Privatisera sjukvården i Jämtland

Det är nu kanske dags att föreslå att Jämtlands län får bli ett försökslän i riket med helt igenom privat, kommunal, avknoppad eller kooperativt driven sjukvård, eftersom den offentligt drivna vården genom landstinget och försäkringskassan i länet helt tycks ha fallit ihop över sig själv. I en artikel i Östersunds-Posten (ÖP) 2008-02-29 visar nu ÄNTLIGEN ansvariga tjänstemän inom Försäkringskassan och Landstinget att man till slut kanske förstått att Jämtland har det högsta ohälsotalet i landet. God morgon! De aktuella tjänstemännens uppvaknande är i sig ett friskhetstecken, men helt förvirrat och nyvaket eftersom dessa två tjänstemän (och deras föregångare på just dessa tjänster) hela tiden varit direkt och högst ansvariga för att låta just detta ske (mot bättre vetande som att t ex helt driva flera privata alternativ i länet mot onödiga konkurser och nedläggelser)!

Tjänstemännen, landstingsdirektören Karin Strandberg Nöjd och försäkringschefen Per Sundin spekulerar därtill grovt felaktigt och blint vidare i artikeln med det insinuanta antagandet om det finns ”ett särskild synsätt på sjukdom i länet som har med vana, attityd och tradition att göra”. D v s tjänstemännen vill uppenbart påstå att den s k översjukskrivningen i länet beror antingen på en traditionellt arbetsovillig, auktoritetsfientlig, regelprövande och mer hypokondrisk jämtlänning, eller klanderlikt oerfarna läkare som inte vet vad de gör. Detta är provocerande, uppseendeväckande och mycket okunnigt om en kultur inom vilka de själva säger sig vilja verka och artikeln uttrycker en etablerad självgodhet och elefantiasis där man söker syndabockar på helt felaktiga premisser. Sjukskrivning är f ö ingen behandlingsmetod i sig som skribenterna tycks tro, utan en administrativ åtgärd eller respit i avvaktan på nödvändiga behandlingsinsatser. Om det finns en ovana i Jämtland så handlar det m a o mer om att vi inte ger och tillför erforderlig behandling (vilket konkurser och nedläggelser av stora hälsoproducerande företag i länet visar). Högst ansvarig för detta är de bägge tjänstemännen. I stället för att vidareföra och framföra generaliserande hugskott från Socialstyrelsen och Försäkringskassan centralt, eller i egen regi starta upp och lägga ned diverse tidsbegränsade EU-projekt, bör tjänstemännen kritiskt värdera de statistiska faktaunderlagen, de egna behandlingsmetoderna och fråga sig vilket ansvar de själva har att t ex initiera och ta fram effektiva kontinuerliga och långsiktiga behandlingsmetoder, individuella behandlingsprogram, aktivt ta kontakt, möta, uppsöka, diskutera, samt generösare finansiellt stödja och inbjuda till samarbete med etablerade privata alternativ och vårdgivare etc.

När ledande tjänstemän inom centrala och samhällsviktiga områden på det här sättet visar brist på självkritik och insikt i de extraordinära svårigheter som underställda till dem faktiskt helt tillfredställande löser dagligen, skapar det stor oro och en otrygghet hos människor genom de förvirrade budskap och påståenden som man kommunicerar. Vi kan inte bedriva vård på spekulativa antaganden där vi ena dagen anses så sjuka att vi aldrig mer tillhör arbetsmarknaden och i nästa stund anses kunna ta vår säng och gå. Vi måste veta vad vi gör med människor inom vården. Sanningen är att de många som är verksamma inom såväl landstingets primärvård som enskilda aktörer i den privata vården, vet mycket väl hur vi ska behandla och ta hand om människor med olika sjukdomsyttringar (både på ett bra och kostnadseffektivt sätt och för ett optimalt bra och snabbt tillfrisknande). Låt alla de människorna komma till tals istället, men i privata sjukvårdsalternativ.

K A T Eliazon - Östersund