Händelser i Oslo och på Utøya

I anledning av gårdagens mycket tragiska händelser i Norge (attackerna i Oslo och på Utøya), blir boken Perspectivae – världens bästa pappa(se ovan), tyvärr igen oåterkalleligt högaktuell för förståelsen av hur den ofattbara realiteten mitt ibland oss kan brisera. Men, som vi trots allt så småningom måste försöka förstå eller lära oss något utav.

Aggressiviteten, som den här galet, skoningslöst, barbariskt och kallt kommer till sin utövning, försöker på ett djupt sorgligt sätt, slå sönder och drabba civilisation och kultursamhälle med meningslöshet och fullständig tystnad. Det är det mänskliga och otyglade Odjurets blodiga uttryckssätt och metod, sprungen från arkaiskt förvirrade och missledda medelmåttiga individer, psykopater, mobbare och våldsdyrkare. Dessa är för lata, fega och slöa att ens själva beträda en idrottsarena, ett universitetsbibliotek eller en politisk arena när man riskerar bli motsagd, kritiserad eller påtvingas en egen ödmjukhet, motprestation eller argumentation.

Det handlar här om narcissistiskt osäkra personer utan rättesnören eller några som helst fundamentalt vettigt överlagda ideal eller fadersfigurer. Ett perverst grottfolk i behov av psykologisk behandling mot paranoia och utanförskap och som tyvärr inte drar sig för ett lönnligt dödande av dem i omgivningen, som hade kunnat tjäna rollen som deras enda möjliga förebilder. Urtidslika grottmänniskor som mitt i det moderna samhället fortfarande beter sig så här djuriskt primitivt och meningslöst (ordknappt), behöver inte minst andra förebilder, om hur civilisationen uppstår, fungerar och administreras. Särskilt andra än dem som idag ofta förmedlas, efterliknas och ges framträdande reklamutrymme (till trots av extrem kriminell bakgrund eller helt otyglad våldsaktivitet), i bland annat media eller barnuppfostran.

Som skandinaver är vi alla beklagansvärt chockade, sårade och drabbade idag, med tankarna på stöd och deltagande till de absolut närmast sörjande i katastrofen. Trots marginaliserade individers dumhet, otvungna griseri och stumma vanvett, kommer vi ändå fortsatt och efterhand att bygga upp det vänligt leende och kommunicerande samhällets demokratiska skönhet och idylliska tillvaro igen.

K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom

Sexting - bilden i mitt öga

Enligt en nyligen genomförd opinionsundersökning refererad av O'Keeffe et al. i PEDIATRICS (Official journal of the American Academy of Pediatrics publiserad online Mar 28, 2011) , så loggar 22% av tonåringarna in på sin favoritwebbplats mer än 10 gånger per dag, och mer än hälften av alla ungdomar loggar in på sociala medier mer än en gång varje dag. Sjuttiofem procent av tonåringarna har nu egna mobiltelefoner och 25% använder dem för sociala medier, 54% använder dem för textning, och 24% använder dem för ett omedelbart messande. En inte oväsentligt stor stor del av den här och antagligen kommande generationers sociala och känslomässiga utveckling styrs och påverkas samtidigt via Internet och genom användningen av telefoner med olika typer av applikationer.

Genom Internetnärvaron så kan man förbättra kommunikativa och socialiserande förmågor genom att få bättre uttrycksmöjligheter för ett samhällsengagemang, förbättring av individuell och kollektiv kreativitet genom utveckling och utbyte av konstnärliga och musikaliska strävanden, få en tillväxt av idéer från skapandet av bloggar, podsändningar, video och spel etc. En mångfald av diversifierade kontakter kan ge ökad respekt, tolerans och ökad utbyte i både personliga och globala frågor, samt främja en individuell identitetsutveckling och unika sociala färdigheter. Möjligheterna till lärande breddas när man t ex genom Facebook och liknande sociala medier och program kan samla elever utanför klassen i samarbete, utbyte av idéer, uppdrag etc. Vissa skolor använder t ex framgångsrikt bloggar som pedagogiska verktyg, vilket har fördelen av att förstärka kunskaperna i svenska eller engelska, skriftlig framställning och kreativitet. Många ungdomar upplever även att de online också kan få bra tillgång till information om angelägna hälsofrågor (t ex sexuellt överförbara infektioner, stresshantering och tecken på depressioner) på ett enkelt och anonymt sätt.

På grund av begränsade förmågor till självreglering och stor känslighet för grupptryck, löper barn och ungdomar en viss risk, när de navigerar och experimenterar med det stora utbudet av sociala medier och nätverkstjänster. Problem som förtjänar stor medvetenhet omfattar förstås Internet missbruk med samtidig sömnbrist och s.k. Facebookdepression, där inte minst begäret genom syndriften är betydelsefulla inslag i symtombildningen. Ny forskning tyder även på att det ofta förekommer online uttryck för offline beteenden, såsom mobbning, kotteribildning och ett riskfullt sexuellt experimenterande. Cybermobbning, integritetsövergrepp och s.k. "sexting" (när man skickar SMS med bilder på barn eller tonåringar, som är olämpliga, obscena, nakna eller utför sexuella handlingar) är några sådana risker. Enligt en färsk undersökning "SEX AnD TECH - Results from a Survey of Teens and Young Adults", har cirka 20 procent av tonårspojkar och flickor skickat sådana "sexting"-meddelanden där effekten av den känslomässiga smärtan som bilden orsakar kan vara enormt starka för barnet på bilden, (samt även för antingen avsändaren eller mottagaren när den ofta får allvarliga rättsliga och psykologiska konsekvenser, inkl. suicid). Sexuellt anspelande meddelanden (text, e-post, IM) är t om ännu mer utbredda än sexuellt suggestiva bilder.

FEM SAKER ATT TÄNKA PÅ INNAN du trycker på "SKICKA"
1. Förutsätt inte att något du skickar eller postar kommer att förbli privat.
Meddelanden och bilder kommer att skickas runt även om du tror att de inte kommer att göra det. 40% av tonåringar och unga vuxna säger att de har fått en sexuellt anspelande bild eller meddelande (som ursprungligen avsågs att vara privat) 20% uppger att de faktiskt har delat ett sådant meddelande med någon annan än den person för vem det ursprungligen var tänkt att delas med.

2. Det finns ingen ångervecka i cyberrymden.
Något som verkar roligt och lite flörtigt och görs på ett infall kommer aldrig riktigt att försvinna. Potentiella arbetsgivare, rekryterare, lärare, tränare, föräldrar, vänner, fiender, främlingar och andra kan alla kan hitta dina tidigare inlägg, även långt efter du själv kanske glömt bort dem eller tagit bort dem. Och det är nästan omöjligt att kontrollera vad andra människor skickar för meddelanden om dig. Tänk på det. Även om du har andra tankar och tagit bort en bild, finns det inget att göra om någon redan har kopierat upp bilden och postat den någon annanstans.

3. Ge inte efter för grupptryck eller påtryckningar, vare sig i den nära relationen eller i cybervärlden.
Mer än 40% av tonåringar och unga vuxna (42% totalt, 47% tonåringar, 38% av unga vuxna) säger att "press från killar" är en anledningen till att flickor och kvinnor skickar sexuellt suggestiva bilder. Mer än 20% av tonåringar och unga vuxna (22% totalt, 24% tonåringar, 20% unga vuxna) säger "tryck från kompisar" är ett skäl att killar skickar sexuellt suggestiva bilder.

4. Tänk på mottagarens reaktion.
Bara för att ett meddelande är tänkt att vara roligt betyder det inte att person som tar del av meddelandet uppfattar det på det sättet. Fyra av tio tonårstjejer som har skickat sexuellt innehåll som gjorde det "som ett skämt" och tonårspojkar (29%) är överens om att flickor som skickar sådana innehåll "förväntas leva upp till vad bilden uttrycker i verkliga livet". Det är lätt att vara mer provocerande eller lite obetänksamt retsam online, men vad du formulerar, postar eller skickar bidrar till hur verkligheten faktiskt skapas och det intryck du gör i den.

5. Ingen är helt anonym.
Nästan en av fem som skickar sexuellt suggestiva meddelanden och bilder, göra det till människor de enbart känner online (18% totalt, 15% tonåringar, 19% unga vuxna). Det är viktigt att komma ihåg att även om någon bara känner dig genom skärmnamn, online-profil, telefonnummer eller e-postadress, så hittar de dig om de försöker. Anonyma "vänner" är därtill troligen än mer ovarsam med din tillit och sin bildhantering.

K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom

Självkänsla, lust och begär i relationer

Få saker består. Det mesta i tillvaron förändras så småningom i ett slags fading-away; konsumeras, rostar, upplöses, förbrukas eller omvandlas. T om våra mer beständiga och långsiktiga relationer utvecklas, byter riktning och innehåll, tynar bort eller omtolkas med ett annat meningsbärande eller kanske nytt och mer beslöjat och vårdande innehåll. I livspusslets stress och av andra olika psykologiska och socioekonomiska variabler, lever människor ibland i en ökad förflackning av tilliten, förtroendet, intimiteten, kommunikationen och den bekräftande närheten i dessa viktigare och betydelsefullare relationer. Det kan gälla privat inom kärlekens områden eller offentligt, t ex inom skolan eller arbetslivet. I värsta fall, fastnar människan i en slags isolerad alienation och en allt större grad av oförmåga att verkligen kunna artikulera sina mest spontana begär, talanger, intressen, förmågor eller den ungdomliga hungern efter trygghet, tröst, lust, åtrå, glädje, mening, romans och livstillfredställelse, som vi alla har och delar. Önskan och den naturliga viljan till en ömsesidig känslomässig närhet, en trygg förbindelse och interpersonell relation med ljusa röster, vänlighet och komplimentaritet kan kännas bortflugen eller efterhand villfaren.

Den här erfarenheten kan väcka känslor av ensamhet, skam, förlägenhet, förnedring, desperation, nedstämdhet och otillräcklighet som även innebära svåra sexuella dysfunktioner (t ex sexmissbruk, nedsatt sexuell lust, anorgasmi, försämrad lubrikation, erektil dysfunktion, förtidig utlösning), lägre självkänsla, försämrat självförtroende, ångest, negativ stress och psykosomatiska svårigheter. Önskningar efter att genuint vilja ge och leverera sant menande prestationer, njutningsupplevelser, känna stolthet, kärlek, vänlighet, förtroende och tillit vänds till en motsats av irritation, tjat, sura miner, ifrågasättande, cynism, känslor av utnyttjande och kritiska invändningar mot ledsamt formulerade fantasier, missuppfattningar eller alltför orealistiska fysiologiska och psykologiska förväntningar.

Tillgängligheten till att återvinna sitt begär i de här sammanhangen är förstås inte enkel och delvis beroende av kontexten för den interpersonella interaktionen som omfattar bl a graden av kvalitet på t ex intimitet och känslornas unikt finstilta utsirling i ingångna relationer, delvis samverkande med en psykologisk och medicinsk hälsa, grad av självmedvetande, sexuella och kulturella sammanhang, kön, biologi, ålder, miljöfaktorer m.m. Begäret i dessa fall, återuppstår inte utav en uppmuntrande klapp på axeln att vederbörande bör tänka positivt eller rycka upp sig, lika lite som att det felaktigt förväxlas med urvattnade lycko- eller sjukvårdsbegrepp. Paradoxalt nog så har t ex behandling med serotoninhämmande antidepressiva läkemedel, sk SSRI-preparat en direkt motsatt och nedbrytande kontraproduktiv inverkan på begäret och dess ekonomi. Det är oftast helt omöjligt att exakt bedöma begärets utformning och mest optimala artikulation hos människor utan att först förstå, granska och utveckla kvaliteten på de villkor som hennes begär ingår i, kopplat bl a till hennes egna känslomässiga intimitetsvillkor, personliga integritet och övriga existentiella förutsättningar. Det viktiga att börja med för den som på det här sättet förlorat lusten för de nära och viktigaste frågorna i livet, är att kontakta någon som faktiskt förstår begärspsykologin och kan erbjuda en riktigt avvägd och anpassad hjälp. Hör därför av dig till oss, vi arbetar för att människor åter ska kunna brinna och verka som solen.

K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom

Myndigheten för vårdanalys

Från den 1 januari 2011 finns nu Myndigheten för vårdanalys som en nybildad och väldigt intressant myndighet, som kan förändra tanke- och förhållningssätt och utgångspunkter inom ett mycket viktigt men alltmer kostnadsdrivande och vetenskapligt ganska inskränkt och hierarkiskt definierat välfärdsområde. Myndigheten för vårdanalys kommer att vara under uppbyggnad under 2011 och 2012. Myndigheten har till sin huvuduppgift att med en inbyggd referensfunktion i organisationen fokusera på ett patient-, brukar- och medborgarperspektiv. Myndigheten ska följa upp och analysera verksamheter och förhållanden inom hälso- och sjukvården, tandvården samt verksamheter i gränssnittet mellan vård- och omsorg t ex äldreomsorg, psykiatriska verksamheter och socialtjänsten inom primärkommunerna.

Myndighetens uppgifter innebär:
A. Uppföljning av hur väl hälso- och sjukvården totalt sett fungerar och en fortlöpande analys av effekterna av satsningar och reformer på systemets makronivå.
B. Beskrivning och jämförande analyser av kvalitén på olika vårdenheter.
C. Kommunikation mot patienter och medborgare.
D. Modell och metodutveckling.

Myndigheten och dess ledning ges en mycket stor grad av frihet och ska själv besluta om vad man ska följa upp, granska eller utvärdera. Inga enskilda ärenden ska dock kunna avgöras av myndigheten. Samordning, komplettering och olika samordningsformer med andra myndigheter som landsting, primärkommuner och statliga institutioner som Socialstyrelsen och Folkhälsoinstitutet förväntas flyta friktionsfritt. Ledningsform och lokalisation för den nya myndigheten är ännu oklar och verksamheten fungerar f.n. interimistiskt under socialdepartementet. Regeringen utser troligen rätt snart en myndighetschef, - kanske tidigare utredaren Toivo Heinsoo.

Idag har en anslutning till det administrativa statliga redovisnings- och IT-systemet påbörjats. Med de stora arbetsmiljömässiga och organisatoriska bekymmer som kommit i dager inom andra statliga organisationer som Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, Folkhälsoinstitutet och Socialstyrelsen är det inte osannolikt att man försöker samlokalisera Myndigheten för Vårdanalys med någon av de här verksamheterna (sannolikt de två senare), idag befruktade av för mycket byråkratisk elefantiasis, starkt skråtänkande, sär- och yrkesintressen. Processbeskrivningen som identifierar områden som bör utvärderas tangerar troligen effektivitetsbristerna i dessa nuvarande statliga organisationer dels landstingens och kommunernas krisartade kostnadsutveckling (som dammsuger all annan framtidstro och investeringslust i samhället) dels en brist på etableringsfrihet som lamslår utveckling och alternativa behandlingsmetoder.

Den nya myndighetschefens kommunikativa och organisatoriska förmågor, empati med patient-, brukar- och medborgarperspektivet, integritet att fatta nödvändiga beslut, förmåga att ta nödvändig handledning, strategier för att ta fram kompetensprofiler, formering av en vettigt produktiv arbetskultur och en korrekt bemanning av den nya myndigheten, blir helt kritiskt avgörande och vägledande för den nya myndighetens effektivitet och funktion - liksom hans/hennes kunskaper om begäret och syndriften. Syndriften och inte minst begäret avgör nämligen slutligen bl a hur medborgarna betraktar myndigheten som en fågel eller fisk, en användbar och tillitsfull myndighet eller en ytterligare ballast och negativ byråkratisk apparat som halvt korrumperad och med en tunn omotiverad röst belastar medborgarens skattsedel ytterligare. Myndigheten och myndighetschefen har nämligen att på samma sätt utreda, framföra och tillmötesgå behov av kvalitetssäkrad, icke sponsrad eller vetenskapligt tillrättalagd, förtroendeingivande och lättillgänglig information och formera en saklig och allsidig sjukvårdsrådgivning som inte blir kostsam eller ovidkommande för patienter, brukare och olika vårdaktörer.

Det är troligen inte de ekonomiska medlen som idag saknas för framgång inom det här välfärdsområdet, utan de finansiella resursernas mest rättvisa och effektiva fördelning, användning, generering, verkningsgrad och långsiktiga förräntning. Myndigheten för vårdanalys har i det här avseendet förutsättningar att bli en väl så god affär för både samhället och samhällsutvecklingen.

K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom

Unga till kropp och sinne.

Har du många bollar i luften? Program och åtgärder för stresshantering och regelbunden motion har många fördelar, inklusive möjligheten att det kan fördröja uppkomsten och konsekvenserna av åldrandet. Studier redovisade i British Journal of Sports Medicine (2010) av en grupp ”mindre aktiva” kvinnor (40–74 år), visar att 20 minuters motion som gör dig lite andfådd (d v s även lite ansträngande städning) – faktiskt kan förbättra välbefinnandet, din personliga stil och den psykiska hälsan.

Stresshanteringsprogram (med samma inslag av vad som i Sverige har kallats fysisk aktivitet på recept), som kombinerar regelbunden motion och fortlöpande väglednings- och samtalsstöd är mycket kostnadseffektiva och ger mycket positiva resultat jämfört med andra former av primärvårdsinsatser och fysisk träning i den internationella jämförelsen. Vid uppföljning av stödinsatser såg man betydande förbättringar i välbefinnande och fysisk aktivitet både vid 12 resp. 24 månader (p <0,01). Tyvärr visar forskning att 16-åriga ungdomar idag, i snitt har 10 procent sämre kondition i jämförelse med en motsvarande grupp för 20 år sedan. Det här gäller både killar och tjejer. Andra studier har visat att regelbunden träning i medelåldern gör att kroppen använder syret effektivare för att generera energi, vilket verkar fördröja det biologiska åldrandet med så mycket som 12 år. I tvillingstudier har forskare sett att de som är fysiskt aktiva på sin fritid förefaller biologiskt yngre än sina mindre motionsbenägna syskon.

De flesta vet idag att stresshantering och motion är kopplat till en lägre risk för utveckling av hjärtsjukdom, högt blodtryck, typ 2-diabetes och cancer, men nyare fynd visar dessutom på att inaktivitet i de här avseendena inte enbart gör människor mer sårbara för sjukdomar, utan att det faktiskt kan påskynda och snabba på själva åldrandet och åldrandeprocesserna. Forskarna har funnit att de s k telomererna, eller ändarna på kromosomerna i vårt DNA, förkortas snabbare i den icke förvärvsarbetande befolkningen vilket betyder att dessa människor får ett snabbare cellulärt åldrande.

Genom blodprov från mer än 2.000 tvillingar har forskare extraherat dessa tvillingars DNA. Det visade sig att de tvillingar som utövat minst fysisk träning (i genomsnitt bara 16 minuter i veckan) hade mycket kortare telomerer än de deltagare som utövat mest fysisk aktivitet (i genomsnitt 3 ½ timme per vecka), såsom löpning, tennis eller aerobics. De mest aktiva tvillingarnas telomerer var jämförbara i längd med en inaktiv person som var hela 10 år yngre! Stress och en stressfylld livssituation har visat sig ha motsvarande och kanske t o m större negativ inverkan på telomerlängden hos vårt DNA (se t ex Ohio State University (2007, September 20). Chronic Stress Can Steal Years From Caregivers' Lifetimes. ScienceDaily). Forskarna tror idag att människor som motionerar regelbundet härigenom parallellt borde se till att få en lika bra handledning och en mental träning i sin stresshantering. Stresshanteringen innebär att man skaffar sig en förbättrad kännedom och egenkontroll över sin egen unikt och individuellt sammansatta livssituation och det autonoma nervsystemets inverkan på den biologiska hälsan med olika psykologiska tekniker och interventioner (t ex omvärdering, rekonceptualisering, avslappningsövningar och förändrade kognitiva strategier/förhållningssätt).

Varje människa med alla olika celltyper och vävnader utvecklas från en första befruktad äggcell genom upprepade celldelningar. Den kompletta konstruktionsritningen, som är inskriven i vår arvsmassa, kopieras fullständigt innan varje celldelning, och det är här som telomererna blir betydelsefulla. I mitten av förra seklet stod det klart att arvsmassan utgörs av DNA-trådar i cellkärnan. DNA-trådarna är förpackade i kromosomerna som är 46 stycken hos människor. Nobelpristagarna, Hermann Muller (Medicinpriset 1946) och Barbara McClintock (Medicinpriset 1983), observerade tidigt att kromosomernas ändar, som av Muller döptes till telomerer, var speciella och särskilt stabila. En obesvarad fråga var på vilket sätt telomererna var annorlunda och vilken funktion de egentligen hade?

Telomerernas centrala roll för bevarandet av kromosomernas och arvsmassans stabilitet klargjordes senare av nobelpristagarna i medicin 2009. Elizabeth (Liz) Blackburn, Jack Szostak och Carol Greider fick nobelpriset för upptäckten av hur kromosomerna faktiskt skyddas av telomerer och enzymet telomeras. Blackburn och Szostak visade först telomerernas starkt skyddande funktion och hur denna är konserverad i hela utvecklingskedjan samt, återfinns i alla högre stående organismer inklusive människor. Blackburn och Carol Greider upptäckte sedan ett enzym som kan tillverka telomerens DNA. Det allra första beviset för detta enzyms existens kom på juldagen 1984. Enzymet fick namnet telomeras. Det visade sig vara helt unikt i sin uppbyggnad genom att det förlänger livslängden på kromosomen och består av en enzymatiskt aktiv proteinkomponent samt en RNA-komponent som mall för bildandet av nytt telomer-DNA. Kunskapen om telomerer och telomeras har därefter lett till viktiga insikter inom många olika områden, som stressforskning, åldrande, cancergåtans lösning, den fysiska aktivitetens betydelse osv.

En telomeren är m a o en mycket liten region med repetitiva DNA i slutet av en kromosom, som skyddar slutet av kromosomen från försämring vid kromosomens replikering. Vid replikering förmår cellen inte kopiera den yttersta änden på telomeren. Det innebär att för varje celldelning blir kromosomerna något kortare och äldre personer får alltså naturligt, något kortare kromosomer än yngre människor. Det har föreslagits att människan från början har en full uppsättning telomersekvens, dock är telomeraset deaktiverat och för varje DNA-replikation (celldelning) förkortas telomersekvensen med 50-100 nukleotider. För en normal cell med en telomersekvens på 10 000 nukleotider, innebär detta 100 till 200 celldelningar innan telomeret slutar skydda cellen. Då detta händer kommer cellen att sluta dela sig. I sitt arbete publicerat 1978 upptäckte Blackburn & Gall att telomererna med sina enkla DNA-sekvenser komponerar kromosomens avslutning med en förkortande mekanism som normalt begränsar cellen till ett fast givet antal divisioner. Psykobiologiska studier med djurförsök har visat att detta är ansvarigt för åldrandet på cellnivå och sätter en bortre gräns för cellens livslängd. Telomerer och telomerlängden har härefter betraktats som en biomarkör av stress och åldrande som därmed skyddar cellens kromosomer från olika avvikelser som kan leda till cancertillväxt och ser till att cellerna dör när deras telomerer har konsumeras. De flesta cancerformer anses därför vara resultatet utav sådana "odödliga" celler, som på olika sätt lyckas kringgå den förprogrammerade självförstörelsen.

Telomererna verkar därför spela en central roll i cellernas öde och åldrande genom att justera cellulära svar på stress och tillväxtstimulering på grundval av tidigare celldelningar och DNA-skador. De är inblandade i en mängd olika sjukdomar inklusive dyskeratosis congenita (en ärftlig form av svårt tidigt åldrande), aplastisk anemi (en benmärgssjukdom), lungfibros och cancer. Telomererna utgör både ett hinder för tumörtillväxt men bidrar också till en förlust av celler med åldern. Det verkar inte finnas någon specifik förkortning av telomererna i cortex hos klienter med psykiska sjukdomar som depression om man ska tilltro forskningsresultat redovisade i Frankrike. Andra resultat t ex en studie i Tyskland 2010 (Leibniz Institute for Age Research) går i en motsatt riktning. Nobelpristagaren Liz Blackburn (se video nedan) har däremot visat hur för övrigt helt friska kvinnor som inte lärt sig hantera sin stress och som lever under mycket höga prestationskrav, ångest och stressnivåer kan få förkortade telomerer. Förkortningen av telomerer hos kvinnor i avsaknaden av en korrekt stresshantering motsvarar i genomsnitt en avkortad livslängd med ett helt decenium (mätt i levnadsår) när forskarna jämfört dem med kvinnor som inte levt under samma stress eller stressfyllda villkor. Telomerlängden ansågs främst bli negativt påverkade av de förhöjda stresshormonerna (katekolaminer och kortisol). Det verkar därför som att en låg leukocyt telomeras är en tidig markör för risk för hjärtkärlsjukdom vilken förkortar telomererna som ett resultat av kronisk stress och avsaknad av insatser för en riktig stresshantering. Kunskapen är positiv och visar samtidigt hur kvinnor både kan leva sina liv längre, som genom att faktiskt ta emot rätt hjälp, vägledning, stöd och råd, kan föryngra sig själva avsevärt till såväl kropp som sinne.

K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom

Resa till Kina - Kinaresa

Kinas ekonomi och enorma produktionskapacitet fortsätter att växa. Landets BNP steg med 10,5 procent under 2010. Kinas utrikeshandel har kommit igen med kraft efter fallet under finanskrisen och exporten beräknas ha stigit till närmare 1800 miljarder dollar och importen till mer än 1500 miljarder dollar 2010. Störst är tillväxten i Kinas många medelstora städer (som kan ha åtta miljoner invånare) och småstäder (med befolkningar som Stockholm) som blivit attraktiva konsumentmarknader för detaljhandelsföretag som franska Carrefour och danska Vero Moda. Kina inte bara världsetta i varuexport utan Kina är också med stor marginal världens näst största importland och bidrar därmed starkt till efterfrågan på världsmarknaden. Trots att bostadsbyggandet sker i stor skala så stiger fastighetspriserna konstant. Enligt den brittiska tidningen Financial Times väntas värdet av varutillverkningen bli större i Kina än i USA i år. När det sker lämnar den amerikanska tillverkningsindustrin sin globala förstaplats efter mer än hundra år.

Kinas frammarsch förändrar därmed hela maktbalansen i världsekonomin. Vid sidan om Kina och Indien – hör Indonesien, Filippinerna, Malaysia, Thailand, Vietnam, Sri Lanka och även Bangladesh till de rejäla tillväxtmotorerna i Asien. Efter den globala finanskrisens akuta fas hösten 2008 och vintern 2009 har världsekonomins återhämtning letts av de här tillväxt- och utvecklingsländerna med Kina i spetsen. De här ländernas uppsving har varit så markant (med tillägget av några ekonomiskt starka stater i Latinamerika och Afrika), att 2010 blev ett riktigt genombrottsår för det som förr kallades tredje världen. Tillväxt- och utvecklingsländernas sammanlagda BNP beräknas ha ökat med drygt 7 procent 2010 medan de tidigare avancerade industriländernas ekonomier totala tillväxt blev knappa 3 % procent, enligt Internationella valutafonden (IMF). En fortsatt stark ekonomisk utveckling förväntas även för kommande år.

Kulturellt och psykologiskt är den ekonomiska utvecklingen i Kina och Asien mycket intressant eftersom den kommer att påverka och innebära stora förändringar i
1. hur vi leder och organiserar företag och verksamheter,
2. hur vi hanterar vår egen produktionskapacitet, råvaror och resurser
3. hur vi konsumerar och efterfrågar varor och tjänster
4. hur vi bygger relationer och bemöter varandra i dem
5. hur vi betraktar vårt eget välbefinnande och välmående

Det finns nu avsevärda skillnader mellan Asien och Europa vad gäller interpersonella relationer och mentalitet, som till dels förklarar framgångarna. Ledarskapets strategier skiljer sig åt mellan de olika kulturerna. I den asiatiska kulturen är t ex interaktionen mellan anställda och överordnade annorlunda och präglad av helt andra normer och etiska förhållningssätt, än de vi är vana vid från västerländska företag och demokratiskt uppbyggda förvaltningar.

Sådana kommunikativa skillnader kan vara att där vi uppmuntrar anställda att uttrycka känslor, synpunkter, kritik öppet och demokratiskt är asiater vana att hellre lägga band på sig själv, dölja sina äkta inre känslor och särskilt fientliga känslor eller mycket kritiska synpunkter gentemot andra som kan väcka harm eller kritik hos den andre.

I väst stimulerar vi gärna människor till självständighet och mod att själva utforska och pröva omvärlden. Konfucianismen och det asiatiska förhållningssättet som har präglat Kina och andra asiatiska länder i ungefär tvåtusenfemhundra år uppmuntrar hellre ett tjänstvilligt pliktstyrt beteende präglat av över-/underordning och ömsesidigt beroende, där en person försöker förmå en auktoritär person, till exempel en förälder, maka/make, lärare eller chef, att ta hand om henne. Beroendet innebär inte att vara passivt beroende, utan innebär att aktivt söka upp och tillåta sig själv att bli och vara beroende till andra människor man betror om något gott. Den här inlärda viljan (redan från barnsben) som organiserar arbetskraften och hela samhällsstrukturen av politik och näringslivsutveckling i Asien, har vi mycket svårt att ta till oss och förstå som någonting djupt tillfredställande och gott i västvärlden (den franske psykoanalytikern Jacques Lacan har närmat sig tillfredställelsen och den trygga njutningen i beroendesituationen med tesen: ”Begäret är den Andres begär”).

Beroendeförhållandet innebär även att man vitsordar sammanhållning inom gruppen och att man skämmer bort och överbeskyddar varandra mot främmande trender, tendenser och influenser. Att man respekterar kunskap, erfarenhet, tradition och ålder. I stället för att uppmana till ett ganska självständigt och relativt ansvarstyngt arbete som många västerländska företag och chefer gör, fungerar den asiatiska chefen och företagsledaren som en visionär frontman och en inte ifrågasatt ledare, övervakare och beskyddare. Han är samtidigt en hyggligt vägledande fadersgestalt men även en nogsam och sträng kontrollant. Om något går fel anklagar företagsledaren strängt sig själv för att inte presterat felfritt och tillräckligt bra som chef och betraktar sig själv som skyldig om någon olycka drabbar personalen, helt oavsett vem, vad eller vilket som förorsakat olyckan. Den psykiska hälsan och det personliga välbefinnandet är helt avhängig hur väl människor försökt uppfylla prestationsförväntningarna i den roll man åtagit sig.



I Kina uppfostrar man oftast sitt enda barn till att bli bäst klassen, men inte för sin egen skull utan för plikten mot föräldrar, sitt folk, fosterlandet, samhällsnyttan och traditionens bästa. I kontrast till en sydeuropeisk och nordamerikansk motivationspräglad livsinställning som delvis starkt kan färgas av en jagfixerad egoism, osvensk individualism och en negativ form av narcissism i förnekelsen av Voice of Commendatore (och som i ytterlighetsfallen leder till faderslöshet, œcopati, hänsynslös girighet och matriarkal övertro), tycks den kinesiska kulturen liksom de nordeuropeiska och anglosachsiska omhulda en mer handlingsinriktad patriarkalt kollektivistisk och solidarisk gruppinställning till arbetsfördelning och traditionsstyrda överbyggnader i form av under/överordning, kunskapsinhämtning och samhällsklasser. Motiv, inställning, fraser och idéer är viktiga, men underordnas den positiva samhällsnyttan och hur du faktiskt och reellt utför dina plikter visavi das Mann och beter dig eller handlar i en given situation. Allt för ivriga ”underdog”-ambitioner kuvas bestämt av halvt dolda organisationsstrukturer, överreglering, korruption, tradition eller tystnad. Om du vill bli bäst måste du arbeta för det och visa upp det i dina handlingar och i din efterfrågan hos andra människor, något annat räknas inte.

Megastäderna i Kina fortsätter sin enorma tillväxt och utveckling. Antalet välutbildade ungdomar i Kina kommer i en nära framtid att vara mycket stort. I vårt moderna, globala kunskapssamhälle kommer Kina därför att bli en svår medtävlare. Kunskapskonkurrensen från Kina och Indien gör att de kommer att gå om oss på många områden. Sverige måste därför satsa på ännu mer innovationer och ett bättre innovationsutnyttjande inom de kunskapsområden där man ligger väl framme och våga etablera betydligt fler svenska företag i de "mindre" och "medelstora" städerna. Dessutom måste svenska företag hitta lämpliga former för partnerskap med Kina och försöka utnyttja det faktum att Kina gärna investerar i Sverige och i framgångsrika svenska företag och produkter. En höviskt nyfiken antikolonial inställning med stor respekt och öppenhet för olikhet, traditionellt skapade värden och mångkulturella uttryck (utan övertydligt öppen regimkritisk fördomsfullhet och provokation av den typ som bl a den Norska Nobelkommittén och Wikileads visat prov på), främjar antagligen samarbete, handelsförbindelser och relationsskapandet bäst. Lyssna därför gärna på den gamle kinesens framgång - Köp ett användbart domännamn, skaffa ett visum för besök eller, gör helt enkelt en lärorik och spännande resa till en intressant framtidsnation - Kina.

K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom

Svält eller hopp i Sverige?

Håller en allt för återhållen reformpolitik på att ge nya svältår på sätt som skapar en ekonomisk stress hos investerare och unga män och kvinnor, flyttpanik och en ny utvandringsvåg för Sverige? När det nya året 2011 inleds beräknas Sveriges folkmängd att vara 9 417 000 personer, enligt SCB:s preliminära befolkningsstatistik. Folkmängden fortsätter att öka men inte i samma omfattning som under 2009.

En trend och kraftig varningssignal i den nya befolkningsstatistiken är dock en mycket kraftigt, ökad utvandring. Under 2010 beräknades nämligen 49 000 personer ha utvandrat från Sverige, vilket är en ökning med 24 procent jämfört med föregående år. Siffran är så hög att man måste gå tillbaka till missväxt- och svältåren 1867-69 för att finna motsvarande höga siffror i befolkningsstatistiken. En stor del av ökningen beror på att Skatteverket under 2010 särskilt följt upp personer vars bosättning varit okänd en längre tid. Om de här personerna inte längre anses bosatta i Sverige har de blivit avregistrerade från folkbokföringen som utvandrade. Om denna grupp exkluderas från statistiken så skulle trots detta utvandringen vara omkring 14 procent högre i år än under förra året, vilket är en markant ökning och en fortsatt hög siffra.

Av de 49 000 utvandrarna är mer än hälften svenska medborgare. Andra stora grupper som utvandrar är medborgare från de nordiska grannländerna. För svenska medborgare var de vanligaste länderna att flytta till under 2010 Norge följt av Storbritannien och USA. De utländska medborgarna flyttar i hög utsträckning till det land som de har medborgarskap i. Där kännedom finns om vart de utländska medborgarna flyttar har två av tre flyttat till sitt medborgarskapsland. Bland utvandrarna är det, som vanligt, något fler män än kvinnor som emigrerar. Med fler än 200 000 öppet arbetslösa människor i Sverige idag, är det troligt att det på samma sätt som på Irland, är många människor i 20—30-årsåldern som är välutbildade och nu lämnar landet i den nya utvandringsvågen. Den globala världsekonomin är också på väg att tippa över mot Syd och Öst. Det handlar inte om sifferlekar, hopp eller girig spekulation utan om att land efter land i Asien, Mellanöstern, Afrika och Latinamerika frenetiskt fått upp farten i konkret slitsamt arbete. Tendensen att arbetskraften i Sverige lämnar landet är samtidigt parallell med en boom av förestående pensioneringar på den svenska arbetsmarknaden.

Det är i det här sammanhanget kanske mycket bra, vällovligt men lite storartat naivt när t e x en ekonomiprofessor på SVT:s debattsidor äntligen intresserar sig lite för och lekfullt ”kvackar in” inom psykologins och skönhetens område när de matematiska ekvationerna inte alltid längre så tydligt hänger ihop. Ekonomiprofessorns tes om ”vi måste våga hoppa in i det okända” och ” att det är människans förväntningar på framtida möjligheter, händelser och produkter som styr allt mer av våra liv, från politik till konsumtion och kärleksliv” sammanfattade jag förresten själv för några år sedan med begreppet: ”The New Queen”. Företeelsen har även likheter med det som den franske psykoanalytikern Jacques Lacan redan på 60-talet klargjorde som objekt petit a. Psykologin om det mänskliga begäret och illusionerna eller drömmarna om vår framtid har nämligen intresserat många psykologer och filosofer allt sedan Descartes dagar.

Gammal och erfaren i gården vill jag dock varna för ”lyckogurus” som vill dra för snabba, långtgående och förenklade slutsatser i en ”hoppa i det okända” eller ”satsa på dig själv” filosofi. Samhällsutvecklingen och psykologin i denna rör vid en mycket stor plasticitet, många paradoxer och en svår komplexitet som kan leda in till katastrofala följder oövervägt eftertanke och reflektion. Lyckan och hoppet kan givetvis vara en enkel och bra drivkraft ibland som ekonomiprofessorn föreslår, men är det inte desperationen, hopplösheten och vanmäktigheten som i lika hög utsträckning leder oss till t ex den påtvingade utvandringen. Människor liknar varandra eller kan vara så helt unika och olika varandra som mångfalden av bokstäverna i vårt alfabete eller blommorna på en svensk sommaräng. Jag vill därför hålla nyfikenheten på människan, den avvägda och reflekterade riskbedömningen, beroendet av den andres spegling och åsikter, trägen att göra det vi har bättre (genom bl a Sisyfos-arbetet), önskan om att få veta mera (d v s förtjusningen och häpenheten inför ny kunskap) högre, än den som enbart vill leva på eller förlita sig till hoppet.

Gott Nytt År!

K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom

Mäns våld mot kvinnor

Mäns våld mot kvinnor aktualiseras oftast kring jul- och nyårshelgerna i media. Tre nya rapporter om familjevåld visar allvarliga brister inom socialtjänsten och barn- och ungdomspsykiatrin. Barn som utsatts för våld anses inte få rätt hjälp och både mödrar och barn löper stor risk att utsättas för ytterligare våld även efter att de sökt hjälp.

Larmrapporterna är inte förvånande utan förvirrar, förlänger lidande och äventyrar i sina tveksamma analyser och tunt vetenskapliga osaklighet, syftet med redovisningen (som troligen har den goda ansatsen att få stopp på eländet och den fortsatta misshandeln). Huvudskälet till att alla glättiga forskningsrapporter, konferenser om våld och hot, socialtjänsten och barn- och ungdomspsykiatrin skjuter bredvid målet är att man inte klart och koncist definierar de frågeställningar man vill få bukt med.

Ett exempel på det här är när man i den 234 sidor långa rapporten 'Mäns våldutövande - barns upplevelser' endast omnämner ordet aggressivitet 4 gånger! Och orden 'kriminell aggressivitet' helt utelämnas fastän detta är kärnpunkten i frågeställningen. Den sunda aggressivitetens roll och utövning måste bättre våga problematiseras och diskuteras i Sverige, så att inte blint aggressionshämmade uttolkare ges ett moraliserande företräde. Mäns våld mot kvinnor och barn är en kriminell utövning av aggressivitet som samhället och kvinnan som önskar sammanleva med aggressiva män också måste definiera som vansinnig till sin karaktär när aggressivitet kanaliseras och artikuleras i våldshandlingar. Aggressivitet och begäret i sig är inte någonting farligt, men måste bättre förstås och sublimeras i olika och mer sköna former (Se Perspectivae - det nakna begäret).

K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom

Personlig stil blir dresskod på banken

Jag har under många år och senast i en nyligen utgiven bok: Perspectivae – Det nakna begäret, beskrivit seendets, tittandets och utseendets psykologiska betydelse, strukturering och fenomenologi för t ex personlig stil, framgång, relationer, bemötande, perfektionism och en mer positiv och kräsen utveckling. Jag har även diskuterat de risker och svåra överväganden som den bör göra som vill laborera mer fritt i ämnet, t ex som följande bankinstitution gjort:

Den schweiziska storbanken UBS (Union Bank of Switzerland och ursprungligen grundad i en sammanslagning av ett 10-tal mindre banker i Europa) med bankfilial på NK i Stockholm, har nu föreslagit ett antal långtgående klädkoder för sina anställda, vilka väckt ett mycket stort intresse hos många nyhetsredaktioner, arbetsgivare, trendanalytiker, stylister och modeintresserade världen över. Syftet med klädkoderna är att UBS vill försvara sitt rykte, som kanske den mest värdefulla tillgången i verksamheten. Genom klädkoderna så önskar man trimma upp ett varumärke som delvis fått sig en törn av skeenden kring bank- och finanskrisen (UBS tvingades bl a göra subprimerelaterade nedskrivningar på närmare 115 miljarder kronor och bryta banksekretessen för 5.000 misstänkta amerikanska kontoinnehavare. UBS anklagas dessutom för medhjälp att ha begått 23 bedrägerier och flera tjänstefel i samband med Bernard Madoffs miljardsvindleri). Vid presentation av företagets klädkoder så säger sig UBS därför vilja etablera starka relationer med sina kunder, aktieägare och erbjuda en miljö på grundval av ömsesidig respekt.

Storbanken vill tillfredsställa kundernas behov och bygga upp relationer som blir varaktiga. Man anser därför att ett oklanderligt beteende också handlar om att erbjuda oklanderliga presentationer. Kundrådgivarna, vilka är den första kontaktpunkten för kunderna uppfattas som de främsta företrädare för företaget och deras klädstil och utseende anses kritiska i hur man formulerar en icke-verbal kommunikation till kunden. Hur de anställda respekterar företagets klädkoder dikterar därför ett snyggt utseende och en korrekt presentation som hjälper företaget till att förmedla sina övervägda värderingar och en kultur präglad av respekten för den högsta professionella standarden. Klädsel och medarbetarnas yttre attribut ska återspegla företagets verkningsmekanismer.

Eftersom individer främst bedöms på sin yttre stil så ska klädkoden i färgval utgå från antracitmörka färger. Svart och mörkt blå anses nämligen symbolisera kompetens, formalitet och allvar. Ett perfekt utseende anses ge en inre frid och en känsla av trygghet. Genom att bankens dresskod eller klädkod anses ta hänsyn till betydelsen av det faktum att ett första intryck är viktigt så anses detta understryka professionalismen i banken. Riktlinjerna är även avsedda att omfatta alla anställda och uppfyllandet av klädkodens 44 sidor långa detaljreglering är obligatorisk för samtliga anställda inom banken. Ledande befattningshavare är skyldiga att säkerställa och se till att personalen uppvisar ett snyggt och propert utseende.

Riktlinjer för klädkoden innebär bl a följande: Accessoarer som tillhandahållits från banken får under inga omständigheter användas privat. Varje medarbetare har ansvar för ett gott uppförande och rengöring av sina kläder. Föråldrade accessoarer tillhandahållna av banken ska förstöras eller kasseras.

Klädkod för herrar:

Bär en tvådelad kostym med antracitmörk, svart eller mörkblå färg. Bär en vit långärmad tröja under kavajen. Som accessoar bärs en UBS-slips, svarta skor och ett svart bälte. Skjortan måste vara tillräckligt stor för att lämna ett utrymme om minst ett finger i nacken. Tröjans halskrage måste överstiga cirka 1 till 1,5 centimeter ovanför kostymens krage. Spetsarna på skjortkragarna måste fylla upp området under kavajslaget. Det är inte önskvärt att man bär kortärmade skjortor under tröjan. Slipsen är en absolut nödvändighet (se olika slipsknutar). Slipsknuten ska anpassas till ansiktets och kroppens form. Var gång du tar av din kostym, knyt upp slipsen och häng eller linda in den. Ge din slips minst en vilodag före återanvändning så att tyget och fodret får vila. Tvätta inte slipsen eller stryk den på egen hand. Spegla dig och rätta till ditt utseende innan ett besök, för att undvika de värsta misstagen. Klipp dig var 4:e vecka. Tänk på att vårt yttre utseende fungerar som en icke-verbal kommunikation och säger en hel del om vår personlighet. Ta inte på en slips om den är för kort eller för lång, opassande för skjortan eller inte är korrekt anpassad till ansiktets morfologi och symmetri. Män bör dessutom välja kalsonger av god kvalitet och uppmanas att bära svarta knästrumpor under kostymen så kunderna slipper se nakna vader sticka fram när benen är korslagda.

Klädkod för damer:

Skräddarsydd vanlig, färgad byxdress eller dräkt, antracitmörk, svart eller mörkblå, vit blus, helst en skjorta. Accessoarer: Nickyknuten slips eller scarf. Sluten sko, svart och klassisk samt ett svart bälte. Dräkten eller byxdressen ska ha ett ljust och bra snitt och erbjuda en hög grad av komfort. Silhuetten ska vara elegant, slank utan att verka för stor eller trång. Jackan måste vara jämn och symmetrisk, även knäppt och bör inte glipa eller skrynklas. När man sitter kan den knäppas upp. Kjol och byxor (både vid sittande eller stående) bör ha tillräcklig amplitud och kunna bytas. Den perfekta kjollängden är från mitten av knäet och kan gå ner till två tum under knäet (mätt från mitten av knät). En slät vit skjorta eller blus med klassisk krage bör användas. Blusen bärs i byxor eller kjol och indrag bör anpassas till den övriga klädseln (några tum under nyckelbenet). Använd hudfärgade underkläder under vita blusar. Dölj inte halsen. En lätt make-up bestående av foundation, mascara och diskret läppstift lyfter fram din personlighet. Se till att det inte finns några spår av makeup eller smuts på ditt halsband. För kvinnor är svart nagellack och nagelkonst inte önskvärt, liksom för korta kjolar. En blus bärs med en jacka. Om det är mycket varmt kan din chef godkänna att en skjorta bärs utan en jacka. Du är själv ansvarig för korrekt underhåll och rengöring av dina kläder. Vädra din outfit då och då så att fibrerna får vila, därmed förlängs livslängden på kläderna. Byxor och kjolar ska strykas, ånga dessutom och vecka byxor regelbundet. Var noga med regelbunden kemtvätt så att plaggen får en professionell rengöring.

Varken män eller kvinnor bär smycken som är oproportionerliga beträffande storlek eller mängd. Män får inte bära armband. Piercing och synliga tatueringar, smutsiga och dåligt underhållna naglar, lösnaglar och finare färgade naglar, grov eller sprucken hud är utanför reglementet liksom smutsigt och oskötsamt hållen hårväxt (t ex orakad, kluvna hårtoppar, men även för övrigt i ansikte, hals eller nacke). Se till att underkläder inte blir iögonfallande och synliga utanför de vanliga klädesplaggen. Tänk på hur du doftar, undvik vitlök och lök, rökning eller att vistas i rökfyllda lokaler. Parfymera dig omedelbart efter duschen på morgonen, men undvik att lägga på mer parfym under lunchen.

Utifrån såväl trender inom organisationspsykologi, personig utveckling och styling, utseendets betydelse, arbetsmarknadens förändring, modebranschens utveckling, marknadsföring, branding av varumärken, tendenser inom bank- och finansvärlden, relationer och konsumtionsmönster, strategier för en psykosocial arbetsmiljö m.m., finns det många kommentarer och synpunkter som jag skulle kunna lägga på det här företagets utarbetade policy i den återgivna anekdoten. Jag avstår det här av platsbrist därför att mina egna synpunkter på eventuella psykologiska förvecklingar utförligt framgår av min nyss utgivna bok: Perspectivae – Det nakna begäret.

En kommentar kan vara att anekdoten åtminstone inspirerar till EN GOD JUL och måhända julklappstips i klädbutiken! En mer etablerad nyhetsredaktions diskussion av ämnet framgår av följande video:



K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom

Det kvinnan vill, det vill gudarna

Så har vi kommit till den lite förvirrade punkt som jag förutsåg långt innan valet beträffade socialdemokratin. Nu börjar huvuden rulla. Alla skyller på alla och en stark personfokusering intar den plats som kanske den ideologiska analysen av samhällsutvecklingen borde ha haft redan långt före valet. Debatten har delvis urartat och blivit fullständigt panikbetonad när den kvinnliga partiledaren avgår, kastar rodret och utlyser ett nyval av hela den socialdemokratiska partistyrelsen. Vem ska nu efterträda henne? En kommunikatör eller en idépolitiker? Är det en ledarkris eller, har partiet gett sig in i en tröstlös ökenvandring utan någon som helst vägs ände? Saknar man appellation och efterfrågan i de stora folklagren för all framtid etc. etc.?


Statsvetare med ringa kompetens inom området vill gärna psykologisera frågeställningen, vilket kan vara vettigt så länge man vet vad man talar om. Den första säger t ex att socialdemokratin går igenom en superidentitetskris och att partiledaren nu förbrukat förtroendet hos väljarna. Den andre statsvetaren delar fantasin om att moderaterna övertagit rollen av att företräda arbetare och den solidariska folkhemstanken. Han vill att socialdemokratin bättre ska tydliggöra kopplingen mellan välfärdsstatens trygghetssystem och människors arbetsinsatser genom att driva tillväxtfrågor som sysselsättning, företagande och fördelningspolitik. Den tredje noterar hur Socialdemokraterna i hela Europa haft väldigt stora problem till anpassning av förändringar i världen efter industrisamhället och att man i stället för personfixering borde ägna tankarna åt utformningen av en helt ny politik som bottnar i grundläggande socialdemokratiska värden (t ex frihet, jämlikhet, solidaritet och rättvisa). Men, ingen av de här statsvetarna erbjuder egentligen några riktigt bra svar, strategier eller långsiktiga lösningar på socialdemokratins dilemma. En av dem antyder t ex auktoritetens och ledarskapets betydelse men tappar sedan bort den i analysen.

Socialdemokratins problem sträcker sig bakåt i en historia av kollektivistiska och storskaliga lösningar, av lojaliteter och förbund som ständigt riskerar att korrumperas och stelna. Trots ett marxistiskt förflutet så har man efterhand i den ekonomiska politiken tappat bort eller ”glömt” dialektiken i samhällsutvecklingen och tappat bort det socialpsykologiska perspektiv som byggt upp hela rörelsen från grunden. Man har därtill lierat sig med en kapitalistisk ideologi till den grad att man fortfar att okritiskt stödja den när den efterhand genom globaliseringen blivit ultrakapitalistisk och slagit sönder varje ansats till tankar på rättvisa, jämlikhet, frihet eller solidaritet och också rationaliserar sina egna blinda fläckar med ultrakonservativa argument, förslag och insatser (t ex argument som: ”- Politik ska grundas på tidlösa värderingar och det ska löna sig att arbeta”). Man vägrar i så fall trots en mycket allvarlig finanskris (som vi ännu inte sett slutet på) anta psykologisk kunskap om att ekonomi och mänskligt beteende hänger samman och att det finns ekonomiska handlingar och följdverkningar som t ex måste kunna betraktas som direkt sjukliga och fattigdomsframkallande i en mänsklig civilisation (jmfr. Mitt begrepp och min teoretisering kring begreppet ekopati).

Den enskilt viktigaste frågan inom den politiska strukturen av samhällslivet är frågan om ekonomins påverkan på människors vardag. Att t.o.m. statsvetare gärna vill psykologisera socialdemokratins valförlust på ett så uppenbart sätt som en av dem gör, plus bl a en dialog som jag själv förde med en av socialdemokratins ledande ekonomer om några påståenden i den ekonomiska debatten flera veckor innan valet (se tidigare blogginlägg), visar på ett särskilt förbisett observandum inom den ekonomiska politiken som inte tillräckligt beaktats av socialdemokratiska ekonomer och valstrateger: Den ekonomiska psykologin.

Den ekonomiska psykologin analyserar och belyser inte minst hur olika ekonomiska beslut och förslag skapar psykologiska mer eller mindre rationella föreställningar hos människor. Dessa föreställningar blandas sedan upp med olika kulturella och traderade utgångspunkter och avgör sedan människors preferenser, val och ställningstaganden såväl i det privata som offentliga handlandet. Analyserna görs oftast som lönsamhetskalkyler och informationsgivning för investeringsbeslut, antaganden om konsumtionsmönster m.m. av ekonomer och beteendevetare inom bank- och finansvärlden. Utgångspunkten är dock att ekonomin är sammankopplad med de psykologiska skeenden som man försöker belysa på ett ekonomiskt eller kalkylmässigt förutsägbart sätt och man bryr sig i dessa sammanhang sällan om att analysera mer djuppsykologiska eller socialpsykologiska konsekvenser och följdverkningar av olika ekonomiska utfall. Ekonomi och socioekonomiska faktorer har alltid en stor och ibland helt avgörande inverkan på människors psykologiska välmående och ställningstaganden.

Det är naturligtvis en händelse som ser ut som en tanke att den svenska socialdemokratin förlägger sitt kanske viktigaste krismöte någonsin under efterkrigstiden till Fars dag 2010. Detta belyser nämligen den s.k. identitetskris eller mer korrekt uttryckt den ledarkris och outtalade faderslängtan som socialdemokratin befinner sig i, och från tid till annan alltid befunnit sig i. Rörelsens ursprung i Sverige hämtar t o m sina första närande drag i grundaren Mäster Palms fosterhemsplacering hos en hygglig skräddarfamilj och hans egen tidiga faderslöshet! Mäster själv gick s a s själv i skola och som gesäll hos själva småborgerligheten. Sveriges första socialdemokratiska organisation grundades därefter i Göteborg 1884 och 1889 var August Palm med och bildade Sveriges socialdemokratiska arbetareparti (SAP) på Tunnelgatan 12 i Stockholm. Vilken eller vilka av sina framstående ledargestalter eller ideologer ska då socialdemokratin eller borde socialdemokratin fira på denna Fars dag? Behöver man omvärdera eller byta ut industrisamhällets gamla hjältar August Palm, Hjalmar Branting, Per Albin Hansson? Eller kanske någon av kvinnorörelsens tidigaste förgrundsgestalter som Anna Sterky, Kata Dahlström, Ellen Key eller Maria Sandel? T ex. så har Kata Dahlström berömda citat av ett tidigt uttryck hos författaren K.G. Ossian-Nilsson: ”Hvad kvinnorna vilja, det vilja gudarne med” fått ett mycket stort och ibland väldigt bra genomslag inom socialdemokratins praktiska politik inom välfärdsområdets olika delar, som i fördelningspolitikens och trygghetssystemens utformning. Kanske har Kata Dahlströms kampord: ”Vår plats vid mannens sida” fått ett mer förminskat utrymme inom den moderna genusvetenskapen och i den praktiska politiska utövningen som en felaktigt desavuerande demagogi.

Socialdemokratin står egentligen fortfarande på en solid socialpsykologisk grund av lite ”underdog” karaktär som man historiskt inte behöver skämmas över eller egentligen ompröva. Socialdemokratins kris handlar snarare tvärtom att man inte kritiskt och traditionellt antar just detta ”underdog-perspektiv” av en Davids kamp mot Goliath i samtliga sina analyser och den begreppsmässiga beskrivningen av samhällsutvecklingen. I stället för att fråga sig hur David kan bli smartare än Goliath (som de tidigaste förgrundsgestalterna fick göra), lierar sig rörelsen med småborgerligheten, makten och de dukade bordens självtillräckliga hållning, från tid till annan. Paradoxalt, så är föraktet och avunden mot just den som smyger in i småborgerlighetens finrum samtidigt väldigt stor och blir själva kittet som destruktivt sammansvetsar socialdemokratin ibland. Man bör därför lyfta fram och påminna om den här identiteten som ett parti som alltid arbetar i underläge med reformation och intellektuella demokratiska argument mot samtidens orättvisor i alla dess former. Tabut i partiet innebär att inbilla sig att orättvisorna slutgiltigt upphävts eller att man för den skull kan liera sig med borgerligheten.

Välutbildade, intelligenta, borgerligt uppfostrade och teoretiskt kunniga ideologer som kan verka som faders resp. modersgestalter, gärna med alternativa och motsatta klassresor i bagaget och vars inställning i grunden vilar på ett medvetet intellektuellt ställningstagande för en socialpsykologisk frihet och humanism föredras oftast som ledare. Egenskaperna som ledaren bör ha innebär även en traditionellt antimilitaristisk hållning, en jämlikhet grundad på könsmässig och social komplementaritet mellan människor och en stor förståelse för att ekonomisk solidaritet och rättvisa stabiliserar samhällsutvecklingen. Två av de mest framgångsrika och trovärdiga ledarna inom socialdemokratin i det här avseendet var förstås de två intellektuella giganterna Olof Palme och Alva Myrdal.

Beaktar vi samtidigt partiledarens beslut att avgå idag så ser vi behovet av ett nytt och ett vassare analyserat ledarskap träda fram, där särskilt den ekonomiska politikens (t ex fördelningspolitikens och trygghetssystemen) psykologiska konsekvenser måste belysas, beaktas och diskuteras bättre och i större utsträckning och på ett annat och mer hårdhänt och tydligt kritiskt sätt än idag. Människor är trötta på att leva i girighetens tidevarv med en förvånansvärt passiv och handlingsförlamad socialdemokrati. Att påstå att socialdemokratin skulle stå i en identitetskris eller helt har klappat ihop är helt felaktigt om dess nya företrädare bättre än de senaste årens partiledningar kan anta sin historicitet och trygga goda traditioner samt bilägga t ex könsmässig tävlan, hinder och konflikter. Socialdemokratin kan behöva bättre tillstå att man alltid arbetar i ett underläge visavi t ex orättvisor, ekonomiska anomalier, våldsuttryck och oväntade konflikter i samhället, men att man just därför också kan erbjuda kvalitativt, etiskt, moraliskt och solidariskt rättvisare lösningar och alternativt mer demokratiska och humanistiska angreppsätt.

K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom

Nya rön om unga kvinnor

Nu ger vi alla en diagnos, så blir allting bättre? Många skilda verksamheter som en religiös fundamentalism, astrologiska horoskop, biologism och idag den moderna empirin och forskningen om människors vardagsproblem och psykologiska tillkortakommanden riskerar att behäfta sig med en önskan om kategorisering och ett elitistiskt, ja nästan fascistoid ”vi-och-dom-tänkande” som inte längre känner några rimlighetens gränser i ett slags sekteristiska subkulturer. Användandet av fraser och begrepp innebär snabbt att man slår igen dörrarna och hamnar i återvändsgränder i en humanistiskt syftande välfärdsutövning, där människor inte längre ses som namn och personer med en unik historia utan där du som människa betraktas som anomali i mänskligheten, med avvikande diagnostiska kategorier.

Efter Descartes, med undantag av korta tidsperioder under existentialismens och psykoanalysens blomstring i föregående århundrade, finns ingen vederhäftig kulturkritik mot den fördumning och det bildningsförakt som nu tycks ha slagit rot. Den verkar nu även arbeta för en förslagen hälso- och sjukvårdsindustri, där stora globala läkemedelsföretag står i finrummen och gnuggar händerna tillsammans med statligt och landstingskommunalt finansierade institutioner med förförande statistiska instrument, spamming av nyhetsstationer och andra hästhandlarfasoner. Kritik tystas och kritiska metoder belackas.

Bemötande i föräldraskap, ett bra ledarskap, utmärkta relationer, bra pedagogik, marknadsföring, psykoterapi och annat behandlingsarbete har tilliten och förtroendet gemensamt. Tilliten till att jag i sammanhang av beroende och över/underordning inte lämnas ensam och övergiven i det som berör mig starkt på olika sätt och tilliten till att mina yttringar, uttryck och min öppenhet inte avvisas eller får oförutsedda negativa konsekvenser.

Förtroendet innebär att jag tillskriver någon annan en slags trygghet, stöd, hjälp, vetande, erfarenhet och vägvisning som livet i övrigt inte ger motsvarande bilder för (därför att livet är osäkert och oförutsägbart till sin natur). Livet lever mig mer, än vad jag själv lever livet! Förtroende förtjänas och innebär att min förundran, erfarenhet, min varseblivning, mina tankar och frågor, bemöts uppmärksamt och tas på nogsamt allvar utan att förringas eller negligeras som tidskrävande, obekväma eller naiva. Det här kräver en förmåga till närvaro, lyssnande, inlevelse och empatisk identifikation med utgångspunkten i diskursen samt tid för eftertanke, reflektion, distansering och perspektiv. En inte oväsentlig aspekt i bemötandefrågor är vanligen att beakta den absolut största undran i framställningen, nämligen den om en existentiell ensamhet och om en mänsklig likhet, skörhet eller vulnerabel oskuldsfullhet bortom den ibland försiktigt och unikt specificerade frågan.

De sista veckorna har vi fått exempel på när vi av okritiska och okunniga nyhetsförmedlingar genom halvt lurade forskares villfarna ögon och delvis bedragna hjälpsökande, förmedlas inlindade budskap om problemställningar som vi inte alls trodde existerade i sinnevärlden. Nyhetsförmedlingen har handlat om att medvetenheten om bristen på kunskap och forskning om flickor, yngre kvinnors utsatthet och särskilt kvinnor med ADHD och Autismspektrumstörningar (ASD) sägs ha blivit större. Behovet av mer hänsyn, förståelse, kunskap och handledning om psykologisk plågsamma problemställningar, sociala interaktionssvårigheter och/eller koncentrationssvårigheter anses därför också bli större inom olika områden.

De redovisade forskningsresultaten säger att under den tidigaste barndomen (före 4 år) har flickor och pojkar haft ungefär lika stor sannolikhet att råka ut för olika anpassningssvårigheter (Maccoby, Snö & Jacklin, 1984; Keenan & Shaw, 1997). Prevalensen för ADHD har länge bedömts ligga på ca 5% av befolkningen för barn i skolåldern (Scahill & Schwab-Stone, 2000). ASD (t ex Asperger) har ansetts vara ett mer sällsynt tillstånd och man har trott att bägge tillstånden främst drabbat män och pojkar. Men, nyligen gjorda studier (Wing & Potter, 2002; Fombonne, 2005; Baird et al., 2006; Gillberg, Cederlund, Lamberg & Zeijlon, 2006; Ellefsen, Kampmann, Billstedt, Gillberg & Gillberg,2007, Lesinskiene & Puras, 2001; Mattila et al., 2007, Baker (2002), Sturm et al. (2004) och nu senast Svenny Kopp (2010) har t ex i sin rapport ”GIRLS WITH SOCIAL AND/OR ATTENTION IMPAIRMENTS” visat på stora könsskillnader och att problemställningarna och komplexiteten i dem är större, vanligare och mer genomgripande för även flickors och kvinnors möjligheter att finna fram till och kunna leva ett bra liv, än vad man tidigare trott.

Bl. a så har man förut tagit pojkarnas symtombilder mer allvarligt och ofta bagatelliserat eller negligerat flickornas svårigheter och symtom (som inte sällan visar sig helt annorlunda och under helt andra tidpunkter i livet). Hittills har kunskapsområdet därför främst byggt just på resultat från forskning som gällt pojkar och kriminaliserade män och ett faktum att remisser till psykologisk expertis oftast gällt beteenden med mer synbara utåtageranden. Här har unga pojkar oftast i åldern 5- 11 år varit normativt överrepresenterade i bedömningarna.

Ett flertal olika ihållande regulatoriska problem, svårigheter i nära relationer, samarbete och grupper, kravfylldhet, temperament, impulsivitet som vacklande motorik och språkutveckling betraktas idag som tidiga larmsignaler. Dessa har nämligen visat sig kunna predicera mer negativa sociala färdigheter och ett sämre adaptivt beteende senare i utvecklingen (Schmid, Schreier, Meyer & Wolke, 2010). Problemen kan gälla t ex
1. Undandragenhet och blygsel
2. Rädslor och fobier
3. Tics och tvångshandlingar
4. Överdriven gråt och nedstämdhet
5. Hyperaktivitet
6. Vredesutbrott
7. Problem kring ätande, mathållning, hygien och kläder
8. Sömnsvårigheter
9. Motorik
10. Språkutveckling

Ska vi helt förlita oss på t ex psykiatrikern Svenny Kopps slutsatser (2010) så betyder dessa symtom att personen antagligen lider av autism eller andra autismspektrumstörningar (med eller utan ADHD) alldeles oavsett belastning av sociala missförhållanden eller individens begåvningsnivå! En allvarlig invändning till ovanstående är att resultatbeskrivningarna i den här typen av ”forskning” ofta desavuerar och helt förringar tidigare kunskap och vetande som inte ens finns representerade av referenshänvisningar i rapporterna. Naturligtvis så utlovar man (vanligen med ett ganska vagt, hänvisande men oprecist underbyggt resonemang i förbigående) också att det idag finns snabba effektiva metoder att hjälpa människor, utan att samtidigt tala om att det är den allt ökande konsumtionen av sådana metoder som accentuerar behov, föder forskning, biverkningar (som uppdagas åratal efteråt) och ytterligare allvarlig symtombildning och elitism. Man tillskriver och delar helt meningslöst upp människor i diagnostiska variabler, men överger dem helt och hållet i åtgärder, metoder, bot och behandling.

Människor av kött och blod med något slags symtom anonymiseras gruppvis, utnyttjas, mobbas och hängs ut omgjorda till experimentella statistiska tal i otaliga och kostnadskrävande rapporter. Etiskt och mänskligt bör man fråga sig om den här typen av kunskapsgenerering är försvarbar i ett demokratiskt samhälle där många troskyldiga individer förlitar sig på, lutar sig emot eller skräms upp av olika larmrapporter. När de nya rönen dessutom antagligen får stora och genomgripande arbetsmarknadspolitiska och försäkringsmässiga konsekvenser, därtill antagligen får en förstärkt menlig inverkan på en tidvis skör identitetsutveckling har något i bemötandet av frågeställningen blivit riktigt och allvarligt fel.

K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom

Stöd och hjälp vid akut kris

Behovet av en positiv och flexibel psykologisk handledning, vägledning, utredning och behandling bara ökar. Det finns gott om forskning som påvisar en hög evidens för att psykologiska insatser av olika slag gör mycket stor nytta inom många områden i samhällslivet.

Barn och ungdomars motivation och utveckling är ett område som behöver uppmärksammas. Utveckling av kunskapsstöd, metoder, åtgärdsprogram och förhållningssätt för utveckling, prevention, samverkan, stöd till föräldrar och vårdnadshavare, sjukvårdspersonal, elevhälsa, rektorer och lärare är mycket angelägna.

Kompetenshöjning och rehabilitering. De höga talen av arbetslöshet och utanförskap (kanske särskilt i gruppen av unga vuxna) behöver mötas med matchning av olika individuella intressen för att bl a höja utbildnings- och kompetensnivåer, fördjupa och stärka yrkeskunnande och rehabiliteringsinsatser. Antalet människor med psykoterapeutiska behov som lider nedstämdhet, depressivitet och ångesttillstånd (t ex fobier) innebär ett stort folkhälsoproblem.

Beteende, livsstil- och attitydförändringar. Många människor lever idag i ovanor och i direkta ekonomiska trångmål med behov av vägledning i hur man ska rekonstruera och sanera sina ekonomiska mellanhavanden, prioritera om i sina livsinställningar, hantera missbruksliknande situationer, beroenden och relationer.

Neuropsykiatriska och psykometriska bedömningar. Minnesförändringar uppstår i ökad omfattning och behöver utredas med en växande andel äldre i befolkningen. För äldre personer finns idag alltför lite möjlighet att få psykologbehandling eller psykometriska undersökningar gjorda inom t ex primärvården. Inom den primärkommunala äldreomsorgen är möjligheten idag närmast obefintlig. Psykometrik eller psykologtester används även vid rekrytering inom näringslivet, studie- och arbetslivsvägledning av arbetssökande på arbetsförmedlingen samt vid allmänpsykologiska bedömningar som t ex. vid utredning av barn med särskilda behov inom skolans område eller lösningsmedelsskador inom industrin.

Kris, omställnings- och konflikthantering. Med ökad tidspress, psykisk belastning, stress, våld- och hotsituationer inom t ex. arbetsliv och i interpersonella relationer, ökar riskerna för helt oväntade händelser och plötsliga förlopp av oförutsägbarhet. I paniken vid händelseutvecklingen och i konfliktens epicentrum vet man ofta inte vad som behöver göras, vart man kan gå eller ens vem man kan ringa till, för att få den hjälp och stöd man behöver i sådana här situationer.

K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom

Psykologisk analys av valet 2010.

Så har de svenska väljarna sagt sitt i 2010 års val och under valnatten begrundar vi lite lätt bleka i ansiktet följande siffror när samtliga 5668 valdistrikt blivit räknade:

Moderaterna 30,0%
Centerpartiet 6,6%
Folkpartiet 7,1%
Kristdemokraterna 5,6%
Socialdemokraterna 30,9%
Vänsterpartiet 5,6%
Miljöpartiet 7,2%
Sverigedemokraterna 5,7%
Övriga partier 1,4%

Resultatet innebär att Alliansen segrar, men uppnår inte egen majoritet med sina 172 mandat. De rödgröna får 157 mandat och Sverigedemokraterna blir vågmästare i den nyvalda Riksdagen med sina 20 mandat. Landets riksdag har därmed begåvats med en helt ny sammansättning av ledamöter med en tydlig politisk förskjutning mot vad många kommentarer beskriver som ideologisk kantring mot kallare och mer sorgsamma högervindar.

En kort psykologisk analys av resultaten visar en inte oväntad (se tidigare blogginlägg nedan) allvarlig politisk reaktion från framförallt lätt förvirrade unga män och arbetslösa som upplever sig svekfullt behandlade och bortglömda av den hittills varande politiska diskursen och kultureliten. Måste t ex. kulturkritiken inte hellre fördjupas och öppnas upp för ännu mer sköna ståndpunkter från ytterligare människor än det personliga tyckande, de få stagnerande chefsredaktör och de åderlåtet förenklade expertkommentarer, som idag får dominera samhällsdebatten vid sidan av politikerna?

Tendensen i valet följer därmed tydligt min nyskrivna bok om bl a syndriftens och Fadersnamnets genomgripande inverkan på våra liv, samt hur ett outtalat naket och hett begär efter ett ännu mer autentiskt och trovärdigt ledarskap löper amok när det förminskas och inte tas tillräckligt allvarligt.

Följderna blir en ekonomiskt, politiskt och socialt gruvsammare verklighet för många människor. Valutfallet visar tydligt hur svenska väljare sökte en landsfader (symboliserad av Fredrik Reinfelt och Moderaterna), men också fick hans "skugga", den nye extremmoderaten - 31-årige Jimmie Åkesson som en oväntat tvivelaktig fadersgestalt och bonus på köpet! Tablå, du sköna nya värld, tyvärr besannas vi i vår teoretisering, snabbare än bläcket till våra skrivare ibland hinner torka.

K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom

Valets auktoritet

I sitt desperata krav på en jämlikhet som vill radera intressanta könsskillnader och deras betydelse riskerar de röd-gröna att associeras till en bröstpumpsideologi, som man inte förstår de djupare psykologiska konsekvenserna utav själva. Det här och en villfaren vilja att gulla med några intellektuella och karriärsugna damer, gör det då enkelt för motståndarna att sno åt sig ledartröjan som det ledande arbetarpartiet i Sverige

Ja, samling vid pumpen. Valdagen året 2010 närmar sig. När de röd-gröna saknar en ordentlig "stake" och genomtänkt tanke som omfattar alla i sina förslag flyr väljarna. Enligt opinionsundersökningar så går de röd-gröna partierna med socialdemokratin i spetsen mot ett katastrofval. Orsaken till det här ligger i leken med just bröstpumpen om man så vill, som symboliserar substitutet för den brist på fallos som man lider. Det här och vissa feministers och journalisters tabubeläggande av traditionella manliga värderingar driver horder av väljare in i osäkerhet, låg självkänsla och förvirring i politisk tillhörighet och ideologi.

Solidaritet och hoppfullhet i ett samhälle måste nämligen också omfatta och tilltala männen och killarna i samhället. Det feministiska genusperspektivet (oftast formulerat av missnöjda medelklasskvinnor som säger sig tillhöra vänsterblocket), har därmed drivits för långt. Partiledare som Lars Ohly och miljöpartiets språkrör Peter Eriksson försöker desperat undkomma stämpeln av en mesig underordning till feminismen genom att tafatt försöka flörta med typiskt manliga lekområden som teknik, ekonomi, idrott och fotboll (vilket naturligtvia underminerar tilltron till dem ytterligare).

I den här outtalade atmosfären av ett val som tycks ha kommit att handla om en feministisk ideologi kontra en traditionell manlig arbetarideologi, är det inte så konstigt att moderaterna blir det nya arbetarpartiet eftersom vänsterblocket avsagt sig sin huvudideologi till förmån för Schymans lilla röda plus Freuds välkända kung Oidipusbeskrivning. Ideologerna inom den tidigare s.k. arbetarrörelsen har så att säga "sålt bort taskan till räven". Arbetarrörelsen, som vi känner den sedan tidigare, med fackförbunden som en central kärngruppering, står troligen inför en stor och gruvlig omprövning efter valet, om man någonsin vill återse regeringsmakten igen.

Det här beskrivna (desauveringen av traditionella strukturer), skymmer nu tyvärr helt ljuset för de viktiga sakfrågorna i den politiska debatten idag och skadar ytterligare tilltron till våra politiker för lång tid framåt. Liksom kyrkan tidigare försökt göra, måste man få kvinnorna och deras tämjda skuggfigurer att bättre besinna sig och tiga bättre i församlingen. Man måste återvinna en ideologi som bättre förstår t ex marknadsföring och människors mer grundläggande behov(som t ex genusfrågan också utifrån en maskulin horisont). Arbetarrörelsen gör därför troligen bäst i att som näringslivet gör, i högre utsträckning överlämna politiken till de mer distingerade, äldre och belevade gentlemännen i sina organisationer

K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom

Recept på skönhet

Det har ifrågasatts om en person i min position gör människar, eller om jag enbart lyssnar eller pratar med någon. Finns det möjligen recept på liv, välmående, njutning och skönhet, på samma sätt som landstinget idag föreskriver motion på recept? Media intresserar sig för de vackra människorna och dem som tyvärr tappar ansiktet och exploateras för ett lösnummer. Sommarhettan består.

Så gör möjligen också skönheten och attraktionen. Många anser utseendet så viktigt, att man utvecklar en extrem form av utseendefixering med svår ångest och tvångstankar, s.k. dysmorfofobi (Body Dysmorphic Disorder BDD). Ibland, till följd av detta även en social fobi.

Frågan om hur vi ser ut är, och blir alltmer intressant, men är också mycket mer komplex än vi inledningsvis anar. Åtta av tio svenskar anser t ex att utseendet har en stor betydelse för t ex vår framgång i jobbet. Emma K. Evesham, denna enastående kvinna - som enligt Lacan inte finns - har diktat en fairy-tale som exklusivt publiceras på Eliazon.com. En sommarläsning om att inte tappa sitt ansikte, om att hellre se bra ut, om ögats aptit, attraktiviteten, skönheten och vår hunger på livet. Läs berättelsen här: Tappa ansiktet?

Ha en fortsatt härlig sommar!
K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom