Ska (en) man styra Sverige?

- om vårt behov av mer sex, sexappeal, karisma, intresseväckande och differentierade könsskillnader i svensk kultur, retorik, politik och vardag

Nu har den puritanska sexfientliga feminist lobbyn i landet vunnit en ny seger: P3 Guld, Sveriges Radios stora gala i januari har ändrat sina tävlingskategorier och slopar nu olika klasser för manlig och kvinnlig musik så att tävlingen blir helt i genom könsneutral.

Tanken är att kvinnor och män är lika duktiga och ska tävla, konkurrera och prestera, på jämlika villkor. Det låter modernt, jämlikt och trevligt att också sudda ut könsskillnaden mellan manliga och kvinnliga artister, i en allt mer androgyn värld där vi likställer rollförväntningar på mammor med pappor, kvinnliga ledare med manliga osv.

Upptäckten av könsskillnader väcker enligt psykoanalysen starka och heta reaktioner både i kvinnors och mäns psykosexuella utveckling, narcissistiska ekonomi och vårt självmedvetande. Insikten innebär vanligen en skarp brytpunkt i hur vi formerar identiteten och i vår egen självförståelse av olikheter, mångfald resp. egocentricitet och individualitet.

Könsskillnaderna, och det intrikata spänningsfältet mellan man och kvinna, formerar efterhand de bägge könens förhållande till erotiken och sexualiteten, samt skapar grunderna för andra begrepp som lust, glädje, aggressivitet, kärlek, attraktion, karisma, utstrålning, integritet, disparata könsroller mm.

Riskerna när vi i jämlikhetens namn försöker radera och tabubelägga naturliga intressen för förefintliga könsskillnader och sexualitet är, att vi då förflyttar intresset till andra saker och kanske till och med inför perversioner, moralkakor, hyckleri, fördomar och tabun som får direkt skadlig och en negativ motsatt verkan.

T ex så kan människors utseenden, syndrift och karismatiska utstrålning få en obetänkt större roll än själva utförandet och artikulationen. Vinnaren i den könsneutrala musiktävlingen kan m a o bli t ex den kvinnliga artisten enligt devisen “Hellre en vacker kvinna än den där fula gubben!”

Apropås de riktigt ”fula gubbarna” önskar H.M. Drottning Silvias goda hjärta sticka ut ögonen på dem som beskådar barnporr på nätet genom införande av en s k tittförbudslag. (Problemet hos konsumenter av barnporr handlar ofta om att dessa människor själva utsatts för övergrepp och de just därför förnekar olikhet, gränser, könsskillnader, ålderdifferenser och en vuxen differentierad sexualitet.)

Att införa ett tabu eller en lagstiftning mot en perversion att se och titta på ett visst innehåll riskerar sannolikt mer att förflytta och eskalera intresset för perversionen än att egentligen förblinda den skyldige. Förslaget pekar ändå mot vår vetgirighet tillägnad via syndriften och våra egentligen rovgiriga ögons roll som strukturskapare av kunskap, nyfikenhet, könsskillnader och sexualitet. All voyeurism och ungdomskult, som t ex makeup, kläd- och modeindustri, tabloidpress och plastikkirurgi anspelar på, artikulerar och praktiserar samma perversionsform, men kan vi förbjuda en viss typ av stirrande med Trollets ord: -Vill du låta bli att stirra så där!

Att och hur vi betraktar varandra som kön och könsvarelser är dock oerhört viktigt i samhällslivet (inte minst för att tolkningsföreträdet inte ska hamna och få urarta i det pornografiska träsket). I evolutionära termer utgör de kulturella förändringarna mellan könen ett kort ögonblicklig i vår tideräkning. Det kan nämligen ta 10 000-tals år för både kvinnor och män att i grunden ändra sin ståndpunkt, livshållning, sina traditioner och tankesätt.

Kvinnor är genetiskt förprogrammerade att känna sig beroende av män och mäns uppskattning, på samma sätt som män i Sverige vill fortsätta uppvakta, tävla och konkurrera om kvinnors tilltro, begär, omtanke och kärlek. Kvinnor i Sverige idag kan njuta rikedom, karriär och materiell framgång, men djupt inom sig fruktar hon osäkert om en könsneutral överlevnad är möjlig på egen hand och egna meriter. Rädslan är förknippad med tre saker:
1.Behovet av det andra könet för att överhuvud taget kunna definiera, leva och roa sig i den egna könstillhörigheten.
2.Den av primitiva behov styrda inlärningsprocessen inom fortplantningens område som underordnat henne under en patriarkal hierarki och ordning sedan förhistorisk tid.
3.Definitioner i nutid av vad det innebär att bli eller vara en vacker kvinna av mognad och att njuta den kvinnliga positionen bestämd av en disparat dikotomi i det mänskliga.

En större och allvarligare effekt av den “jämlikt könsneutrala” livshållningen (inom särskilt syndriftens område, där enskilda alldagliga och “bara dugliga kvinnor” får ta mer stryk) ser vi efterhand i den snabbare nedklassningen, den hårdare granskningen och omprövningen av sympatier för de inte alltid helt perfekta kvinnorna, t ex nu aktuellt i det ledarskap som statsministerkandidaten Mona Sahlin och hennes rollfigur som inte allt för trovärdig ”affärskvinna ” företräder.

Mona Sahlins parti, den svenska politiken och kulturen tråkar ut, i allt högre utsträckning. Vi behöver ledare som i motsats till ytterligare puritansk könsneutralitet, kan entusiasmera, lära ut mer om och tillfredsställa behov av: attraktiva vägvisande män och kvinnor, personlig styling, sexappeal, karisma, intresseväckande ämnesområden och könsdifferentierade skillnader i en härligare, roligare svensk kultur av retorik och politik. (Jmfr. t ex Frankrikes Ségolène Royal och Nicolas Sarközy de Nagy-Bocsa presidentvalskampanj).

Utseende, inre och yttre skönhet, könstillhörighet och andra psykologiska personlighetsdrag blir nämligen allt mer avgörande (t o m för vilka kön våra barn får). När ska vi i Sverige upphöra att göra oss till åtlöje i världen och faktiskt inse att män och kvinnor är olika, bedöms olika, agerar olika och inom olika områden och utför olika prestationer?

K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom