Ska (en) man styra Sverige?

- om vårt behov av mer sex, sexappeal, karisma, intresseväckande och differentierade könsskillnader i svensk kultur, retorik, politik och vardag

Nu har den puritanska sexfientliga feminist lobbyn i landet vunnit en ny seger: P3 Guld, Sveriges Radios stora gala i januari har ändrat sina tävlingskategorier och slopar nu olika klasser för manlig och kvinnlig musik så att tävlingen blir helt i genom könsneutral.

Tanken är att kvinnor och män är lika duktiga och ska tävla, konkurrera och prestera, på jämlika villkor. Det låter modernt, jämlikt och trevligt att också sudda ut könsskillnaden mellan manliga och kvinnliga artister, i en allt mer androgyn värld där vi likställer rollförväntningar på mammor med pappor, kvinnliga ledare med manliga osv.

Upptäckten av könsskillnader väcker enligt psykoanalysen starka och heta reaktioner både i kvinnors och mäns psykosexuella utveckling, narcissistiska ekonomi och vårt självmedvetande. Insikten innebär vanligen en skarp brytpunkt i hur vi formerar identiteten och i vår egen självförståelse av olikheter, mångfald resp. egocentricitet och individualitet.

Könsskillnaderna, och det intrikata spänningsfältet mellan man och kvinna, formerar efterhand de bägge könens förhållande till erotiken och sexualiteten, samt skapar grunderna för andra begrepp som lust, glädje, aggressivitet, kärlek, attraktion, karisma, utstrålning, integritet, disparata könsroller mm.

Riskerna när vi i jämlikhetens namn försöker radera och tabubelägga naturliga intressen för förefintliga könsskillnader och sexualitet är, att vi då förflyttar intresset till andra saker och kanske till och med inför perversioner, moralkakor, hyckleri, fördomar och tabun som får direkt skadlig och en negativ motsatt verkan.

T ex så kan människors utseenden, syndrift och karismatiska utstrålning få en obetänkt större roll än själva utförandet och artikulationen. Vinnaren i den könsneutrala musiktävlingen kan m a o bli t ex den kvinnliga artisten enligt devisen “Hellre en vacker kvinna än den där fula gubben!”

Apropås de riktigt ”fula gubbarna” önskar H.M. Drottning Silvias goda hjärta sticka ut ögonen på dem som beskådar barnporr på nätet genom införande av en s k tittförbudslag. (Problemet hos konsumenter av barnporr handlar ofta om att dessa människor själva utsatts för övergrepp och de just därför förnekar olikhet, gränser, könsskillnader, ålderdifferenser och en vuxen differentierad sexualitet.)

Att införa ett tabu eller en lagstiftning mot en perversion att se och titta på ett visst innehåll riskerar sannolikt mer att förflytta och eskalera intresset för perversionen än att egentligen förblinda den skyldige. Förslaget pekar ändå mot vår vetgirighet tillägnad via syndriften och våra egentligen rovgiriga ögons roll som strukturskapare av kunskap, nyfikenhet, könsskillnader och sexualitet. All voyeurism och ungdomskult, som t ex makeup, kläd- och modeindustri, tabloidpress och plastikkirurgi anspelar på, artikulerar och praktiserar samma perversionsform, men kan vi förbjuda en viss typ av stirrande med Trollets ord: -Vill du låta bli att stirra så där!

Att och hur vi betraktar varandra som kön och könsvarelser är dock oerhört viktigt i samhällslivet (inte minst för att tolkningsföreträdet inte ska hamna och få urarta i det pornografiska träsket). I evolutionära termer utgör de kulturella förändringarna mellan könen ett kort ögonblicklig i vår tideräkning. Det kan nämligen ta 10 000-tals år för både kvinnor och män att i grunden ändra sin ståndpunkt, livshållning, sina traditioner och tankesätt.

Kvinnor är genetiskt förprogrammerade att känna sig beroende av män och mäns uppskattning, på samma sätt som män i Sverige vill fortsätta uppvakta, tävla och konkurrera om kvinnors tilltro, begär, omtanke och kärlek. Kvinnor i Sverige idag kan njuta rikedom, karriär och materiell framgång, men djupt inom sig fruktar hon osäkert om en könsneutral överlevnad är möjlig på egen hand och egna meriter. Rädslan är förknippad med tre saker:
1.Behovet av det andra könet för att överhuvud taget kunna definiera, leva och roa sig i den egna könstillhörigheten.
2.Den av primitiva behov styrda inlärningsprocessen inom fortplantningens område som underordnat henne under en patriarkal hierarki och ordning sedan förhistorisk tid.
3.Definitioner i nutid av vad det innebär att bli eller vara en vacker kvinna av mognad och att njuta den kvinnliga positionen bestämd av en disparat dikotomi i det mänskliga.

En större och allvarligare effekt av den “jämlikt könsneutrala” livshållningen (inom särskilt syndriftens område, där enskilda alldagliga och “bara dugliga kvinnor” får ta mer stryk) ser vi efterhand i den snabbare nedklassningen, den hårdare granskningen och omprövningen av sympatier för de inte alltid helt perfekta kvinnorna, t ex nu aktuellt i det ledarskap som statsministerkandidaten Mona Sahlin och hennes rollfigur som inte allt för trovärdig ”affärskvinna ” företräder.

Mona Sahlins parti, den svenska politiken och kulturen tråkar ut, i allt högre utsträckning. Vi behöver ledare som i motsats till ytterligare puritansk könsneutralitet, kan entusiasmera, lära ut mer om och tillfredsställa behov av: attraktiva vägvisande män och kvinnor, personlig styling, sexappeal, karisma, intresseväckande ämnesområden och könsdifferentierade skillnader i en härligare, roligare svensk kultur av retorik och politik. (Jmfr. t ex Frankrikes Ségolène Royal och Nicolas Sarközy de Nagy-Bocsa presidentvalskampanj).

Utseende, inre och yttre skönhet, könstillhörighet och andra psykologiska personlighetsdrag blir nämligen allt mer avgörande (t o m för vilka kön våra barn får). När ska vi i Sverige upphöra att göra oss till åtlöje i världen och faktiskt inse att män och kvinnor är olika, bedöms olika, agerar olika och inom olika områden och utför olika prestationer?

K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom

Google Hälsa på nätet

Google ska visst ha haft invändningar och synpunkter i den i Sverige idag ganska inflammerade FRA-debatten, där det kanske inte är registreringen av människors vanor, utan just detta att någon annan utanför Googles egen kontroll, ska registrera människor och mänskligt beteende. Google är ett företag som strikt sorterar, registrerar all mänsklig produktion av uttryckform på Internet i t ex sökbeteenden, sökordsfraser, 10 olika nivåer i s k pagerank osv.osv. Detta senare cencurerar konsekvent bort all information som Google inte anser nödvändig, på sätt att den mesta informationen aldrig ens blir synlig i sökmotorresultaten.

Google Hälsa är den senaste innovationen som sökmotorföretaget Google nu lanserar som en altruistisk gåva till människorna i världen (och i Sverige). Med en något sunt intigritetshållande attityd en helt befängd och fullständigt häpnadsväckande affärside egentligen! Idén med Google Hälsa innebär att du ska kunna lagra och hantera all din hälsoinformation på en central plats - hos Google. Och det anges vara helt gratis och ostyrt, fastän stora privata amerikanska företag och intressen redan givits stort annonsutrymme som s k hälsopartners! Allt du behöver för att komma igång är ett Google-användarnamn och ett lösenord.

Googles försåtliga argument för lanseringen av Google Hälsa är att du själv ska vara ägare av dina medicinska journaler och ha egen tillgång till dem (men det är förstås Google som du skänker den tillgången till!). Man tycker vidare att det är din information, och att det är du som ska påverka den genom att hålla din läkare uppdaterade med hjälp av information som du inte längre lagrar hos t ex lanstinget, utan hos Google! Google vill på det här sättet undandra både dig och sjukvården onödigt extra pappersarbete varje gång du träffar en ny läkare, hjälpa till att undvika att få samma lab tester gjorda om och om igen, eftersom läkarna som man påstår "inte kan få kopior av dina senaste resultat", förlorat dina journaler på grund av omflyttningar, förändrade rutiner, arbetsuppgifter eller sjukförsäkring etc. Med Google Hälsa erbjuds du att tryggt och säkert komma åt din hälsoinformation var som helst, när som helst. Nejdå, din arbetsgivare, försäkringskassa, eller andra statliga eler överstatliga organisationer eller ens s k hackers ska kunna komma åt informationen. Hädanefter utlovas du att ha full kontroll på hur dina uppgifter hanteras eller säljs.

Informations- och annonsföretaget Google säger sig fullt vilja tro att Din information om Din hälsa tillhör dig, och att du själv måste bestämma hur mycket du vill dela och vem du delar informationen med. Google utlovar att aldrig sälja dina uppgifter och att lagra dina uppgifter lika säkert och på samma privat sätt (som t ex landstinget idag gör i Sverige).

Med Google Hälsa så kan du skapa hälso-profiler online. Man vill att du anger ditt hälsotillstånd, vilka mediciner du använder, allergier som du kanske har, lab resultat osv.osv. Du kan även skapa profiler för andra t ex familjemedlemmar och dina barn (Kanske grannen också?). Google vill att du registrerar journaler från olika vårdgivare, sjukhus och apotek. Du kan även välja från en lista med olika Google Hälsopartners för att ge dina vårdgivare, sjukhus och apotek möjlighet att vidaresända kopior av journaler och recept direkt till Google. På så sätt ska du kunna spara en korrekt historia av ditt medicinska tillstånd, läkemedel och olika testresultat på ett enda ställe.

Google vill nu uppenbart globalisera företagshälsovård, hälso- och sjukvård på ett sätt som kan komma att skada och blottlägga många människor, men samtidigt tillskapa många andra stora ekonomiska förtjänster. Jag känner en stor tveksamhet till att det här ger en bättre hälsa.

K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom

Beröm och uppmärksamhet

Allt sedan doktor Sigmund Freud har psykologin rört det som gällt mörka och lite kusliga frågor, som psykiska symtom och oförklarliga fysiska sjukdomsyttringar (t ex i nu aktuell debatt om vårdval och alternativ till de vårdval vi kan göra idag). I den fördjupade och existentiellt berättigade psykologi som jag själv utvecklat och företrätt under många års praktisk utvecklingsarbete (och på ett efterfrågestyrt sätt), handlar psykologin snarare och tvärtom om den språkligt givna fenomenologin bakom produktivt arbete, estetik, glädje och skönhet, d v s skönhetens och skapandets inre och mer absoluta livsavgörande väsen. Den här psykologin har ett positivt anslag men, ska varken förväxlas med det som går under beteckningen "positiv psykologi" eller t ex "kognitiv psykologi". Den gäller mer hur vi förstår och tänker om livets skönhet (även när vi inte bör backa undan för mötet med de mörkaste kontinenterna och de mest djuriska sidorna i våra egna personligheter), samt vilka användbara begrepp vi behöver för det som driver oss framåt och motiverar oss till ett godare liv, ett mera glatt, underbart och hälsosammare liv? etc.etc.

När det i New York verksamma företaget Sterling Who’s Who nu i april 2008 uppmärksammar mitt arbete med utvecklingen av den här ”Skönhetens psykologi” med ett hedrande certifikat, känns det som något lite väl spektakulärt, osvenskt och ovanligt blygsamt för en inbiten nordbo. Certifikatet säger: ”Torbjorn K.A. Eliazon is recognized by Sterling Who’s Who as one of the top professionals in your field. Sterling Who’s Who recognizes your excellent performance and your sincere commitment to your industry” [Ung.översättning: ”Torbjörn K A Eliazon har utsetts av Sterling Who’s Who som en av de främsta inom sitt yrkesområde. Sterling Who’s Who vill därför berömma högpresterande resultat och ett innerligt engagemang inom det verksamhetsområde han verkar”.] Sterling Who’s Who är ett globalt verksamt företag som uppmärksammar de mest framstående personerna runt om i världen, vilket naturligtvis gör utmärkelsen både glädande och hedrande. I Sverige och på den Västeuropeiska kontinenten styr nihilism, avund och Jantelagsmentalitet att vi vanligen inte bör tillskriva eller annonsera oss själva positiva attribut på det här sättet.

Media, journalister och konsumenter av journalistik föredrar att avslöja, dissekera och fokusera på en skandalisering av folks liv och verk och exploaterar mänskliga brister utan diskretion i t om högre utsträckning än vad vi som psykologer själva gör. Den främsta offentliga uppmärksamhet som de flesta vanliga människor, hårt arbetande entreprenörer och småföretagare kan förvänta sig är ofta en negativ uppmärksamhet i form av t ex återkommande skatterevisioner, upphandlingsrestriktioner och en myndighetsgranskning såsom när hyggliga trafikpoliser med uppsåt att påtala brister stoppar dem för rutinkontroller vid vägkanten. Kanske bör vi alla hellre bli bättre på att ge beröm och uppmärksamhet till varandra, lägga band på förutfattade meningar och alltför granskande föreställningar, avundmotiv och stränga rättvisekrav?

K A T Eliazon