt ny syntes i den psykologiska teoribildningen om mänsklig kommunikation, visuell perception, motivation, relationer, ekonomi och mänskliga konsumtionsmönster, lyfter Eliazon fram seendets, tittandets, estetikens och skönhetens betydelse för framtidens brancher.
Ett ord, en bild, en utgångspunkt, ett annorlunda perspektiv representativ för en större helhet eller skönhet kan radikalt omformulera en ideologisk hegemoni, omstörta politiska system och välta vedertagna sanningar. Rätt utnyttjat inom marknadsekonomin med avvägd tajming, innebär det här konkret bl a större säljframgångar och en bättre och mer utvecklad arbetsmarknad. Det skapar en produktiv marknadsföring, förbättrad hälsa och behandlingsarbete, psykosocialt förbättrade arbetsmiljöer, en bättre självkänsla och en mer framgångsrik, positivare och en mer tillförlitlig individ- eller företagsutveckling. Genom särskilda metoder kan de här goda resultaten vinnas som en utslagsgivande konkurrensfördel ur en särskilt kunskapsbaserad exploatering av syndriften - till trots av lågkonjukturer, finanskris, varsel, bonusdiskussioner, nedskärningar och andra umbäranden.
Etableringen av företaget Eliazon i Göteborg innebär därför troligen för Göteborgsregionen en mycket stark extra pusselbit för regionens möjligheter att återta platsen som Sveriges kreativa nav och innovativa fönster mot Europa, som ett fortsatt centrum för t ex psykologiskt fördjupad estetik, förfining, design, visualisering och reell marknadskommunikation i ett skarpare utsatt företagsklimat. Genom att stärka närvaron i regionen kliver Eliazon också in, från att vara ett regionalt verksamt företag, till att bli ett mer geografiskt rikstäckande företag. Med etableringen i Göteborg räknar företaget Eliazon med att utveckla befintliga kundrelationer, men också väcka entusiasm bland nya potentiella kunder, politiska system och andra framtidsorienterade verksamheter.
K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom
Med ett 20-årigt jubileum som företag verksamt och utvecklat inom flertalet förändrings- och omställningsprocesser inom bl a Norrlands inland, presenterar företaget Eliazon med sin nyetablering på Kungsgatan i Göteborg ett helt nytt, spännande och annorlunda slags hopp för många i den nedläggningsdrabbade Göteborgsregionen. Med en rad metoder och tjänster, en helt ny syntes i den psykologiska teoribildningen om mänsklig kommunikation, visuell perception, motivation, relationer, ekonomi och mänskliga konsumtionsmönster, lyfter Eliazon fram seendets, tittandets, estetikens och skönhetens betydelse för framtidens brancher.
Ett ord, en bild, en utgångspunkt, ett annorlunda perspektiv representativ för en större helhet eller skönhet kan radikalt omformulera en ideologisk hegemoni, omstörta politiska system och välta vedertagna sanningar. Rätt utnyttjat inom marknadsekonomin med avvägd tajming, innebär det här konkret bl a större säljframgångar och en bättre och mer utvecklad arbetsmarknad. Det skapar en produktiv marknadsföring, förbättrad hälsa och behandlingsarbete, psykosocialt förbättrade arbetsmiljöer, en bättre självkänsla och en mer framgångsrik, positivare och en mer tillförlitlig individ- eller företagsutveckling. Genom särskilda metoder kan de här goda resultaten vinnas som en utslagsgivande konkurrensfördel ur en särskilt kunskapsbaserad exploatering av syndriften - till trots av lågkonjukturer, finanskris, varsel, bonusdiskussioner, nedskärningar och andra umbäranden.
Etableringen av företaget Eliazon i Göteborg innebär därför troligen för Göteborgsregionen en mycket stark extra pusselbit för regionens möjligheter att återta platsen som Sveriges kreativa nav och innovativa fönster mot Europa, som ett fortsatt centrum för t ex psykologiskt fördjupad estetik, förfining, design, visualisering och reell marknadskommunikation i ett skarpare utsatt företagsklimat. Genom att stärka närvaron i regionen kliver Eliazon också in, från att vara ett regionalt verksamt företag, till att bli ett mer geografiskt rikstäckande företag. Med etableringen i Göteborg räknar företaget Eliazon med att utveckla befintliga kundrelationer, men också väcka entusiasm bland nya potentiella kunder, politiska system och andra framtidsorienterade verksamheter.
K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)