Se, jag brinner upp!

Se, jag brinner upp! Ungefär 75% av svenska folket lider av någon slags fobi. Det är därmed en folksjukdom. En social fobi är en starkt inlärd rädsla att bli belagd med skuld, bli eller erfara personlig exploatering, få negativ uppmärksamhet eller bli utsatt för integritetskränkande åtgärder eller insatser, inom syndriftens- och åkallandedriftens områden. En social fobi handlar framförallt om ett stressigt, ambivalent eller starkt ifrågasatt förhållande till andra människors inverkan på oss själva i det visuospatiala och auditiva rummet.

Vi återfinner den bästa sammanfattningen av vad den här rädslan handlar om i Jean Paul Sartres ord: - ”Tanken på en annan människas blick förflyttar mitt medvetande, spatialt och temporalt och begränsar min frihet och mina möjligheter!” Det här betyder att någonting exploaterar, inkräktar, stör, retar, hotar eller appellerar till min varseblivning och mitt varseblivningssystem, som i stunden innan var avslappnat. Appelationen gäller vanligen frågan: Vad är jag här?

Jag tvingas förhålla mig till varseblivningen på något sätt. Bemöta den, hantera den, kontrollera den eller helst, bemästra den och förstå den. Den evolutionära jaktinstinkten (i däggdjuret människan), tunnelseendet och resursmobiliseringen mot att antingen fälla ”jaktbytet” eller att fly bort från det övermäktiga hotet mot min personliga integritet och frihet, slås på. ”Bättre fly än illa fäkta!” Vår i Sverige mest kända kulturperson med en social fobi, aktrisen, artisten Hollywood-kändisen Greta Garbo skulle nu avväpnande ha sagt: - ”Leave me alone!”

Känns det som att du tidvis, brinner inombords? Läs då mer om social fobi och andra fobier här

K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom

Ny Energi i Jämtland

Nu vill den gamle kinesen bryta uran, i Jämtland.
- Men, han är väl inte farfar till den lilla Herdinnan?

Vet om att Jämtland hellre erbjuder en annan, mer hälsosam och förnyelsebar energi - lugn, vila, återhämtning, skönhet, rekreation och konstnärlig inspiration. Ett stort antal förebilder, artister och inspirerande människor kommer nämligen ifrån eller har en mycket stark och nära koppling till Jämtland och Jämtlands län. Många jämtar har ofta en ifrågasättande och kritisk hållning till det idiotiskt märkvärdiga, men en kreativ glöd och drivkraft, som hämtad från det inre av urberget självt. En par riktiga giganter med kanske mest framträdande internationella ryktbarhet är förutom heliga Birgitta, utan tvekan författaren August Strindberg och berömda konstnären Bengt Lindström.

Bengt Lindström(1925 — 2008) som tillbringade en del av året i Frankrike (Paris) och en del av året i Sverige glömde aldrig sin födelseby. Bengt Lindström föddes i en liten grannby till min egen: Storsjö kapell i 03.09.1925. Lindström följde först Isaac Grünewalds (elev till Matisse) undervisning i Stockholm. Senare de sköna konsterna i Köpenhamn och The Art Institute of Chicago (1944-1946), Han deltog i Fernand Légers workshops (1947) och hos Andre Lhote i Paris (1947-1948). Bengt Lindström började visa upp sina arbeten 1950 och har haft många fina utställningar i Europa och USA. Lindström har varit bosatt i Paris sedan 1948, men även om hans konst påminde om COBRA-gruppen, tillhörde han inte gruppen. Lindström var en enstöring i sitt arbete, med en hängiven blick och ett starkt visualiserat måleri med ibland vildsinta och härligt starka angrepp av sublimerat aggressivitet. Inspirationen är klart jämtlänsk och hämtad i den norra vildmarken med en rasande energi, urbergets styrka och ett tänkande från bl a samisk schamanism och björnkulten i Jämtland. Under återkommande besök i hemtrakterna byggde Lindström upp reserver av fantasi under sommarmånaderna med ett privilegierat landskap i ett partnerskap. Titlarna han gav sina målningar pekade oftast mot en nordisk mytologi och en exil i Norrland som inspirationskälla. Jag har framfört till bl a älvräddaren Tycho Loo, ansvariga för skolan i Storsjö och andra Storsjöbor, att jag finner det märkligt att vi ännu inte gjort om lärarbostaden i Storsjö till ett troligtvis mycket attraktivt museum och turistmål för vildmarks-, schaman- och konstintresserade människor.


Sveriges genom tiderna mest framstående teaterpjäsförfattare, August Strindberg(1849 – 1912) är faktiskt bördig från Sundsjö i Bräcke kommun, Jämtland, där hans farfars far, prästen Henrik Strindberg 1708-1767 och hans hustru Maria Elisabeth var verksamma i församlingen. Namnet Strindberg kommer från Henriks hemby Öster-Strinne, som ligger i Kramfors kommun, Västernorrlands län. August Strindbergs farfar Zakarias (född 1758) var en oblyg energisk man som älskade diktning och längre promenader. Han gick därför den långa vägen från Sundsjö i Jämtland till Stockholm. Där försökte Zackarias sätta upp åtminstone tre teaterpjäser som han själv skrivit för att blidka den kungliga huvudstaden. Författartalangen mottogs inte som farfadern tänkt sig och övergick sedemera till sonsonen August, när farfadern själv hellre gjort sig en karriär som handelsman. Under studietiden vid Uppsala universitet (1867 - 1872) och när den unge August som vanligt "föredraga intet framför dåligt sällskap", sökte August Strindberg därför bl a en ledig skollärarplats i Sunne, Jämtland. Strindbergs dotter Anne-Marie och skådespelerskan Harriet Bosse besökte också Åre-Östersund, så sent som sommaren 1906. - Gå hellre till Norge! lär Strindberg avundsjukt ha invänt och fortsatte: -"Åre och Östersund är så tråkigt, ett dyrt societet och läseri med rena tukthusanordningar, där ni enbart blir ihjälpratade!" Liksom hos en del börshajar idag, så var Strindbergs förhållande till sitt Fadersnamn, ganska ambivalent.

K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom

4 100 barn far illa i Jämtland

En kommuns tillväxt bestäms av flera faktorer som omsättningstillväxt, nettokostnad, lönesummeutveckling, sysselsättningsutveckling, antal högutbildade och nyskapade företag, försörjningskvot och befolkningsunderlag. En granskning av statistiken för kommunerna Berg och Strömsund avseende 2007 utgör en dyster läsning, eftersom bägge kommunerna utmärker sig som riktiga förlorare, långt under genomsnittet i landet, utom i ett avseende: lönesummeutveckling. Strömsunds kommun tangerar också riksgenomsnittet när det gäller nettokostnaden per invånare. Den bästa tillväxtkommunen i Jämtlands län är Åre kommun som har såväl ett nyföretagande och en försörjningskvot som en lönesummeutveckling och sysselsättningsutveckling en bra bit över riksgenomsnittet. Det här betyder att både Berg och Strömsund står inför uppgiften att försöka hitta eller utveckla tillväxtmotorer i respektive kommuner och särskilt Strömsund som har den sämsta befolkningsutvecklingen i landet. Vilka strategiska och kloka beslut bestämmer beslutsfattarna sig för?

Jo, 870 barnfamiljer i Bergs kommun och 1 390 barnfamiljer i Strömsunds kommun berörs nu av förslag om nedläggelse av skolor resp. förskolor i de bägge kommunerna. Den planerade stora omställningen och omflyttningen av barn berör sammanlagt hela 4 100 barn i de bägge kommunerna (i större direkt eller mindre indirekt omfattning) plus föräldrar och anhöriga! Det är märkligt att uppleva hur den här planerade omflyttningen och stora bussningen av små barn sätts i rullning av skoladministratörer och valda politiker i de bägge kommunerna, med en helt igenom kommunalekonomisk legitimitet och ett fullständigt renodlat vuxenperspektiv på t ex arbetsmiljö och bekvämlighet som grund. Inga utredningar har gjorts om de barnpsykologiska konsekvenserna som kan bli omfattande, långsiktiga och samhällsekonomiskt mycket allvarliga och kostsamma. Inga distinktioner har gjorts mellan t ex de psykologiska skillnaderna mellan att vara barn , ungdom resp. vuxen och de pedagogiska konsekvenserna härav i skolorganisationen och indelning av rektorsområden. Inget beaktande av barnkonvention, pedagogiska vinster och förluster, barnperspektiv, socioekonomi, identifikations- och socialisationsprocesser etc.etc.

Inga slutsatser om vare sig folkhälsoperspektiv, påverkan på tillväxt, turism, servicenäringar, företagsekonomi eller glesbygdens fortsatta utveckling i regionen m.m. Vart har då alla kloka experter (med t ex lagstadgad anmälningsplikt när barn riskerar fara illa) och administratörer, anställda på offentliga medel och på olika nivåer i länet tagit vägen när det kommunala självbestämmandet ser ut att så fullständigt ha havererat? (Inom det privata näringslivet vid t ex företagsnedläggelser skulle offentligt diskuterade nedläggningshot betraktas som ett fullständigt informationsmässigt haveri.) Varför tiger övergripande instanser som t ex Länsstyrelsen, Kommunförbundet, Skolverket mfl. i en fråga av uppenbart stor och välannonserad dignitet? Vart har de goda finansiärerna, investerarna och länets högresta riddare av kultur, utbildning och gynnsam fastighetsekonomisk och arkitektonisk utveckling tagit vägen, när det gäller de mindre barnens lokalbehov, oskuldsfullhet, psykosociala tillförsikt, psykologiska utveckling och framtidstro? Rädda de små orternas kärnverksamheter och tillväxtmotorer när det fortfarande är möjligt, lägg effektiva veton mot fortsatt nedläggningsdiskussion och spara våra barns psykologiska välbefinnande! Överväg hellre nya kommunsammanläggningar, kommunförbund, nedläggning av administrationskontor och annan vuxenverksamhet. Känn själv oron, osäkerheten och gungningen inför en oviss framtid, som några idag så lättsamt lägger över på 2 260 familjer och 4 100 barn i länet. Skolan är barnets arbetsplats och ett hjärta för framtid i din bygd.

K A T Eliazon