Är du en liten stjärna?

Nils Asther

Filmstjärnan Nils Asthers memoarer är för den som är intresserad av psykologi, självutveckling, identitetsbildning, karriär, framgång, förebilder och ansvarsfrågor, en intressant och betecknande bra beskrivning av en närmast sjuklig grad av lidelsefull ansvarslöshet, som jag därför hädanefter vill beteckna som asterisk. Med en mer psykologisk diagnostisk terminologi skulle vi kunna (på engelska) benämna den här särskilda störningen av en gränslös och närmast hysterisk ansvarslöshet som ”Asthery”! Termen och Nils Asthers självbeskrivning och existentiella levnadsöde, visar på patologiska svårigheter inom följande områden:

Ansvar. En remarkabel oförmåga till eget ansvarstagande när livsproblemen hopar sig, med bl.a aggressionsutbrott, flyktbeteende och undanflykter.

Relationer. Uttalat stort behov av andra människors bekräftelse och uppskattning. Återkommande och allvarliga relationsproblem med inslag av missbruk (mat, sex, alkohol- och droger), nedstämdhetsperioder med egna självanklagelser, skuld- och övergivenhetskänslor som varvas med uttryckfyllt hat, desauvering och missfirmelser av kärleksobjekt osv.

Självkänsla. Mycket låg och osund självkänsla präglad av rotlöshet och brist på förståelse av egna behov och ett antaget Fadersnamn.

Självinsikt. Partiell eller fullständig omedvetenhet om egen negativ narcissim och hur det egna uppträdandet och ens egna handlingar eller egen framtoning kan uppfattas hos andra. Kör på ett upprepande sätt över andra, tar inte till sig råd, visar emotionell oförståelse och likgiltighet (psykopati), mobbar eller uppträder cyniskt eller uppträder överlägset och ironiskt.

Grandiositet. Starkt hybrisliknande självförtroende med en egocentrisk självupptagenhet och divalater.

Drivkrafter. Stora inslag av avundsjuka, skam, cynism, förakt, revanchlystnad, maktanspråk, perfektionism, ångest och inte minst nedsatt nöjaktighet.

Identitet. Identitetsproblem med upplevelse av främlingsskap och bristande tillhörighet och stora svårigheter av anpassning visavi omgivningen (även i sexuell orientering).

Planering. Luststyrd och njutningslysten här-och-nu personlighet, med nedsatt förmåga till struktur, organisation och konsolidering (t.ex ekonomisk översikt och planering).

Asterisk betyder ”liten stjärna” och brukar symboliskt betecknas med *. Berättelsen om svensken Nils Asthers liv (som han själv ansåg var tragiskt och upplevde med paranoida förtecken) är i sanning berättelsen om en historiskt mycket stor och egentligen väldigt framstående filmaktör som ändå själv betraktade sig som en liten stjärna och idag mest också belackas och hånas som en liten overksam asterix i filmvärlden. I en yttre åskådares ögon blir ändå den här ”goddagspilts-tillvaron” något drömlikt och eftersträvansvärt, speciellt som kontrast till de liv vi själva oftast lever. Fåtalet människor idag känner till Asther överhuvudtaget eller har hört talas om honom trots en Hollywood-karriär som får t.ex skådespelerskan Greta Garbos karriär att förblekna. Tillsammans med Garbo -  ”den evigt stora stjärnan” - förkroppsligade Nils Asther myten om ”skönhetens helvete”, som innebär att en människa värdesätts enbart på sina yttre attribut och sin ytligt påvisbara rikedom. Konsumismen idag vill nog få oss alla att försöka göra den här Ikarosresan som de här bägge filmstjärnorna gjorde, och ekonomin i samhället och politikens villkor följer gärna efter. Bristen på ansvarsfullhet d.v.s ingen vill egentligen ta ansvar, blir ett Kafka-liknande Svarte-Petter spel i alla de moderna och oftast starkt byråkratiserade riterna och sammanhangen, kanske särskilt när det gäller de riktiga kärnfrågorna:  Vem ska vi tro på, förlita oss till eller rösta på? Vem tar ett genuint och äkta ansvar (efter valdagen) i att lösa skolans problem, miljön, bubbelekonomin osv?

Asther vann t.om ikonen Garbos hjärta, men var rådvill ur stånd att förvalta det på ett klokt, ansvarsfyllt och tillitsfyllt sätt. I bl. a trafiksituationer, vid bilratten sägs även Garbo själv ha varit lika asterisk som Asther:

- Flytta på dig kärring, nu kommer Garbo!!

 

Torbjörn K A Eliazon

Leg.psykolog/socionom

Händelser i Oslo och på Utøya

I anledning av gårdagens mycket tragiska händelser i Norge (attackerna i Oslo och på Utøya), blir boken Perspectivae – världens bästa pappa(se ovan), tyvärr igen oåterkalleligt högaktuell för förståelsen av hur den ofattbara realiteten mitt ibland oss kan brisera. Men, som vi trots allt så småningom måste försöka förstå eller lära oss något utav.

Aggressiviteten, som den här galet, skoningslöst, barbariskt och kallt kommer till sin utövning, försöker på ett djupt sorgligt sätt, slå sönder och drabba civilisation och kultursamhälle med meningslöshet och fullständig tystnad. Det är det mänskliga och otyglade Odjurets blodiga uttryckssätt och metod, sprungen från arkaiskt förvirrade och missledda medelmåttiga individer, psykopater, mobbare och våldsdyrkare. Dessa är för lata, fega och slöa att ens själva beträda en idrottsarena, ett universitetsbibliotek eller en politisk arena när man riskerar bli motsagd, kritiserad eller påtvingas en egen ödmjukhet, motprestation eller argumentation.

Det handlar här om narcissistiskt osäkra personer utan rättesnören eller några som helst fundamentalt vettigt överlagda ideal eller fadersfigurer. Ett perverst grottfolk i behov av psykologisk behandling mot paranoia och utanförskap och som tyvärr inte drar sig för ett lönnligt dödande av dem i omgivningen, som hade kunnat tjäna rollen som deras enda möjliga förebilder. Urtidslika grottmänniskor som mitt i det moderna samhället fortfarande beter sig så här djuriskt primitivt och meningslöst (ordknappt), behöver inte minst andra förebilder, om hur civilisationen uppstår, fungerar och administreras. Särskilt andra än dem som idag ofta förmedlas, efterliknas och ges framträdande reklamutrymme (till trots av extrem kriminell bakgrund eller helt otyglad våldsaktivitet), i bland annat media eller barnuppfostran.

Som skandinaver är vi alla beklagansvärt chockade, sårade och drabbade idag, med tankarna på stöd och deltagande till de absolut närmast sörjande i katastrofen. Trots marginaliserade individers dumhet, otvungna griseri och stumma vanvett, kommer vi ändå fortsatt och efterhand att bygga upp det vänligt leende och kommunicerande samhällets demokratiska skönhet och idylliska tillvaro igen.

K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom

Madonna i melodifestivalen 2008

I Västerås gick den nya madonnafiguren Sanna Nielsen och lyckogivarna Bröderna Rongedal lite överraskande vidare direkt till Globen, vid 2:a omgången av Melodifestivalen 2008. TV-mediet tydliggör den sekundära socialisationen och hur olika psykologiska identifikationer och bra förebilder kan uppstå och plötsligen förändras eller förskjutas. Vinnare blir förlorare, och tvärtom. Den största skrällen av alla hittills i Melodifestivalen tycktes vara att förhandstippade Carola Häggkvist och Andreas Jonsson inte kom vidare direkt till Globen utan fick nöja sig med en plats i Andra chansen i Kiruna. Ut till snön och kylan?

Det är märkligt att etablerade TV-bolag, skivbolag, låtskrivare, rådgivare och marknadsstrateger bakom rutinerade artister som Carola Häggkvist och Andreas Jonsson verkar försöka desauvera och ruinera bägge artisternas framtidsmöjligheter på scenen med att sätta ihop numret "One Love". Titeln på en melodi som de här bägge artisterna tillsammans omöjligen kunde exekutera (Delvis p g a en uppenbar diskrepans i artistiskt uttryck och åldersskillnad, delvis i brist på personlig styling).

Varumärket Carola, vars hela marknadsvärde tidigare hängts upp på "svenskt helylle" och "religiös moderlig madonnalik" framtoning, riskerades allvarligt genom framförandet, till att mer efterlikna vad jag tidigare benämnt som en "femme fatale identifikation", och "kvinnlig narcisstiskt förslagenhet". Hennes medsångare följde med i fallet på sångtävlingen och blev till en blind namnlös Oidipusfigur och ett utnyttjat Fallosattribut i modernt lallande tappning. Madonnafiguren som förebild rämnar snabbt genom våra ögon och ersätts på ett par timmar av en annan.


K A T Eliazon